Citat:
Ursprungligen postat av
UT64
Det finns noll solida vittnesmål mot läkarna i Da Costa fallet.
Tack för svar men du glömde jägmästaren i ditt tidigare inlägg.
Han backade upp fotohandlarparets uppgifter om en bildinlämning eftersom också han var på plats vid händelsen, det var tack vare honom som den kunde tidsbestämmas enligt TR -88.
Vi har alltså hela tre nyktra stabila vittnen som hävdar i stort sett samma sak, dvs en helunderlig bildinlämning har ägt rum under den senare delen av juni 1984.
Bilderna föreställde förövrigt inte ett mord utan en gradvis nedmontering av en död kvinna och om det inte var CdC vem var det då? Det finns ju mig veterligt inga andra möjliga alternativ?
Allt material från framkallningen togs dessutom med av fotokunden och har aldrig återfunnits sen dess. Är det själva utpekandet av fotokunden du vill diskvalificera eller är det hela bildinlämningen?
Vad gäller den kvinnliga polisens vittnesmål så verkar du till slut acceptera tingsrättens slutsats att det kunde anses som utrett att CdC och läkaren var bekanta med varandra vårvintern 1984. Stämmer detta?
Om svaret är ja så då borde väl det något märkliga faktum kunna sättas i relation till fyndplatsernas geografiska position i förhållande till läkarens dåvarande arbetsplats som låg mitt emellan?
Till sist har vi då barnvittnet, jag kan då inte se att det handlar om förträngda minnen utan om terapi i syfte att försöka utröna vad barnet eventuellt kan ha varit med om?
Hur menar du att man ska förhålla dig till märkliga berättelser som lämnas av små barn? Ska man ignorera dessa med hänvisning till att barnen troligtvis ljuger?
Det finns ju massvis med brottsfall som är rätt aktuella där små barn tex bevittnat mord på sin egen mor, menar du att dessa barns vittnesmål är noll värda?