Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Tack!
Ja, han var utan tvekan en skicklig jurist - även om det här inte var hans specialitet. "Dödsannonsen" på hans hemsida säger dock: Det verkar med andra ord rimligt att tro att målet kommer att fortsättas.
Jag tror att de kommer att åtminstone yrka på att få sina legitimationer tillbaka, men inte med avsikten att praktisera medicin i fortsättning. När ene läkaren var på SVT:s Debatt sa han precis så. Legitimationerna är en viktig del av principfrågan.


Kan man få tag på det ursprungliga tingsrättsavgörandet någonstans? Vilken tingsrätt var det? Vilket nummer?

http://bitterbertil.blogspot.com/
Tack för beröm Leif.
Bertil fortsätter skriva. Denna gång om DNA-bevisning.

Visst verkar det som om skadeståndsmålet kommer att fortsätta att drivas. Jag menade bara att läkarnas chanser nog hade varit större med Agell som ombud.

Det är möjligt att du har rätt om legitimationsfrågan och det är helt klart att den har en viktig principiell innebörd för läkarna. Jag är dock tveksam till om någon orkar driva frågan till ännu en resningsansökan. Jag hoppas dock det.

När det gäller tingsrättens avgörande kan jag hänvisa till TH:s själmordsbrev han lämnade när han gjorde ett "bra" försök att ta sitt liv:

"Vad Stockholms tingsrätts förundersökning beträffar (dnr 1-1-1765-84) låter jag härmed meddela att jag alltjämt och även efter min död bestrider påstådda mord, för jag är oskyldig!"

Skadeståndsmålet fortsätter, nya advokaterna intervjuas på Dagens juridik. Nu startas dessutom en stiftelse till Agells minne, http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=829055,00.html.

Det var Stockholms tingsrätts dom 1988-07-08, mål nr B 8-11-88.

Anders Carlgren bloggar för övrigt lite om Anders Agell:
http://stadsholmen.blogspot.com/2008/11/anders-agell-rttsskerhetens-frsvarare.html

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/47092-polis-fr-avslag-p-jo-anmlan

Det verkar inte bli några fler DNA-test. Konstigt. Undra varför mördaren ska skyddas på detta uppenbara vis?

bolsjevik, har du fått nått svar på din JO-anmälan än?

Förresten... Läste idag i Metro att "seriemördaren" Thomas Quick tagit tillbaka åtta av sina erkännanden i en TV-intervju som inte sänts än. Leif GW Persson uttalade sig och sa att han hela tiden trott att Thomas kommit med falska påståenden. Här har vi dock en person som fällts för mord på flera personer, som erkänt att han våldtagit, dödat, styckat och ÄTIT upp delar av sina offer. Någon teknisk bevisning har dock aldrig funnits, utan enbart hans egna märkliga historier. Nu talas det om resning i Högsta Domstolen och skadestånd. Mig veterligen har det aldrig skrivits någon bok om honom. Leif GW Persson håller dock på att skriva en.

Det jag ville komma till är hur fort Thoms Quick verkar ha fallit i glömska trots de bestialiska brotten. Ändå var det på 90-talet som han dömdes. Ingen verkar längre bry sig om brotten och offren, trots att det redan när han fälldes fanns tvivel. Just till skillnad från "Obucenten", en skrämmande gestalt som fortfarande ruvar i skuggorna. Som aldrig glömts bort, som ständigt är närvarande, men som hela tiden hävdat att att han är oskyldig. Någon tekninsk bevisning har aldrig funnits. Det är 20 år sedan. Ändå lever myten om "Obducenten" i allra högsta grad. Det är så konstigt. Vad det är med da Costa-fallet som vägrar släppa greppet?

Näe… Jag reagerar när jag läste det där om Quick. Det känns som att svenskar i allmänhet får en nästan likgiltig inställning till vissa misstänkta, men inte till andra. Mycket märkligt.

Det råder tvivel om Thomas Quick. Varför råder inte lika starka tvivel i debatten om "Obducenten"? Kan någon förklara skillnaden för mig?

Verkar som enda slutsatsen man kan dra är att det tydligen för de flesta svenskar är värre att någon verkar misstänkt än att faktiskt erkänna sinnesjuka dåd. Eller vad ska man tro?

När Leif GW Persson pratar om att Thomas Quick är oskyldig, rycker folk på axlarna. Ingen verkar ens intresserad att diskutera. Utan Persson får helt utan vidare föra sina resonemang helt utan invändningar i tidningar, radio och TV. Men när han tar "Obducenten och Allmänläkaren" i försvar så tar det hus i helvete! Då plötsligt är Persson en gaggig gubbe som inte vet vad han pratar om.

Eller är skillnaden att Thomas Quick bara vill ha uppmärksamhet, medan "Obducenten" försöker gömma sig? Kan det ha någon betydelse? Jag har grubblat på detta idag.

Intressant resonemang du för.
Utan att kunna ge ett fullödande svar så tror jag bl a att det kan förhålla sig på ett sätt som har med mordoffret att göra. Flera personer engagerade sig i da Costas död och ville ha fast mördarna. På senare år visar det sig att det finns teknisk bevisning som kan fälla gärningsmannen. Det är nu Hatet kommer in mot läkarna. Alla dessa artiklar som skrivits om da Costa visar sig nu vara lögner. Ingen av de personer som anklagade läkarna på 1980-talet tror längre på deras skuld och de är livrädda att DNA-testen ska ge träff. Detta, tror jag, är förklaringen till hatet. Quick hotar ingen ur pk-maffian men det gör läkarna genom sin oskuld. Om mordet får sin lösning så har många gjort karriär på at förstöra två oskyldiga människors liv.
Jag har fått svar från JO. Jag kommer inte ihåg ordagrant men det gick ut på att polisen gjorde rätt som inte försöker lösa mordet.

