Kritik mot radikalfeminismen

Sån´t kvalificerat bullshit! "Barn mår bra av att socialisera sig på dagis framför att sitta hemma i knät hela dagarna med en överkänslig mor." Du vet inte vad du pratar om.

Så alla mödrar som inte gör karriär är överkänsliga då menar du? Vet du hur illa barn mår idag bland annat därför att de måste byta vårdare titt som tätt? Känner du till begreppet aniarabarn - barn som inte längre förmår knyta an därför att de blivit svikna för många gånger? En så fruktansvärt arrogant syn!

Kvinnor i Sverige som vill vara hemma med sina barn kallas könsförrädare. Bara för att de vill skapa trygga barn och inte låta kommunen/staten uppfostra sitt barn från ett års ålder. Kvinnor i Sverige (och män) ska ges valfrihet om de vill vara hemma med sina barn en längre tid. Det har de inte idag.

Frivol har köpt de radikalfeministiska myterna en efter en. Vissa mödrar VILL vara hemma med sina barn, men förnekas detta.

Nej, alla mödrar som inte gör karriär är inte överkänsliga och det har jag aldrig påstått. Vill du vara hemma med ditt barn, så varsågod. Kom dock inte och klaga på att din yrkeskarriär gick åt skogen, när du hade andra val.

Dock så anser jag att det är snudd på överkänsligt att ha stora svårigheter att lämna sitt barn på dagis och gråta av blotta synen att barnet blir ledset. Barn gråter ständigt, av helt olika saker. Att ha dåligt samvete för att man lämnar ifrån sig barnen är naturligt, men det behöver inte hålla i sig. Majoriteten av barn mår inte dåligt av att vara hos en dagmamma eller på dagis, snarare tvärtom. De mår bra av att tidigt leka i grupp, vara sociala, få kompisar och uppleva och upptäcka andra miljöer än sin hemmamiljö. Den pedagogik som finns på många dagisar idag är svårt att ge barnen hemmavid. Barnen mår bra av det både hälso- och utvecklingsmässigt, barnen får det oftast lättare att klara av skolan under de första skolåren också i jämförelse med barn som varit hemma.

Jag ber om ursäkt om det lät elakt med överkänslig, men på dig låter det som om det är det hemskaste man kan vara med om att lämna barnen på dagis för att själv yrkesarbeta.

Jag kan tänka mig att barn mår dåligt om dom måste byta dagis titt som tätt eller måste stanna till sent på kvällarna på dagis. Generellt är det dock inte så att barn mår dåligt av att vara på dagis eller tas om hand om av andra än föräldrarna. Så ditt "kvalificerade bullshit" kan du hålla för dig själv, tills du vet vad du pratar om.

Har jag sagt att det är könsförräderi? Vill föräldrar ta hand om sitt barn, så varsågod. Men kom inte och skyll på att det är svårare karriärmässigt om man självmant väljer att vara hemma med barnen. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Det enda jag har sagt är att barn inte mår dåligt av att vara på dagis och att jag finner det en aning överkänsligt att gråta och tycka att det är jättejobbigt att lämna ifrån sig barnen på dagis. Det är min åsikt, inte någon radikalfeministisk åsikt. Sluta lägg ord i munnen på mig, vilka jag aldrig yttrat.

Dom kvinnor som vill vara hemma med sina barn, kan göra det. Det handlar för det mesta om pengar, ifall man har råd att stanna hemma. Många kvinnor har inte råd att stanna hemma på grund av att hyran är hög och så har dom kanske andra skulder. Men det är föräldrarna själva som bor stort och dyrt och har tagit lån kanske.

Jag upplever Sverige med många andra länder som pryl-status-stater. Man är mycket materialist, vill ha det och det och allt kostar. Genom att båda arbetar, skaffar man sig pengar till höga hyran, bilen, båten, utlandresa osv osv.

Om man kunde leva på ett enklare sätt, minska sitt ha begär, kunde många kvinnor stanna hemma med sina abarn, dock inte alla, men ganska många.

Men svenska kvinnan är inlärt i systemet att arbete är viktigt och att hög materiel nivå skall eftertraktas osv osv.

Man kan inte kanske vänta sig att staten skall betala kvinnorna mamma-lön. Så när man planerar barn, bör man tänka efter, hur man vill leva, vilket liv man vill bjuda sina barn osv osv...

Precis som att ett barn som inte går på genusdagis skulle bli asocialt.

Frivol har läst för många radikalfeministiska sagor och skapar därför polarisering mellan dagis och moderskap.

Självklart finns mellanting.

