Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Jag tror att vi kan lägga bitarna i rätt ordning
Man kan sätta ihop ett logiskt mönster och även Roberts kris (i slutet på åttiotalet) bör gå att förklara.

När en sån här kille får dåligt samvete och drömmer mardrömmar om människor han skadat eller haft ihjäl, är det troligt att han gråter ut hos en flickvän eller väninna. Sånt händer varje dag.

M var tydlig med sin skräck för Robert. Det var också tydligt att hon satt på otäck information om honom.

Att polisen som pratade med henne 1986 var ovetande om R:s förflutna på Eugeniavägen, är inte förvånande.
Polisen verkar ha haft noll koll på "buset"

Bara två år hade gått sedan BOs död och polisen har redan glömt vilka personer som var intressanta för fallet.

Att M umgicks med två av Vinofs helknäppa polare, noterade man inte heller.

Att R jobbade och missbrukade 70 m från FP2, det kopplas inte ihop med Monikas förhör.

Ännu en enkel gissning: R hade insyn i BO död och pallade inte trycket. Han anförtrodde sig åt M, som inte heller pallade trycket och ville gå till polisen.

Resultat: hot och terror, som upphörde 1989, när myten om TH och TA var så etablerad att R kunde andas ut.

Jag gissar att "Stig" var en av personerna som trakasserarade M.

Jag påstår inte att R och S var mördare.
Däremot bör de ha suttit på viktig info.

Tittar man noga på Roberts liv och hur hans polares liv såg ut, hittar man förvånansvärt konstiga beteenden. Man kan nog inte vänta sig vanligt rationellt tänkande i dessa kretsar.
Det är svårt att veta vad som var märkligt och inte för R. Dessa människor hade egna måttstockar.
Brottsförloppet kan ha varit hur krångligt och improviserat som helst.

Om som vi diskuterat förut, det är inte säkert att GM:s planer fullföljdes
FP2 kan ha varit en temporär dumpningsplats, som råkade bli permanent osv.
Eller så hittades säckarna på en annan plats (på E-vägen) av en oskyldig person, som bara ville få bort dessa från egna arbetslokaler osv. Det finns så många tänkbara skeenden.

En detalj som jag finner intressant, är att R saknade körkort på 80-talet.
Om han kunde köra ändå, det vet jag inte men lastbil kunde han inte köra.
Enligt en polare kunde R "inte köra en millimeter" med lastbil.
Lite lustigt, med tanke på hans jobb. Troligen var hans körförmåga svag i personbil också.
Jag har försökt följa R:s kriminella bana from 1976 och 15 år framåt.
Jag har inte hittat en enda situation där R körde bil.
R:s bristande körfärmåga är såklart intressant för da Costa-fallet.
Om han hanterade dessa plastsäckar, var hans räckvidd kanske obefintlig.
Kanske var han tvungen att sköta transporten till fots?
Om detta var vad som hände, var det inte konstigt om säckar hamnade vid Y-korsningen
Om detta var vad som hände, är det inte heller konstigt att han inte återvände och justerade misstaget ......

Bara mina lösa tankar.

Två signalement kompletterar varandra, som sagt var
"Den blondes" kompis var mörkhårig och "ganska kortklippt" enligt ett vittne.
Kroppsbyggnad: smal. Detta bör vara Stig.
Dessa två polare brukade synas vid Hornstull. Det var alltså en utvecklad kontakt.
När dessa två män dök upp i Högalidsparken, kände de varandra sen tidigare.
Att de letade hasch och tjack en fredag, kan ha att göra med den mörka killens jobb. Som jag fattat det, arbetade han i mitten av åttiotalet, på ett företag.
Killarna laddade väl inför helgen
Om BO blåste Robert och Stig, kan deras reaktion ha fördröjts pga av Stigs arbetstider
Att BO försvann kommande helg, var kanske inte så konstigt. Det var väl först då som R och S fick tag i BO
Om allt spårade ur, blir ingen förvånad.

Och om R och S letade efter BO, får vi nog ompröva ett signalement (djup suck). S hade faktiskt samma ytliga signalement som CB. Den stressade knarkare med mörkt hår, kan ha varit Stig, som talade ren svenska, om jag fattat rätt.