Det har skrivits ett flertal böcker om Quick. Minst fyra varav en har han skrivit själv och hans bror har skrivit en. Att han fallit i glömska kan jag inte alls hålla med om. Hans fall har varit på tapeten ofta, även JK har skrivit ett par debattartiklar. Gubb-Jan på dalademokraten som hela tiden hållit Quick som skyldig är bland annat prisbelönad för sin bok.

Kan rekommendera P3 dokumentär om Thomas Quick. (Finns även om Da-Costa men det vet ni nog redan)

Okej, jag borde helt klart ha googlat lite innan jag skrev det där. Blir så när man skriver spontant.

Men faktum kvarstår. Av någon konstig anledning verkar det nästan allmänt vedertaget att Quick är en tokstolle som bara hittat på massa trams. Hur ska man annars förklara att SVT nu väljer att göra en granskande dokumentärserie om alla domarna som avkunnats mot honom. Enligt SVT har deras arbete med att avslöja polisens och åklagarens missar har pågått länge. Hur kan SVT ha en sån "försonande" inställning till honom, men inte mot "Obducenten"? Inte kan väl Lars Borgnäs ha så stort inflytande?

Egentligen borde ju Thomas Quick betraktas som ett ännu värre "monster" än Teet Härm. Men det gör han inte. Han kommer inte ens i närheten. Men det Quick berättat att han gjort med sina offer borde ju onekligen kvalificera honom för ett sådant epitet. Men icke. Fortfarande ses "Obducenten" som en oerhört mycke otäckare och obehagligare människa än Quick. Ialla fall upplever jag det så.
Det är nog som boljsevik skriver, att det mycket väl har att göra med det kollektiva HAT som riktades mot Teet Härm och Thomas Allgén.

Som vanligt diskuterade jag detta med mina kollegor på jobbet idag. Till deras stora förtret. Jag misstänker att de börjar bli trötta på mitt tjat om styckmordet. Min käre kollega Farbror Lugn-och-ro ansåg att skillnaden mellan Quick och "Obducenten" ju faktiskt är att "Obducenten" verkade gå fri trots att han ansågs skyldig, medan Quick sattes bakom lås och bom. Det är ju faktiskt den enklaste förklaringen. Jag tänkte inte så långt först.

Även om de får skadestånd, kommer ingen glömma historien om "Allmänläkaren och Obducenten". Den historien har etsat sig fast i svenska folksjälen. Någon eller några borde göra en liknande dokumentärserie som den SVT nu producerar om Quick, där man går igenom alla så kallade "bevis" i styckmordsfallet samt även de då återstående punkterna om fel och försummelser i skadeståndsansökan. Det är i och för sig lätt att skena iväg i fantasier, men vart står TV4 i frågan egentligen? SVT kan man ju glömma, men andra TV-kanaler torde kanske vara mer öppna för en sådan idé.

Min förhoppning är dock att Polisen faktiskt kommer göra ett rejält nappatag när fallet närmar sig preskriptionsdags. Det har man ju läst nu på sistone om andra mordfall som snart ska preskriberas.

Jag är övertygad om att medierna har det stora ansvaret i varför framförallt Obducenten är sedd på det viset som han är. Detta genom att man svartmålade honom från första början och hade en skev rapportering där han redan från början var skyldig till allting som han anklagades för och gärna lite till. Han har ju hela tiden nekat till anklagelserna, vilket ju Quick då inte har gjort, detta p.g.a förmodligen för att han dela har haft "hjälp" från utredande poliser att "minnas" vad han gjort och hur han gjort. Detta tror jag gör att eftersom folk då anser att fallen som han är dömd för är avslutade eftersom det då finns en skyldig person och en förklaring till vad som hänt. Detta finns inte i fallet Catrine Da Costa, detta p.g.a att polisen tyvärr låste fast sig vid en person som det fanns misstankar mot, detta då utredningen hamnade hos Stockholmspolisen, hade utredningen stannat hos Solnapolisen hade förmodligen utgången av fallet blivit en helt annan då det vid överlämnandet inte fanns någon vetskap hos poliserna i Solna om misstankarna mot Obducenten. Det fanns ju faktiskt inget i fallet som pekade mot det heller. Det hela är ett mycket tragiskt snedsteg från polisens och rättsväsendets sida, det som är så otroligt graverande är att nu vill ingen ta något ansvar för det man gjort genom att bevilja en resning. Det vore ju att underkänna sig själv och sitt arbete. Det var någon som tidigare i tråden skrev att det inte framkommit några bevis på deras oskuld, det där är ju ett vanligt missförstånd, i Sverige ska det inte bevisas att man är oskyldig, det ska bevisas att man är skyldig! Detta gjordes inte i detta fallet, detta p.g.a att dessa två personer är oskyldiga, svårare är det inte!

MVH

Det är ganska milt sagt, detta är Sveriges största rättsskandal i modern tid.