Frivol: Blir man lyckligare av att göra karriär och försumma barnen? Vad jag minns så hade Kamprad något att säga om den saken.

Hahaha! Jag är fritidspedagog sedan 25 år tillbaka! Under den tiden har jag jobbat dels som föreståndare för ett daghem och därefter med 7-10-åringar. Jag VET vad jag talar om! Jag VET hur det ser ut i barnomsorgen idag! Jag vet hur många barn per anställd det går! Jag har suttit själv och tröstat gråtande morsor som till slut brutit ihop då de märkt hur oroliga deras barn blivit eller hittat stora bitmärken på dem utan att personalen har uppmärksammat det - därför att de inte hinner med alla!

Jag har träffat dessa barn, sett hur ledsna de blivit när deras älsklingsfröken fått en omplacering därför att man behöver rationalisera! Jag har själv varit med om en mamma som hade haft jättejobb med att få sitt barn att acceptera fritids, när dagmammorna sades upp, en skygg flicka som tydde sig till mig...och så blev jag omplacerad. Mamman försökte vända upp på hela kommunen och gjorde allt som stod i hennes makt för att jag skulle vara kvar - lyckades inte!

Pedagogik? Ja kanske på de små privata ställena där de kan välja och vraka vilka barn de vill ta emot och också ställa krav på föräldrarna med vissa sysslor...funkar inte för en ensam morsa!

Råden jag får idag är att sänka ambitionerna, inte engagera mig så mycket, inse att "Vi kan inte göra allt" trots att man ser ungar som mår skit och som bara behöver en famn att krypa upp och gråta i. Vi har inte tiden. 20 barn per personal. Det finns ställen med femtio sju-tioåringar på en personal!!!

Jag har jobbat i de svåra områdena - de socialt belastade med krigsbarn som man inte kunnat ta i utan att de reagerat som djur. Jag har träffat på barn vars föräldrar super skallen av sig varje kväll och som inte orkar hänga med i skolan för att de inte har en lugn stund hemma! Och jag har inte tid med dem! Därför att de är så många och så olyckliga!

Det är en idealbild du för fram, den stämmer inte med verkligheten, den är ett taskigt försvar för att INGEN ska behöva ta ansvar för barnen! Det är det enda jämlika i det resonemanget du för - både man och kvinna skiter i sin avkomma!

Och det är det riktigt allvarliga! Ingen bryr sig om barnen, ingen fattar behovet för ett litet barn med kontinuitet, med samma röster omkring sig, samma hjärtljud...

Nej, det är inte snudd på överkänsligt att lida när ens barn lider! Det finns skillnader i barns gråt. Hört talas om nyckelreflexer? Att ta hand om sitt barn, att skydda det tills det själv tar klivet ut i världen...de små smitningarna först och snabbt tillbaka...sedan längre och längre bort...och vända...för att övertyga sig om att mamman (Eller pappan) finns där...förtvivlan när ett barn upptäcker att föräldern är borta...

Det är inte överkänsligt, det är känsligt - barn behöver känslor! För att utvecklas känslomässigt! Se dig om i samhället! Verkar barn och unga trygga? En ökande självmordsstatistik bland unga fast självmorden sjunker i andra åldersgrupper....och nästan allihop har gått på dagis, blivit socialiserade...en liten låt till dig!

http://www.youtube.com/watch?v=ONEYGU_7EqU

Vad har genusdagis med saken att göra?

Det är precis sådana här saker som gör att diskussionerna här på F&J aldrig håller någon särskilt hög nivå. Ni antar saker och generaliserar så fort ni får chansen. Varför är jag helt plötsligt en anhängare av radikalfeminism för att jag säger att dagis är någonting positivt?

Vill man vara hemma med barnen istället för att lämna dem på dagis så har man mitt fulla stöd för att vara det. Men då får man räkna med att karriären dalar. Jag har ingen aning om huruvida man blir lyckligare av att göra karriär, men antagligen inte om man försummar barnen. Att lämna barnen på dagis innebär inte med automatik att man försummar barnen. Isåfall skulle majoriteten av barnen idag vara försummade för att deras föräldrar arbetar.

Okej, men jag delar inte din bild av hur det ser ut i barnomsorgen idag. Jag vet att det finns otroligt många barn som trivs som fisken i vattnet på dagis och där det finns underbara dagisfröknar som tar hand om barnen och ger dem uppmärksamhet och kärlek. Det låter tråkigt att dina erfarenheter är så tråkiga och att du fortsätter att jobba med någonting som du uppenbarligen inte tror på. Du drar upp en massa hemska historier trots att det finns enormt många solskenshistorier. Exempelvis alla de kompisar som man träffade på dagis som han kvar när man blir äldre, ens favoritfröknar som alltid står en nära, alla lekar, bus och roliga aktiviteter som dagiset bjuder på. Sagostunder, mellisar, utflykter och annat som man aldrig glömmer. Ett barns värld går inte under för att ens favoritfröken lämnar dagiset, om du tror det underskattar du barn.

