DN har den 30/6 2009 publicerat en artikel skriven av kulturdebattören Kajsa Ekis Ekman om Sverigedemokraterna. Jag antar att artikeln kan vara av allmänt intresse i detta forum. Läs den här.
Valda citat:
Det vore intressant att höra åsikter i detta forum om artikeln. Läs den gärna i sin helhet. Har Kajsa Ekis Ekman rätt eller fel i sin analys?
Valda citat:
Citat:
Den typiske Sverigedemokratväljaren är en man ur arbetarklassen, ofta en social demokratisk missnöjesväljare. Forskaren Ulla Ekström von Essen har delat in Sverigedemokraternas väljare i fyra grupper.
Tre av dem består av arbetarklass på olika typer av orter, en av dem kommer från välbärgade villaområden. SD: s affärsidé är att ta detta missnöje och rikta det mot invandrare.
Tre av dem består av arbetarklass på olika typer av orter, en av dem kommer från välbärgade villaområden. SD: s affärsidé är att ta detta missnöje och rikta det mot invandrare.
Citat:
Löser Sverige demokraterna sina väljares problem?
Det är bara att gå till deras handlingsprogram.
Där står att skatter är av ondo: förmögenhetsskatten ska avskaffas helt, eftersom skatt på egendom innebär ”en kränkning av äganderätten”. Arbetsgivaravgiften ska sänkas, både las och mbl ska bort och maxtaxan på dagis ska avskaffas.
Facket har för stort inflytande – i stället ska arbetare gå samman i egenskap av småsparare. Arbetsmiljöproblem viftas bort: bara folk har ett jobb är det okej, man ska inte slösa ”miljarder på den fysiska arbetsmiljön”.
Vården ska, som det mesta, hellre vara privat än offentlig; hårda tag och straffarbete för brottslingar, absolut ingen vård. Och när det handlar om ekonomi försvann plötsligt hela nationalismen, där är de ”mot protektionism och för frihandel”.
Det rör sig, med andra ord, om klassisk borgerlig politik. Bortom de inledande parollerna om social rättvisa och trygghet finns en politik som gör precis tvärtom. Som lockar till sig arbetare för att ge makt åt arbetsgivare. Väljarna blir alltså fullständigt dragna vid näsan av SD.Av de grupper som röstar på SD finns bara en som tjänar på deras politik – och det är de välbärgade i villaområdena.
De andra serveras drömmar. Drömmar om ett Välfärds-Sverige, om en tid då alla hade jobb och bostad. Men SD ger dem inte detta Sverige tillbaka, tvärtom. SD-landet blir inget Bullerbyn eller folkhem, utan ett kaos med större klyftor och mer segregering.
Det är bara att gå till deras handlingsprogram.
Där står att skatter är av ondo: förmögenhetsskatten ska avskaffas helt, eftersom skatt på egendom innebär ”en kränkning av äganderätten”. Arbetsgivaravgiften ska sänkas, både las och mbl ska bort och maxtaxan på dagis ska avskaffas.
Facket har för stort inflytande – i stället ska arbetare gå samman i egenskap av småsparare. Arbetsmiljöproblem viftas bort: bara folk har ett jobb är det okej, man ska inte slösa ”miljarder på den fysiska arbetsmiljön”.
Vården ska, som det mesta, hellre vara privat än offentlig; hårda tag och straffarbete för brottslingar, absolut ingen vård. Och när det handlar om ekonomi försvann plötsligt hela nationalismen, där är de ”mot protektionism och för frihandel”.
Det rör sig, med andra ord, om klassisk borgerlig politik. Bortom de inledande parollerna om social rättvisa och trygghet finns en politik som gör precis tvärtom. Som lockar till sig arbetare för att ge makt åt arbetsgivare. Väljarna blir alltså fullständigt dragna vid näsan av SD.Av de grupper som röstar på SD finns bara en som tjänar på deras politik – och det är de välbärgade i villaområdena.
De andra serveras drömmar. Drömmar om ett Välfärds-Sverige, om en tid då alla hade jobb och bostad. Men SD ger dem inte detta Sverige tillbaka, tvärtom. SD-landet blir inget Bullerbyn eller folkhem, utan ett kaos med större klyftor och mer segregering.
Det vore intressant att höra åsikter i detta forum om artikeln. Läs den gärna i sin helhet. Har Kajsa Ekis Ekman rätt eller fel i sin analys?
