Citat:
Det är verkligen synd att djurhåren (på handduken) inte testades.
Det bör ha funnits flera anledningar till att typtesta; djurhåren (på en handduk som troligen tillhört da Costa) kunde ha flera tänkbara ursprung ...
- Ett av da Costas favoritplagg var en fin pälsjacka (av rävskinn om jag mins rätt), som hon kanske använde på Malmskillnadsgatan. Äkta och oäkta pälsplagg är (tillsammans med korta kjolar, höga stövlar, nätstrumpor osv) klassiska inslag i gatuprostitutionen. Inga konstigheter. Man hade ytterligare en chans (vid sidan av DNA-test) att binda da Costa till handduken.
- Kort före sin död visade da Costa antagligen en kattannons för Korsvall. Hon ville köpa en kattunge. Detta är en något osäker uppgift, men intressant, bla för att Monika var en luttrad kattägare. Hon hade bott med katter sedan 60-talet, och hade katt på Sigtunagatan också (på 80-talet).
- Vinof var djurälskare, hade hundar (åtminstone på 70-talet) och kunde sköta hästar. Vinof brukade också klä sig i pälsplagg, och det kan han ha gjort på sommaren också - sommaren 1984 var ostadig. Kalla och fuktiga dagar avlöstes av strålande solsken ... Om Vinof hade hundar på 80-talet vet jag inte. Jag har frågat en av hans anställda (en släkting till Robert), och han säger att hundar inte syntes till på Eugeniavägen.
- TÅ sa att da Costa hotades av en man med två svarta hundar, i Kungsträdgården.
Uppgiften om Vinofs hundar är jag osäker på, för mannen som gav mig info var insyltad i Vinofs affärer, och är kanske inte helt sanningsenlig.
Vinof uppgav också (i förhör 1985) att han "älskade att promenera", att han "promenerade alla tider på dygnet". Detta låter som en av hans halvlögner, och man undrar vad han ville förmedla (eller dölja). Det är svårt att tänka sig den packade eller bakfulle, korpulente Vinof promenera kilometervis, utan mål och mening ... Den enkla förklaringen är nog att Vinof var hundägare, och det skydd som en hund ger, det behövde han garanterat.
Det finns nån j-a hund nånstans, men jag vet inte hur jag ska gräva fram den ...
Det bör ha funnits flera anledningar till att typtesta; djurhåren (på en handduk som troligen tillhört da Costa) kunde ha flera tänkbara ursprung ...
- Ett av da Costas favoritplagg var en fin pälsjacka (av rävskinn om jag mins rätt), som hon kanske använde på Malmskillnadsgatan. Äkta och oäkta pälsplagg är (tillsammans med korta kjolar, höga stövlar, nätstrumpor osv) klassiska inslag i gatuprostitutionen. Inga konstigheter. Man hade ytterligare en chans (vid sidan av DNA-test) att binda da Costa till handduken.
- Kort före sin död visade da Costa antagligen en kattannons för Korsvall. Hon ville köpa en kattunge. Detta är en något osäker uppgift, men intressant, bla för att Monika var en luttrad kattägare. Hon hade bott med katter sedan 60-talet, och hade katt på Sigtunagatan också (på 80-talet).
- Vinof var djurälskare, hade hundar (åtminstone på 70-talet) och kunde sköta hästar. Vinof brukade också klä sig i pälsplagg, och det kan han ha gjort på sommaren också - sommaren 1984 var ostadig. Kalla och fuktiga dagar avlöstes av strålande solsken ... Om Vinof hade hundar på 80-talet vet jag inte. Jag har frågat en av hans anställda (en släkting till Robert), och han säger att hundar inte syntes till på Eugeniavägen.
- TÅ sa att da Costa hotades av en man med två svarta hundar, i Kungsträdgården.
Uppgiften om Vinofs hundar är jag osäker på, för mannen som gav mig info var insyltad i Vinofs affärer, och är kanske inte helt sanningsenlig.
Vinof uppgav också (i förhör 1985) att han "älskade att promenera", att han "promenerade alla tider på dygnet". Detta låter som en av hans halvlögner, och man undrar vad han ville förmedla (eller dölja). Det är svårt att tänka sig den packade eller bakfulle, korpulente Vinof promenera kilometervis, utan mål och mening ... Den enkla förklaringen är nog att Vinof var hundägare, och det skydd som en hund ger, det behövde han garanterat.
Det finns nån j-a hund nånstans, men jag vet inte hur jag ska gräva fram den ...
Handdukar är ingenting man bär omkring på utan dom hänger i badrum, toaletter och i kök och helt säkert är det mördarens/styckarens handduk som han lindade in kroppsdelarna i innan han dumpade säckarna vid Tallis. Gärningen hände knappast hemmas hos DaCosta där risken fanns att missbrukare kunde dyka upp som vittnen utan detta hände i badrummet i gärningsamannens hem där han kunde spola av kroppsdelarna. Synd att DNA inte var användbart på den tiden då hade säkert hunden fått en ägare som nu suttit på kåken.