Var är feministerna?

Precis som nazisterna skulle värna om de ädla och okränkbara germanerna, vill feministerna göra det samma om de ädla kvinnorna. I det första fallet var det judarna som betalde priset, i det andra, männen.

Jämställdhet är en sak, men det har inget med feminism att göra.

Feminism är en sjuk ideologi.

Du argumenterar nästan som om du gått på myten om att feminism skulle vara något bra, vakna upp, det är det inte.

Det är väl ingen som orkar.
För det första antas det att alla feminister håller med varandra och att jämlikhet betyder att kvinnor ska ha fördelar som män inte har. För det andra antas feminister vara lesbiska, fula, okvinnliga, lömska manshatare som aldrig får knulla och hatar allt som har med sex att göra.

Jag ska ge några konkreta exempel på varför feminister inte går i svarsmål. På hemsidan feminetik kan man välja två forum: "Jag är inte feminist" och "feminister". I det senare forumet får bara feminister diskutera medan i det det andra får alla vara med. Orsaken till att bara feminister får diskutera i det ena forumet är att slippa tjafsa om det man tycker är självklart. Beakta här ordet självklart: man utgår alltså från att de feministiska grundidéerna om könsmaktordning och patriarkala strukturer är empiriskt sanna och att diskutera detta då vore som att diskutera om 1 + 1 = 2. Vid våra universitet så är det regel att alla program eller kurser ska beaktas ur ett könsperspektiv. Genusvetenskap som ämne finns också numer vid alla universitet och inom detta ämne så finns det en underavdelning som heter "kritiska studier av män". Vänsteralliansen och dess partier har anammat ett feministiskt perspektiv och de påverkas starkt av genusvetenskapens fråntfigurer. I snart när media så talas det om könsmaktordning och patriarkala strukturer.

Nu är det emellertid så här: idén om könsmaktordning och patriarkala strukturer har ingen lyckats bevisa. Det där är något som feminister har hittat på för att det ska stämma med deras ideologi (eller religion). Och här ligger verkligen inte fokus på jämställdhet. Man är mer intresserad av att leta fram eller helt enkelt fabricera teorier, trots att de inte har något stöd i verkligheten. Även den mest simpla skribent måste emellertid kunna komma med något vi "tror" är sant eller i vart fall verkar rimlig. Att kunna få t.ex. mansförakt till något högst legitimt att få prata om, även inför män, kan bara förklaras genom en enträgen mission om att mannen av naturen är en odugling. Vore det inte för denna arvssynd så skulle inte mansföraktet i längden fungera eftersom läran ju egentligen saknar all vetenskaplig och empiriskt stöd. Kort sagt: det är en tro som bygger på skuldbeläggelse. Såsom flitig granskare av tro så kan jag konstatera att tron erbjuder en mycket bekvämare väg till kunksap än det mödosamma arbetet med att ta reda på hur det egentligen förhåller sig. Min poäng är att feminismen - ibland uppenbart, ibland dolt genom att tycka synd om män - är fullt acceptabelt eftersom det är big buisness. Mansföraktet försörjer tidningar och sysselsätter tusentals med skribenter, mediamänniskor och så kallade forskare (troende!). Utan manshatet skulle de sakna jobb och således inkomst. Därför finns det ekonomisk vinning med att hela denna cirkus hålls vid liv. Därmed är det en grundregel för snart när varje feminist att aldrig diskutera ämnets sanningshalt eftersom då skulle förtrollningen brytas. Denna taktik finner du också religiösa sekter, de diskuterar inte heller Guds vara eller inte vara. Av just den anledningen är få om ens ingen feminist på detta forum.

Tjena BaalZeBub!

När det gäller radikalfeminism/statsfeminism håller jag med dig, såtillvida att den är en sjuk avart av feminismen.

Men är den verkligen den dominerande delen av feminismen? Jag ser att wordwarrior m fl skriver det och nu även du. Men är det så? Jag antar (japp, antar is the key word) att det är den typen av feminism som syns och hörs mycket (lite som fotbollshuliganer som någon tog upp tidigare) men är den verkligen dominerande i samhället i stort? För mig känns det inte så.

Jag vet inte så jag frågar.

Det är väl ingen som orkar.
För det första antas det att alla feminister håller med varandra och att jämlikhet betyder att kvinnor ska ha fördelar som män inte har. För det andra antas feminister vara lesbiska, fula, okvinnliga, lömska manshatare som aldrig får knulla och hatar allt som har med sex att göra.

Ja, själv visste jag inte heller, och följde inte utvecklingen så noga under ett antal år. Men sedan kom dokumentären Könskriget i två delar, som var som en väckarklocka. Börja med att se den...

Förstår precis vad du menar, men...vad jag fortfarande undrar över är varför man reagerar så starkt på de här feminstiska teserna när man samtidigt till fullo verkar anse att de extrema männen kan uttala sig precis hur som helst och framföra vilka vansinnesteorier som helst - jag kan inte se hur man kan vara så dubbelmoralistisk. Du talar om mansföraktet som att det inte finns något kvinnoförakt som om inte BÅDA förutsätter varandra och som om inte BÅDA orskar varandra. Kvinnoförakt har funnits länge, mansförakt inte lika länge och om man då till lslut hamnar i samma situation som den man själv eller tidigare generationer män tryckt ner - borde det då inte väcka något slags förståelse också? Historien tar ju inte sin början nu!

Mycket här handlar om att män vill axla den offerroll som de anser att kvinnor har(frivilligt eller ofrivilligt), och att kvinnor skulle dra fördelar ur offerrollen.

Läste just Evin Rubars intervjun med Roks ordförande Ireen von Wachenfeldt på wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6nskriget

Och jag hörde väl en del om det då det var aktuellt, men jag uppfattade det då som att det var någon enskild dårpippi som stod för de åsikterna. Menar ni alltså att detta är vad den s.k. radikalfeminismen officiellt står för? Fortfarande? Skulle gärna vilja ha svar även från feministerna då det gäller detta.

När jag läser vidare på wiki ser jag att en tredjedel av medlemsjourerna lämnade ROKS efter detta men har man alltså hållit fast vid dessa ideer?

Jag vill veta vilka dessa extrema män är? Och företräder de verkligen en allmän eller ens en accepterad åsikt? Feminismen däremot får okritiskt påverka media, universitet och politiker.

Sedan så har jag inte på något sätt antytt att det inte finns ett kvinnoförakt. Och jag vet inte varför man ska visa någon slags förståelse för mansförakt bara för att det tidigare funnits ett kvinnoförakt. Kvinnoförakt och mansförakt har heller inga historiska beröringspunkter. Däremot så emanerar de båda ur ett slags elittänkande om sin egen förträfflighet. Jag menar att det är just detta som resulterar i att man inte vill nedlåta sig till diskussioner med meningsmotståndare.Låt mig ta ett exempel: pastor Ulf Ekman skulle aldrig vara med i en diskussion om Guds existens inte förutsattes. Detsamma gäller feminister och tron på könsmaktordning och patriarkala strukturer.

Vilka män talar du om?