Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Fp

I Vinofs förhör, var tar Bosse Alm vägen? Vart går han efter slagsmålet? Vad gör han? Förhörsledaren frågar Vinof vad han och C gör, men Alm försvinner spårlöst. Vinof får ingen fråga om honom.

Troligen har polisen material om Alm, som man jobbar med parallellt med Vinofs förhör. Det är nog därför han är en skuggfigur i Vinofs förhör. När Vinof förhörs, har man nog koll på Bosse.

Eftersom broderns namn (Ulf Alm) är understruket, samtidigt som Alm träffade C, verkar det högst sannolikt att bröderna förhördes.

Ulf Alm är ett kapitel för sig. Att han kom från en trasig familj är allmänt känt. Men det finns också inslag i hans historik som är alarmerande. Han är fortfarande vid liv och jag utelämnar detaljerna av integritetsskäl.

Båda bröderna var självklara att förhöra.

"Andra" som varit i Fahlströms bostad, kan vara vem som helst, vilket gör ämnet otroligt intressant. Till att börja med, kan vi konstatera att "andra" som inte omedelbart namnges, är skumma personer. Hade det varit normala, laglydiga medborgare, hade de inte kallats "andra", utan specifisering.

De personer Falhlström syftar på är troligen kriminella narkomaner och prostituerade. Att utredarna inte brydde sig om att exploatera ämnet, är oerhört märkligt.

Fahlström var själv en kriminell narkoman, så det är uteslutet att "andra" innebär vettiga peroner.

Ja, Han bör ha blivit förhörd fler gånger än vi vet.

Vinof sysslade med indrivning i flera år och Robert verkar ha hjälpt honom med detta. Om Monika kände till otäcka saker som Robert hade gjort, behöver de inte nödvändigtvis ha med da Costa att göra. Att Robert hade en våldsam historik (han har också slagit kvinnor) är iaf säkert.

Monikas kommentar kan gälla incidenter som vi inte känner till.

Att flera personer konspirerade, är troligt.

Och ja, Fahlström hade ett skyddsvärde. Som varande en skör person, bemöttes han kanske med ömkan och omtanke, samtidigt som han skyddades i egenskap av "kran".

Att det var lätt att hota honom, att täppa till truten på honom, verkar självklart. Han hade med all säkerhet inget våldskapital.

Man kan i och för sig tänka sig att polisen fiskar efter ytterligare kontakter mellan t ex bröderna A och C när Vinof blir tillfrågad om huruvida någon av hans anställda kan ha haft tagit da Costa till Eugeniavägen. Vinof förnekade visserligen detta med bortförklaringen att de yngre förmågorna där inte var i behov av att betala för sex, men som vi har sett kan en potentiell koppling mellan da Costa och missbrukarna på Eugeniavägen lika gärna kunnat ha handlat om narkotika.

Hur som helst bör UA ha undersökts, åtminstone genom att polisen tittade i sina egna papper, eftersom hans namn var understruket. Jag förmodar att han redan då var kriminellt belastad, vilket självklart borde ha gjort det än mer angeläget att höra honom.

Fahlström fick ju inte heller - i vanlig ordning - någon följdfråga om vilka dessa andra var. En annan person Fahlström inte kände för att namnge är mannen som skulle ha följt med da Costa och introducerat henne för Fahlström vid det första besöket. Fahlström slingrar sig och kallar denne en bekants bekant eller dylikt, men det är uppenbart att han kände till denne mans identitet.

Ja, Monika kan givetvis ha syftat på något annat, men med tanke på vad hon blev utsatt för själv bör det ha handlat om något riktigt grovt. Hon tycks ju ha blivit relativt avtrubbad och var nog inte lättchockerad.

Jag kan fortsatt inte släppa de märkliga omständigheterna kring fingeravtrycksundersökningen och att dåvarande SKL verkar ha undersökt en säck mer än vad som ska ha existerat.

I den här länken finns dokumenten som NoppigaSockar lagt upp och på s. 3 står det tydligt angivet att undersökningsmaterialet bestod av sju säckar:

https://www.dropbox.com/scl/fi/gil3wuzjahr3s9diqqe0c/Fingeravtryck-plasts-ckar-2003-Kerstin-Koorti.pdf?rlkey=hgfxw3c08ywyilejb6v2o1pfu&st=btns erm9&e=1&dl=0

Man får väl anta att SKL, som är vana vid att hantera alla möjliga sorter och mängder av material, kan räkna till sju... Efter genomförd undersökning återbördade SKL säckarna till tekniska roteln i Stockholm, som förhoppningsvis också har någon ordning på sina pinaler. Det finns ingen notering om att tekniska roteln har reagerat över att ha fått en säck för mycket.

Dessa omständighet är ytterst förbryllande och jag kan bara se två förklaringar. Antingen var SKL och/eller tekniska roteln, instanser som arbetar med diverse beslag, oförmögna att räkna rätt på antalet säckar. Den inkompetensnivån skulle förvisso kunna förklara hur man lyckades slarva bort en hel handduk. Eller så hade det någon gång i tiden smugit sig in en extra säck bland de övriga, genom felsortering eller oordning. Den mest sannolika säcken vore i mitt tycke den sönderrivna från "FP3": https://dacostarkivet.wordpress.com/wp-content/uploads/2015/07/img_1246.jpg

Som jag har förstått det har ingen lyckats hitta dokumentation kring vad som skedde med säcken, tunnan och snöret som hittades. Ifall säcken på något sätt sorterades in bland de övriga kanske det kan ha medfört att den glömdes bort? Notera också yttrandet om att det "märkliga sambandet" mellan denna säck och säckarna från FP1. Vad kan "sambandet" rimligen bestå av, om inte att dessa säckar var ytterst lika? Det skulle i sådana fall kunna förklara hur en eventuell ihopblandning kan ha gått obemärkt förbi.

