Kritik mot radikalfeminismen

Hur vet du det, på dagis får barnen lära sig att de inte har några kön. Könen är ju sociala konstruktioner. På dagis får de därför lära sig en verklighet som inte finns utanför dagis. Även om de inte förstår kopplingen själva så är det klart att det kan uppstå irrbanor i synapserna som inte är speciellt nyttiga.

Edit: Såg nu att du tydligen inte stödjer genuspedagogiken, men det är oväsentligt. Den finns där ändå.

Nu är det ju inte så att kvinnor tvunget behöver skaffa barn. Ja, kvinnor tar det största ansvaret i hemmet, liksom med barnen rent generellt. Har man dock en make är det fritt fram att dela på uppgifterna jämlikt om bådas karriär ska gynnas, eller anlita hjälp för att kunna inrikta sig på karriären om den är så himla viktig. Kvinnor är dock lika karriärinriktade som män idag.

Jag förstår som sagt inte varför du diskuterar genuspedagogik på dagis med mig. Det är sånt här som får mig att tycka att nivåerna på diskussionerna på det här stället är bristfällig. Ni bara antar saker. Jag kan säga att jag är en man som misshandlar kvinnor, jag är likförbannat "radikalfeminist".

Kvinnor behöver inte skaffa barn och det behöver inte män heller. Men när du säger att det är "fritt fram" att dela på uppgifterna så har du helt enkelt fel.

Jag skall självklart berätta varför

- Mannen har oftast en högre lön därför förlorar familjen mer om mannen Vabar.
- Dagispersonal ringer oftare till mamman än pappan om barnet blir sjukt på dagis.
- En mamma som väljer karriären framför barnen får förklara sig oftare än en pappa som väljer karriär framför barnen.
- En pappa som städar och tvättar och stryker med mera får alltid höra hur "duktig han är som hjälper till" Kvinnan förväntas göra detta.

Det är inga "fria" val. Det är val som man gör - visst. Men det kostar på att leva i jämställda förhållanden.

Jag tror att de flesta vill leva jämställt. men det är inte bara att välja "fritt".

Jag tror att kvinnor är minst lika karriärinriktade som män. Men jag tror att kvinnor får kämpa mer för att kunna göra karriär och det är ingen tillfällighet att karriärkvinnor ofta saknar barn, medan karriärmännen oftast har barn.

Det beror på att "vi" är pålästa och har läst styrdokumenten. Det beror på att vi har läst tidningsartiklar. Det beror på att vi har diskuterat med folk, både på nätet och IRL.

Hur menar du att kunskapen om ämnet som "vi" besitter skulle sänka debattnivån (?) - det låter ju helt befängt. Är det för att du har avvikande åsikter kanske?

Edit: Jag har aldrig påstått att du är radikalfeminist, bara att du kanske har läst för många radikalfeministiska sagor. Förstår du skillnaden?

Jag har också diskuterat med folk, både här, på nätet i övrigt och med bekanta och vänner IRL. Men jag förstår FORTFARANDE inte varför du börjar diskutera genuspedagogik på dagis med mig, när det inte är något jag vare sig yttrat mig om eller höjer till skyarna. Du skrev: "som om ett barn som inte går på genusdagis skulle bli asocialt". Jag hade inte yttrat ett ord om något genusdagis då.

Du antar saker om mig, som att jag läst många radikalfeministiska sagor, eller som du tidigare skrev skapat en polarisering mellan dagis och moderskap eller att jag förespråkar genusdagis. Du lägger ord i munnen på mig som jag aldrig sagt och jag gillar det inte. Du är inte heller ensam om det, och det gör att man har svårt att ta era diskussionsmetoder på något större allvar.

Nja, du sa typ att det bästa för barnen var att vistas på dagis istället för att vara ensamma med någon moder, om jag inte minns helt fel. Anledningen till att jag börjar diskutera genusdagis är för att dagis är genusdagis, väldigt ofta. Du skapade faktiskt en polarisering mellan mödraskap och dagis. Eftersom tydligen fler än jag reagerar på det är det kanske dags att du antingen läser på lite mer om ämnet, eller börjar fundera på hur din kommunikation uppfattas av andra.

