Citat:
Ursprungligen postat av severiano
Men lilla vän! Har jag sagt att dagis är det enda problemet eller ens grundproblemet? Problemet är att vi idag har två frånvarande föräldrar i stället för en!
Vi lever idag i ett samhälle där man borde ha råd med barn och då menar jag TID!
Du skriver att det beror på karriärinriktade och upptagna föräldrar som bryr sig mer om sitt eget än om barnen. Självklart! Och ett sätt man visar det på är att slänga in ungarna på dagis och försvara det med att det är för barnens skull! För att de ska socialiseras?
Och jag säger att det är en flykt från ansvar och att kvinnor håller på att bli exakt lika omogna som män när det gäller att ta ansvar för sina barn! Jag ser inte det som en sund utveckling! Här har man talat i decennier om män som inte tar ansvar för barnen och nu gör man själv likadant och kallar det jämlikhet? Vad går då denna jämlikhet ut på undrar jag? Jag för min del trodde att vi arbetade för ett bättre samhälle, ett "mjukare" samhälle? Vem ska stå för det mjuka? När det mjuka blivit något föraktligt för båda könen?
Och ungdomars ideal - vem skapar idealen? Vilka förebilder har de? Vilka borde vara deras främsta förebilder? Vad är det ADHD-barn och Damp-barn behöver främst av allt? Concerta?
Jag känner inte igen det du beskriver. Har du barn själv eller spånar du fritt utan någon som helst egen erfarenhet? Männen tar sitt ansvar nuförtiden långt mycket bättre än hur det någonsin har varit. Kvinnor drar sitt strå till stacken precis som mannen. Förstår inte vad du menar när vi verkar vara på rätt väg. Jag skulle nog se det som ett större problem att föräldrarna inte har råd att vara hemma med sjukt barn fast båda jobbar. Om du inte har lagt märke till det så kostar det att ha en gräsmatta som barnen kan leka på, såvidare du inte ska låta barnen växa upp bland de övriga tattarna i ghettot. Jag föstår inte vad radikalfeminismen kommer in här?
Som sagt, har du egna barn? Bor du i betongen eller bland belevade människor? Går dina barn på dagis? Vad? Eller svara på den här enda frågan, har du egna barn? Om inte så kanske du ska avhålla dig från att dra i för många växlar. Så småningom går det upp för dig att verkligheten är betydligt mer mångfacetterad än så..