Visst är det negativt om det är för lite personal och för stora barngrupper, absolut, men så behöver det inte vara och det är väl knappast ett bevis på att dagis i allmänhet är negativa.

Va? Jag talar inte om specialdagis med specialpedagogik. Jag talar om vanliga dagis. Barnen får en annan stimuli på dagis än hemma. Det finns studier som visar att barn som har gått i förskola får flera positiva effekter under skolåren: bättre skolprestationer, bättre social anpassning och en lägre förekomst av utagerande beteendeproblem.

Andra undersökningar visar att barn som började på dagis eller hos dagmamma innan 1-års ålder klarade sig kunskapsmässigt bättre än andra (som börjat senare eller varit hemma med mamma) när man mätte resultaten vid 8 års ålder. Skolanpassningen gick också bättre. När barnen vid 16 års ålder gick ut grundskolan samlade forskarna in deras skolbetyg och analyserade samtliga hittills gjorda undersökningar. 70 procent av de barn som började förskola före ett års ålder hade sammantaget en mycket positiv utveckling, visade det sig. Motsvarande siffra för hemmabarnen var 38 procent.


Okej, så du tror att dessa barn skulle må bättre av att vara hemma? Med upptagna föräldrar som hellre vill jobba? Som har föräldrar som också är krigsoffer? Med föräldrar som super? I hem där de aldrig har en lugn stund hemma? Jag förstår inte riktigt logiken. Barn är ledsna ibland, det är ingen nyhet. Jag förstår att ni inte kan ge dem all uppmärksamhet de behöver eller trösta dem närhelst de behöver, men det är inte säkert att föräldrarna skulle kunna göra det heller.



Så din verklighet är plötsligt verkligheten? Den absoluta sanningen som gäller i alla fall? Jag säger inte att det du säger inte stämmer, men långt ifrån alla dagis är sådana krigzoner som du beskriver. Omsorgen är otroligt bra och välbehövd och ger många mammor det andrum dom behöver och de tillfällen de behöver för att kunna förverkliga sig själva i sitt yrkesliv och jobb.

Och vad menar du med att jag säger att både män och kvinnor skiter i sin avkomma? Jag anser inte att man skiter i sin avkomma bara för att man lämnar dom på dagis. Du drar förhastade slutsatser.

Och vilka barn talar du om? Ett barn som är 2-6 år behöver inte höra samma röster omkring sig ständigt eller samma "hjärtljud". De behöver en kontinuerlig kontakt med en varm och empatisk vuxen.


Det har väl snarare att göra vilket förtroende man har för dagiset. Jag tycker att du överdriver.


Det är knappast dagis som gjort att självmordsstatistiken ökat. Psykisk ohälsa bland unga har rätt många andra orsaker.

Det är mycket enkelt att svara på, och det är inte alls något som sänker debattnivån.

Dagisen/förskolorna av idag använder sig ofta av genuspedagogik, eftersom det står i styrdokumenten att så skall ske - och det är en radikalfeministisk idé eftersom genuspedagogiken går ut på att likrikta barnens könsroller trots att ingen egentligen vet om könsrollerna är påverkade av människans biologiska egenskaper - eller inte.

"Vill man vara hemma med barnen istället för att lämna dem på dagis så har man mitt fulla stöd för att vara det. Men då får man räkna med att karriären dalar."

Det beror på vad man gör, eller jobbar med. Distansstudier fungerar utmärkt - och konsultuppdrag likaså, med mera.

"Isåfall skulle majoriteten av barnen idag vara försummade för att deras föräldrar arbetar."

De mentala ohälsotalen stiger hela tiden.

Ja, jag anser inte att dagis är bra på grund av någon genuspedagogik iaf.

Om du tror att ohälsotalen stiger på grund av dagis så bevisar det hur lite du vet om psykisk ohälsa.

Hur vet du det, på dagis får barnen lära sig att de inte har några kön. Könen är ju sociala konstruktioner. På dagis får de därför lära sig en verklighet som inte finns utanför dagis. Även om de inte förstår kopplingen själva så är det klart att det kan uppstå irrbanor i synapserna som inte är speciellt nyttiga.

Edit: Såg nu att du tydligen inte stödjer genuspedagogiken, men det är oväsentligt. Den finns där ändå.