Att R:s signalement dök upp i Högalidsparken, det var ju anmärkningsvärt, med tanke på var BO:s kvarlevor hamnade. Att också Stigs signalement dök upp samtidigt, är mer än anmärkningsvärt, eftersom han också kände Vinof och bör ha använt kontoret på nr 25.

Att amatörer ska behöva diskutera detta på Flashback efter 39 år, är skandal. Alla enkla slutsatser borde polisen ha dragit direkt.

Var Stig jobbade, vet jag tyvärr inte

Det var allt för idag.

(Det fetade)

Om R:s räckvidd var obefintlig så låter det ju helt orimligt att de två andra säckarna återfanns hela 1,7 km fågelvägen borta vid Talludden, vi kan även notera att FP1 låg precis bredvid en liten parkeringsplats och en manskapsbod. Att dumparen använt bil är högst troligt, en stor flyttbuss kan vi nog dock utesluta.

Kan inte du också förklara för oss hur CdC:s kvarlevor kom i R:s händer? Om vi håller oss till fakta och vad vi vet så slutar spåren av henne i arkitektens bostad och bil, steget därifrån till R är väldigt långt, speciellt med tanke på att det finns ingen bevisad personkoppling mellan CdC och R.

Fanns det någon intressant person i närheten av Hornstull, förutom pundarna som verkar ha varit "Robert" och "Stig"? Självklart fanns det en sådan, eller åtminstone tecken på hans närvaro.

Om "Robert" och "Stig" uppehöll sig vid Hornstull, kan det självklart ha haft att göra med hans lokaler eller en bostad. Dessutom bör S och R ha varit knutna till S-malm pga en flickvän och R:s jobb, som jag nämnt förut.

En prostituerad kvinna som förhördes 1984, uppgav att Olaussons firma hade haft ett kontor på Heleneborgsgatan, gränsande till Hornstullsområdet. Det är oklart när.
Olausson uppgav själv (i polisförhör) att han disponerade en liten lgh med sovalkov, på Heleneborgsgatan, om jag minns rätt. Det är oklart när.
Med tanke på Olaussons kaotiska adresshistorik och hans förmögenhet (han använde troligen MN:s miljonarv och pengar från sitt plundrade företag) verkar det troligt att han bollade med lägenheter. Han kan mkt väl ha disponerat flera lägenheter på en gång.

Företaget som blev Billiga Andersson, var som sagt omfattande när Olausson slog klorna i det.
Som jag fattat det, hade företaget kontor på sex olika ställen, bla i G-borg, Kungälv och Norrtälje.

När konkursen var klar (1986) fanns inte ett skit kvar.

Företagets förra ägare (J-Å) grät nog blod när han såg hur Olausson tömde företaget. Total slakt.

Att Olausson omedelbart gick i konkurs, bör ha varit planerat. Klassiskt ekobrottslighet.

Olausson levde stort i ungefär 15 år. I slutet av 60-talet var han servitör, utan större planer.
Efter att han etablerat kontakt med MN, började han spendera friskt.
Pengarna från MN och det plundrade företaget verkar ha räckt fram till 1990 ungefär.

Sen åkte han väl rutschkana ner i mörkret.

Vad mer?

Tunga missbrukare umgås ofta i par. Missbrukare "polar", de delar droger och sprit, de skyddar varandra mot våld, de brgår brott tillsammans osv. "Polare" kan vara två killar eller två tjejer. det behöver inte vara en tjej och en kille. Så länge man har nytta av varandra och litar på varandra, spelar könet ingen roll.

"Den blonde" och hans mörkhårige polare, bör inte ha varit svåra att få syn på, om polisen ville prata med dem. Det ville polisen tydligen inte.
Hur många såna manliga polarpar kunde det finnas under aktuell period?

"Stig" (som var tillräckligt luttrad för anlitas av Olausson) bör dessutom ha haft ett intressant personblad år 1984.

Da Costa hade tydligen interagerat med dessa två killar innan den 8/6, enligt ett vittne. Hon hade sålt hasch till dem tidigare.

Fanns det en tidigare koppling mellan de två killarna och da Costa, är det ännu konstigare att de inte hittades och utfrågades. Da Costa hade alltså setts tillsammans med Roberts lookalike vid flera tillfällen och denna lookalike hade iakattagits vid Hornstull, tillsammans med Stigs lookalike.

