Viktigast? Vänskap eller pengar?

Jag läste en annan tråd av en person som var orolig för att inte få tillbaks 500kr som hon hade lånat ut till en av sina vänner. Jag själv har stor erfarenhet av folk som inte betalar tillbaks sin skuld i tid, men eftersom de flesta av dem har varit goda vänner till mig och ställt upp en hel del i övrigt så har jag låtit det bero. Jag tycker inte att vänskap ska hänga på en så simpel sak som pengar och bryter man vänskapen med en i övrigt bra vän för att man inte fått tillbaks sina pengar det datum som utlovats så är man enbart löjlig och småaktig.

De pengar jag inte fått tillbaks har ofta kommit tillbaks via andra gentjänster istället, som jag har tyckt är lika mycket värda. I dagens samhälle där många har dåligt med pengar har man inte råd att vara girig, anser jag. Man bör ställa upp där man kan, och när man kan, MEN man ska naturligtvis aldrig låna ut mer pengar än att man klarar sig själv! Det var det misstaget jag gjorde innan. Jag lånade ut så mycket att jag inte klarade mig månaden ut eller var tvungen att skippa vissa räkningar. Idag lånar jag bara ut precis så mycket som jag anser att jag har råd med, och inte ett öre mer.

Kan man hjälpa en vän i nöd så gör man väl det? Jag lånar hellre ut pengar till en vän än att jag skänker bort dem t.ex. till någon välgörenhetsorganisation, som jag anser är att kasta pengar i sjön. För inte är det mycket av de pengar vi ger i bistånd som kommer fram till de behövande inte. Det är ju ofta så att regeringarna i U-länderna roffar åt sig allt medans det fattiga, svältande folket, dvs de behövande inte får någonting.

Och jag skiter högaktningsfullt i om de pengar jag lånar ut till vännen går till något "onödigt". För jag vet själv hur man känner sig när man inte har råd att roa sig när alla andra gör det. Man ska rannsaka sig själv och se vad man själv har för olika behov i livet, och därefter komma till insikt om att andra människor också har samma behov. Det är när man inser det man blir ödmjuk. Inte fan hotar man väl eller säger upp bekantskapen med en bra vän bara för att man inte fått tillbaks några hundralappar? Det tycker jag är lågt och det bevisar bara att personen värderar pengar högre än vänskap. Men så är det ju tyvärr i dagens samhälle. De egna behoven går i första hand och sen skiter man i hur andra mår. Jävla egoist-samhälle vi fått.

Lånar man pengar av sina vänner så betalar man tillbaka, så är det bara. Finns alldeles för många vänskaper som gåttt åt helvete pga obetalda skulder. Rent principiellt ska man inte låna ut några större belopp för allt är givetvis jättebra när din vän får pengarna av dig, men efter ett tag när det är dags att betala tillbaka då är det inte lika roligt längre. Skulle själv aldrig låna ut mer än 5000 kr till en kompis. Inom familjen har jag inga såna gränser, men då handlar det om syskon eller föräldrar och skulle de pengarna brinna inne så är det inte hela världen.

Vänskap kan aldrig ersättas med all världens pengar är min åsikt och erfarenhet.

Då det inte handlar om större summor är valet inte svårt för mig. Alla kan vi råka ut för att någon gång i livet ha det ostabilt ekonomiskt. Men, en huvudregel som jag försöker leva efter är: Att aldrig blanda ihop vänskap med pengar. Jag vill inte utsätta mina vänner för frågan om att låna pengar och jag vill inte själv utsättas för frågan från mina vänner.

Uppfostrad av ekonomiskt sinnade föräldrar som gav mig en lärorik erfarenhet redan i unga år. Minns att vi varje vecka "fick" ägg och ungtuppar då vi besökte några i släkten. Min något naiva kommentar till detta var, så snälla de var som gav oss detta. Snälla? svarade mamma mig, nej det var inte alls av snällhet som vi fick hämta ägg och fågel. Mina föräldrar hade med den tidens mått mätt lånat ut större belopp till dessa släktingar och de hade inte kunnat betala tillbaka dessa pengar. Viljan till att betala tillbaka fanns helt enkelt inte. För att överhuvudtaget få något tillbaka blev de istället tvugna att få återbetalningen i form av varor. Detta var inget som de uppskattade då de hade planerat för sin framtid med dessa utlånade pengar.

Föräldrar som lånar pengar av sina barn? Det är ju de som ska ha levt länge och kunnat vara en trygghet för sina barn, inte en belastning för det. Då missar de ju helt sin roll som föräldrar?
Skillnad är det väl i många länder utan socialt skyddsnät med statliga pensioner och sånt. Där blir det helt plötsligt fördelaktigt att skaffa mängder av barn som kan försörja dem på ålderns höst....

Att föräldrar lånar av sina barn var mer tänkt som ett exempel på när det kanske inte är lika "viktigt" att få pengarna tillbaka.
Självklart är inte pengar allt, men rent principiellt ska man betala sina skulder det är en hederssak. Har du ingen heder har du ingenting.

Det är häri en stor del av problematiken ligger: Varför ska de som har lånat pengarna slippa betala det de är skyldiga?
Familjen ovan har antagligen gjort en hel del uppoffringar för att skapa en ekonomisk buffert som nu dessa släktingar har spenderat utan någon som helst avsikt att betala tillbaka. Man kan ju iofs fråga sig varför pengarna lånades ut från första början eftersom det säkert inte var någon stor skräll att det blev som det blev?

De var unga och oerfarna. Trodde gott om människor. De ville verkligen hjälpa då de hade den möjligheten. Jo, det blev en skräll eftersom de litade på sina släktingar där den ena parten även var biologisk far.

Trots denna smäll så förlorade de inte helt tron på det goda hos människan och vågade låna ut en större summa till ytterligare en familj i samband med deras husbygge. De fick tillbaka varenda krona och lite till på utsatt tid.

Nej, den som lånar pengar ska självklart betala tillbaka oavsett hur mycket vän den än är.

Har en polare som aldrig betalade tillbaka 300:- som han lånat. Det resulterade helt enkelt i att jag numera inte lånar ut pengar till honom. Senast han ville låna var för att han skulle iväg med tåget och behövde stålar till Burger King pga att han var så hungrig. Lånade jag ut stålar? Nä, jag gav honom en hundring.

Ge dem en chans, skiter det sig så låna inte ut mer pengar till den personen igen.

För att svara på topic:
Pengar är viktigare! Jag menar;
Kan du ligga och lukta på vänner samtidigt som du onanerar?
Nee, precis!

Det är en sak om barnen är små, eller väldigt unga. Förr eller senare blir ju barnen vuxna med egen organiserad ekonomi. Det är inte helt ovanligt att barn tjänar mer än sina föräldrar. I en familj där alla är vuxna handlar det kanske mer om att alla hjälper varandra än att föräldrarna ska hjälpa sina barn? Det blir jäkligt märkligt om en trettiofemåring fortfarande värnar om sin roll som föräldrarnas barn och sitt behov av att föräldrarna ska fylla sin roll som föräldrar och utgöra en trygghet för honom/henne.

eh vänner kommer och går men pengarna består

Jag anser inte att en person som stjäl från mig är en vän.
Visserligen finns det ju alltid undantag som plötslig arbetslöshet m.m.

Det verkar som om det är många som har blivit drabbade av händelser där kompisar inte vill betala tillbaka pengar, någon borde starta ett företag som driver in sådana skulder som ofta saknar skriftligt kontrakt.