Nej, långt ifrån alla dagis är genusdagis. De flesta dagis har inte något genusinslag. Vad menar du med att jag skapade en polarisering mellan mödraskap och dagis? Hur gör jag det genom att konstatera att dagis oftast är positivt för ett barns utveckling? Jag tror inte att det är det bästa alltid för barnet att vara hemma med en förälder i flera år, i början givetvis men inte när barnet söker efter sällskap, stimuli osv. Det innebär inte att jag är emot att föräldrar som vill vara hemmafruar är det.

Okej, men jag delar inte din bild av hur det ser ut i barnomsorgen idag. Jag vet att det finns otroligt många barn som trivs som fisken i vattnet på dagis och där det finns underbara dagisfröknar som tar hand om barnen och ger dem uppmärksamhet och kärlek. Det låter tråkigt att dina erfarenheter är så tråkiga och att du fortsätter att jobba med någonting som du uppenbarligen inte tror på. Du drar upp en massa hemska historier trots att det finns enormt många solskenshistorier. Exempelvis alla de kompisar som man träffade på dagis som han kvar när man blir äldre, ens favoritfröknar som alltid står en nära, alla lekar, bus och roliga aktiviteter som dagiset bjuder på. Sagostunder, mellisar, utflykter och annat som man aldrig glömmer. Ett barns värld går inte under för att ens favoritfröken lämnar dagiset, om du tror det underskattar du barn.

Visst är det negativt om det är för lite personal och för stora barngrupper, absolut, men så behöver det inte vara och det är väl knappast ett bevis på att dagis i allmänhet är negativa.


Va? Jag talar inte om specialdagis med specialpedagogik. Jag talar om vanliga dagis. Barnen får en annan stimuli på dagis än hemma. Det finns studier som visar att barn som har gått i förskola får flera positiva effekter under skolåren: bättre skolprestationer, bättre social anpassning och en lägre förekomst av utagerande beteendeproblem.

Andra undersökningar visar att barn som började på dagis eller hos dagmamma innan 1-års ålder klarade sig kunskapsmässigt bättre än andra (som börjat senare eller varit hemma med mamma) när man mätte resultaten vid 8 års ålder. Skolanpassningen gick också bättre. När barnen vid 16 års ålder gick ut grundskolan samlade forskarna in deras skolbetyg och analyserade samtliga hittills gjorda undersökningar. 70 procent av de barn som började förskola före ett års ålder hade sammantaget en mycket positiv utveckling, visade det sig. Motsvarande siffra för hemmabarnen var 38 procent.



Okej, så du tror att dessa barn skulle må bättre av att vara hemma? Med upptagna föräldrar som hellre vill jobba? Som har föräldrar som också är krigsoffer? Med föräldrar som super? I hem där de aldrig har en lugn stund hemma? Jag förstår inte riktigt logiken. Barn är ledsna ibland, det är ingen nyhet. Jag förstår att ni inte kan ge dem all uppmärksamhet de behöver eller trösta dem närhelst de behöver, men det är inte säkert att föräldrarna skulle kunna göra det heller.




Så din verklighet är plötsligt verkligheten? Den absoluta sanningen som gäller i alla fall? Jag säger inte att det du säger inte stämmer, men långt ifrån alla dagis är sådana krigzoner som du beskriver. Omsorgen är otroligt bra och välbehövd och ger många mammor det andrum dom behöver och de tillfällen de behöver för att kunna förverkliga sig själva i sitt yrkesliv och jobb.

Och vad menar du med att jag säger att både män och kvinnor skiter i sin avkomma? Jag anser inte att man skiter i sin avkomma bara för att man lämnar dom på dagis. Du drar förhastade slutsatser.

Och vilka barn talar du om? Ett barn som är 2-6 år behöver inte höra samma röster omkring sig ständigt eller samma "hjärtljud". De behöver en kontinuerlig kontakt med en varm och empatisk vuxen.



Det har väl snarare att göra vilket förtroende man har för dagiset. Jag tycker att du överdriver.



Det är knappast dagis som gjort att självmordsstatistiken ökat. Psykisk ohälsa bland unga har rätt många andra orsaker.

Självklart har 25 års erfarenhet av jobb i socialt utsatta områden ingen betydelse. Jag vet inte när du gick på dagis men frågan är...har du barn själv? Som går på dagis idag? Det där som du målar upp...det är sådant kommunerna vill få folk att tro att de kan erbjuda, så att de inte ska bli oroliga! Det ingår i den goda sociala servicen...

