Man skulle kunna säga att vi har gett upp en del av vår frihet för att kunna leva under kontrollerade former. Säg att vi inte hade någon lagstiftning, polis, eller domstol. En person som begår ett våldsbrott, säg att han dödar någon helt oskyldig människa på en gata, kommer då inte att kunna straffas. Detta leder till anarki, vilket leder till att folk helt enkelt inte vågar gå ut på gatorna. Skulle tro att folk sällan går på söndagspromenad i Bagdad eller Kabul i dessa dagar. Hursomhelst, folk som lever i ett samhälle kommer överens om vissa regler. Man behöver inte gilla dem, men alla förstår att om man inte följer dem så slutar samhället att fungera. Denna princip har fungerat ganska bra de senaste 8000 åren, sen den tid vi började bo i samhällen som var större än 150 personer. Det är inget optimalt system, men det är ett system som gör att de flesta är tilräckligt fria för att kunna vara nöjda. Däremot så uppstår det problem när psykopatiska ledare tar över makten, systemets sätts då ur spel, eftersom de utnyttjar folkets vilja och förtroende och använder systemet emot dem. Detta är ett lika gammalt problem som statsbildningen. Med vissa skiftningar runt balanspunkten så är det där vi har stampat sedan dess. Man kan säga att större individuell frihet minskar kollektivets samlade styrka, medan alltför lite individuell frihet hämmar den personliga integriteten.