Monika var dessutom livsfarlig. En oerhört konstig person. En pytteliten, knivbeväpnad kvinna, som slogs och levde rövare tillsammans med män som en halvmeter längre och vägde dubbelt så mycket.

Hon var fullt kapabel att döda.

Hon var inte lättskrämd, nej. Robert bar nog på väldigt mörka hemligheter.

UA var en av de män som "placerades ut" på Anglais, kring Vinof. De skulle täcka upp om det blev bråk.

Om man har den uppgiften, är man ingen duvunge. UA var fö storväxt. Han var längre och grövre än sin bror, och han var ingen liten kille.

Det är klart att Vinof använde UA i flera våldsamma situationer.

Vinof nämner också Stig, Bosse och Mats. Dvs dessa män hade våldskapital och var tillräckligt hårda för att hantera "juggarna" och liknande personer.

Att UA var kriminellt belastad, framstår i sammanhanget som självklart.

Genom djungeltelegrafen har jag information om en vålsincident, där UA var inblandad, kan jag tillägga. Riktigt otäcka grejer. Att UA har varit en farlig person, råder det ingen tvekan om.

Jag är nu övertygad - det måste ha funnits förhör med personerna runt Vinof, tex Stig Ulf och Bosse. Antingen har dessa kommit bort eller så har de sorterats fel i arkivet.

Om man förhör två personer (Gladh och Hilton) som befinner sig på andra sidan gatan (det var 5-10 m mellan nr 38 och nr 25), mittemot Billiga Andersson, är det i princip omöjligt att undvika personalen där.

Hade utredarna velat radera Vinof & Co ur utredningen, hade man rimligtvis avstått från att förhöra Gladh och Hilton, eller så hade man kasserat deras förhör.

Bosses, Ulfs och Stigs signalement motiverade också förhör med alla tre. Det är inga subtiliteter det handlar om.

Bosses signalement noteras tre gånger: på Södermalm (tillsammans med BO och Stigs lookalike), på E-vägen 25 och i Kungsträdgården (tillsammans med BO Saba och TÅ). Vinof uppgav dessutom att Bosse träffade BO, på Röda rummet.

Ulfs signalement noteras på E-vägen 25 och i Kungsträdgården (tillsammans med BO Saba och TÅ).

Stigs signalement noteras inte bara på Södermalm. Det noteras också två gånger på Eugeniavägen.

Det kan tilläggas att S bodde på Södermalm 1984. Högalidsparken var en självskriven destination, om han behövde narkotika, tex braj och tjack.

En annan park (där han och BO borde ha stött ihop) är Vitabergsparken, som låg nära Hotell Acapulco och Stigs adress.

Det kan tilläggas att ett vittne sa att BO hyrde en bostad på gatan där S bodde. Det är oklart när det skedde.

Adresser

När man letar efter urgamla adresser, är det knivigare än man kan tro. Det finns tre olika källor: Röda boken, Telefonkatologen och mantalsskrivningen. Eller fyra, om man räknar med adressuppgifter i förundersökningar.

Dessa källor diffar ibland. Det räcker inte med att kolla på en källa.

Ett exempel: Vinof hade en "bosom buddy", vars adresshistorik bör vara intressant. Enligt Röda boken hade denna "bosom buddy" ingen adress i innerstaden. Enligt mantalsskrivningen bodde han innanför tullarna, i närheten av Hornsgatan. Enligt telefonkatalogen (phu!) hade han en annan adress.

Informationsöverföringen var trög på 80-talet och det var helt naturligt att olika aktörer (Skatteverket hyresvärdar Televerket osv) inte var samkörda.

Om man föreställer sig att element inom utredningen - varför inte enskilda polismän som köpt sex eller narkotika - ville undvika Vinof med anhang kan det fortfarande ha existerat sunda krafter som ville bedriva en normal utredning. Ett sådant scenario kan förklara den här ryckiga, ojämna tendensen där självklara utredningsåtgärder plötsligt avbryts. Att Gladh och Hilton förhördes, men inte Vinof (förrän senare) eller de övriga på Billiga Andersson skulle ligga i linje med detta. Alternativt att de senares förhör förkommit eller stuvats undan.

Något som vi tidigare har berört är huruvida utredningen missköttes med flit eller om tunnelseendet kring Härm slog ut förståndet. Jag har länge trott att.det.handlade om någon form av masspsykos och gruppmentalitet, där eventuellt avvikande röster inte kunde göra sig hörda. Men mängden fullt rimliga gärningsmän, uppenbart farliga personer och suspekta individer, borde vara svår att ignorera, även för de mest förblindade. Hur är det möjligt att man kunde undersöka Härms hem och arbetsplats ned till minsta skosnöre, men inte bemöda sig om att titta in hos Billiga Andersson?