Som polis får man verkligen anstränga sig för att inte hitta dessa killar, som gissningsvis tillbringade 70% av varje dygn utomhus, i centrala S-holm. Som par bör de ha varit välkända hos polisen. Jag gissar att de knarkat, supit, stulit bilar, rånat och dummat sig tillsammans i flera år.

Någonting säger mig att utredarna har extremt dålig koll på "buset"
Värdefulla iakttagelser som gjordes av poliser (och även väktare) nådde tydligen inte utredarnas skrivbord. Flera poliser måste tex ha sett da Costa efter pingsten - men deras iakttagelser gick upp i rök.

Drogkulturen har förändrats sedan 80-talet.

Den gamla tidens "tjackisar" finns inte längre. De var primärt inriktade på amfetamin - inte dagens konstiga blaskiga blandningar, utan klassiskt, rent amfetamin, som höll folk vakna i flera dygn, ibland i en vecka i sträck. Dessa "tjackisar" var gravt impulsiva, överstyrda, våldsamma, paranoida och lättirriterade. De hade inget som helst konsekvenstänkande. De kunde ha ihjäl en polare på 10 sekunder, för en skitsak, ett felaktigt ord eller en dum missuppfattning. Heroinisterna var ganska fridsamma i jämförelse. Inte konstigt att stackars Saba blev chockad när hon bytte spår, från heroin till amfetamin. Hennes gamla polare hade inget våldskapital alls, jämfört med de luttrade "tjackisarna".

Förstår man inte "tjacket", tror jag inte att man förstår hur Stig, Vinof, Robert och deras polare funkade. Vissa "tjackisar" utvecklade en sorts psykopati, de blev avtrubbade och våldsvana och hamnade i extremt våldsamma situationer. Alla som träffat en klassisk "tjackis" vet vad jag menar.

Även Monika bör ha använt "tjack". Hon var inte bara impulsiv och våldsam - hon uppvisade en oräddhet och en uppkäftighet som är förvånande, med tanke hennes ringa storlek.
I mitten på 80-talet rånade hon och Robert två personer, som Monika knivskar i ansiktet.
När ett vittne försökte avbryta rånet, vände sig Monika mot vittnet och sa: "Du kan få du också!"
Denna nivå av aggressivitet hade antagligen inte bara med alkohol att göra.

Och eftersom hon umgicks med Stig och Robert, får man förmoda att hon delade deras drogvanor.

Angående hotbilden mot BO, finns eg ingenting att tillägga. Hotbilden var så uppenbar att en utredande polis måste arbeta hårt för att inte se den och undersöka den.

Har man inget våldskapital (BO verkar inte ha kunnat slå sig ut ur en pappkasse) kommer man att råka riktigt illa ut, om man beter sig som BO.

Knarkare har blivit ihjälknivade direkt, för ett enda misstag (tex försäljning av fultjack). BO staplade misstag på varandra, gjorde sig ovän med människor till höger och vänster. BO betedde sig oförsiktigt under förvånansvärt lång tid, lärde sig aldrig, trots varningar från polare och människor över henne i knarkpyramiden.

Ett exempel: när hon lånade pengar av alkisen I*** i slutet av 1982, hade hon inte för avsikt att betala tillbaka. Hon gav ett värdelöst ID-kort till honom, som han trodde var en fungerande pant.
Det tog ett år innan han fattade att han var totalt lurad.
Såhär kan man inte bete sig i flera år i missbrukarvärlden, utan att bli svårt misshandlad eller dödad. Gatans domstol kommer att hinna ikapp den som straffat ut sig.

Vet inte om jag skrivit tidigare i denna tråden; efter ett tag och många inlägg har man föga överblick. Hur som helst så tycker jag att Kalla Faktareportagets fokus på N*sse Anc*er och dennes whereabouts i smb m att da Costa senast sågs i livet är intressant.

Det var väl Uppdrag granskning som satte fokus på hans i princip helt outredda kontakter med da Costa i juni 1984?

Det kan stämma; blandar nog ihop programmen.

Skulle kunna tänka mig att allmänläkaren inte har med saken att skaffa medan obducenten har det.

Lindeberg hade nog rätt.