Ja, barn anpassar sig, speciellt flickorna - de blir frökens små hjälpredor gör sina läxor noggrannt - pojkarna revolterar mot det kvävande systemet, mot att de bara har kvinnor omkring sig som inte fattar sig på killar och de får hjälp, stödresurser i mängder...men...resultatet blir skit. På högstadiet klarar många tjejer inte av att vara duktiga längre - de börjar skolka, skära sig, allt möjligt för att få uppmärksamhet. Det finns en bra bok som heter "stressad till vuxen". den har några år på nacken, men den säger en hel del. Det finns undersökningar som visar att från sjuttiotalet till nu har det skett dramatiska förändringar när man gjort enkätundersökningar bland 12-åringar, då det gäller vilka personer som är viktigast för dem. På sjuttiotalet var det fortfarande föräldrarna, idag är det kompisarna. Det finns en annan bok, gammal den också av en norsk vetenskapsman "Nej till arbete" som bl.a beskriver hur en lärare i Norge började lära barn att ta hand om varandra eftersom de vuxna inte brydde sig.

Föräldrar idag har fått för sig att det är samhället som ska ta hand om deras barn. Det finns barn som kommer till dagis kl 06.00 och inte hämtas förrän 18.30 - skulle du vilja ha en sådan arbetsdag...med fullt röj omkring dig hela tiden? Ingenstans att dra sig undan? Vad tror du det blir för människor av dem? Socialiserade ja...men till vad? Till att tidigt, tidigt lära sig att de bara är en i mängden som ska lära sig vänta på sin tur?

Vårt samhälle är barnfientligt! Vet inte om du såg debatten med de "medvetna kvinnorna" och barnmorskan som var på TV för ett tag sedan. Kvinnor som väntade väldigt länge med att skaffa barn för att först göra en karriär. De vägrade lyssna de där kvinnorna när hon barnmorskan talade om att det optimala för barnet var att mamman inte var så långt över de tjugo när hon födde. Hon angav en mängd medicinska och sociala skäl till detta, men....kvinnorna hade bestämt sig för att det där var nonsens, biologin existerade inte för dem eftersom biologin inte var "jämlik"!

Lustigt hur du kan svara på ett helt inlägg utan att svara på någonting jag faktiskt skrev. Du agerar ungefär som en politiker som försöker åberopa sina rättigheter och fullfölja sin uppskrivna lista av saker som ska presenteras, utan någon som helst förmåga att faktiskt diskutera eller lyssna på den andres argument.

Jag har inga barn nej, men jag har släkt och vänner som har barn i dagisålder och dessa barn mår bra på dagis. Visst finns det problem, men i det stora hela så mår ungarna bra där och trivs.

Jag gillar inte dina generaliseringar. Alla barn utvecklas inte till problembarn bara för att dom går på dagis. Att du skyller unga flickors självdestruktivitet och skadebeteende på dagiset bevisar ju bara hur lite du vet om vilka problem de här tjejerna har. Det handlar ofta om helt andra saker, som extremt låg självkänsla, krav och förväntningar från samhället, depressioner och psykiska sjukdomar. Tjejer som skär sig söker efter mer än uppmärksamhet.

Jag har inte påstått att det är bra att låta barnen vara på dagis under extremt långa perioder, jag har sagt att dagis är positivt för barnens utveckling. Det är ingenting jag tagit från intet, utan de undersökningar jag presenterade tidigare som du valde att frånse fullständigt ifrån, tyder på det. I motsats till de barnen som är hemma med en förälder.

Dina åsikter är så ensidiga och onyanserade att jag inte känner någon större glädje i att diskutera det här med dig. Din åsikt att samhället skulle vara barnfientligt tycker jag säger det mesta. Jag vet inte i vilket samhälle du lever, men här i mitt så bryr vi oss om barn och är inte ett dugg barnfientliga.

Sen tror jag knappast att mammor blir mindre lämpliga om de är äldre har sina socioekonomiska situation säkrad när barnen föds heller. Men jag förstår att du tycker det när EN barnmorska sagt det.

Tjejer som skär sig söker efter mer än uppmärksamhet.