Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det går inte att få ihop på något vis. Ickebevisen i rättegångarna är riktade mot TA. Men myten i målen är TH. Flashback har ett ansvar som låter personliga agendor förstöra människors liv.

Vilka speciella omständigheter rådde menar du?

Sant. Det värsta är de här insinuationerna som återkommer hela tiden. Det är sorgligt att se.

Agell! Inte Allgén. Ändå ska du sitta vid vuxenbordet.http://www.andersagell.se/styckmord.html

Det är frånstötande och fegt. Verkligen äckligt. Antagligen är det den sista utvägen för Hanna Olsson mfl. De KAN inte publicera sin skit längre.

Agell heter Anders. TA refererar väl till Allgen, båda blev av med yrkeslegitimationerna.

Det kanskr har att göra med att hans föräldrarvär från ett föredetta öststatsland? Svärfadern påstod ju sig samarbeta medmilitär underrättelsetjänst vilket har sagts varit nys, men han kanske var någons nyttiga idiot på något sätt.

Det är väl liksom det allmänna klimatet om vad "normen" bör vara angående vissa företeelser, först får horor inte ha hallickar för vilka de kan berätta om skumma kunder (som skulle kunna vara såväl förebyggande som att hjälpa till att klara upp vad som hänt) sedan bör torskar inte bara kriminaliseras utan ses som en paria.... och yada yada. Vissa män går till yrkeskvinnor för att köpa lite lögner om att de är jättebra älskare, snyggast i hela världen eller dylikt medan vissa tydligen tar in dem för att försöka sälja in en bevisning som inte i sak inte räcker någonstans.
Frågan är väl vem som är värst, den rena sexköparen eller hen som utnyttjar ett uppskrämt stämningsläge i en viss grupp för att uppnå en icke egentlig juridisk korrekt effektivitet i ambition att få någon fälld? Eller att driva en kampanj.
I Dagens Industri Weekend var en story om en påhittad offerhistoria som fick en hel del uppmärksamhet för några år sedan, historien om JT Leroy. Men det fanns ingen JTLeroy som sålts av sin morsa, den svenska reportern som nu skrev om mekanismerna bakom bluffen var dock inte knusslig med att erkänna att han gick på bluffen och inte var förvånad över att managern och den som var bakom storyn tidigare hade levt på att sälja telefonsex, hon hade ju lärt sig att snabbt skapa intimitet i konversationer med folk (även sådana som är blyga och tafatta) och bygga upp förväntningar som hon då skulle kunna tillfredställa.

Böcker om Catrine da Costa

Tillbaka en tid på tråden först - och undrar här över två nämnda böcker:
Kan du eller någon annan beskriva tydligt vari det läsvärda med dessa böcker består?
Borgnäs bok Sanningen är en sällsynt gäst kallas för ett riktigt mästerverk. Av vilket skäl? Jag ställer frågan helt neutralt.
Rörande Olssons Catrine och rättvisan: Hur kan den beskrivas kort?

Annan, senare bok: Styckmordet/Epilogen, av en Kim Larsson.
Någon som har läst den och kan berätta om boken vs CdC-fallet. Kastar den nytt ljus på fallet? Läsvärd?


Om man tvingas välja läsning av EN bok om Catrine da Costa (av alla som finns, de tre ovan + andra som skrivits): vilken rekommenderas?

Det spelar egentligen ingen roll vilket mina syften är att närvara i denna debatt, jag har enbart gjort en tolkning av det material som ligger till allmänhetens förfogande i utredningen om fallet Catrine da Costa och jag har dessutom vävt in kriminologiska fakta och statistik som ger ett visst stöd åt de olika teorier jag brukar framföra i tråden. Det här är knappast något som kan jämställas med en kampanj även fast jag tycks ha stort andligt stöd för de olika teorier jag framför i tråden.

Om mina motiv att närvara är av ett så stort intresse så kan man faktiskt också ställa sig den högst relevanta frågan om varför Eremona, du, Draifos, NiklasP driver något som liknar en kampanj där Vinof Olausson, Robert, Monika mfl utmålas som högst suspekta och misstänkta?

Era syften är helt uppenbarligen personliga och ingen har nog undgått er totala motvilja att erkänna att det finns inget som direkt pekar mot inblandning från Vinof Olausson och hans anställda&bekanta och det här måste nog vara det största problemet ni har att brottas med för Vinof Olausson&Co är märkligt frånvarande i Catrine da Costas sista tid i livet.

Du, Draifos, NiklasP, Eremona mfl hänvisar väldigt ofta till varandras inlägg fast ni spelar i samma lag, ni är som en välorkestrerad ensemble som tycks koordinera era inlägg och det är så uppenbart att ni är en del i en kampanj med rätt klara syften, Eremonas bok är det största beviset på detta då den mer eller mindre har utvecklats parallellt här i tråden samtidigt med bokens färdigställande.

Varför kan inte du respektera att det finns personer som gjort en helt annan tolkning av alla de märkliga omständigheter som omgärdar det här fallet?

En ny bok om fallet är förresten en riktigt bra ide, tack för uppslaget.

(FB) Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Ovanstående är nog det stora återkommande trätoämnet i tråden förutom domskälen då kanske.

Jag tror faktiskt att det är rätt viktigt att vi faktiskt läser ordagrant vad Ragnar Kalen skrev och det är att det enligt hans uppfattning av det presenterade skelettmaterialet inte gick att dra någon saklig grund för slutsatsen att styckningen måste ha utförts av någon eller några med anatomiska/ortopediska kunskaper.

Kalen har alltså inte helt uteslutit en anatomiskt insatt styckare som vissa tycks tro utan han skriver faktiskt bara att det (enligt honom) saknas saklig grund för dessa tankar men det går nog samtidigt inte att utesluta att han kan ha gjort en felaktig bedömning likt vissa andra läkare och sakkunniga som gjort bedömningar som går stick i stäv med vad exempelvis Rajs och doktor Wykman gjorde, den sistnämnde var väl dessutom läkare i höftledskirurgi?

Självklart kan både Rajs, Wykman och Kalen ha gjort vissa felbedömningar men om detta vet vi inte mycket mer än vad man gjorde på 80-talet. Med andra ord, det är ännu inte utrett på ett tillfredsställande sätt huruvida gärningsmannen eller männen var anatomiskt insatta.

Märkligt nog så saknas det ju inte på nåt sätt utredningsmaterial i polisens digra förundersökning i form av misstänkta manspersoner som var anatomiskt insatta och som nyttjade dessa kunskaper inom sin profession. Sist jag räknade så var det hela 9 läkare som varit på tapeten i utredningen i någon form under årens lopp (1984-2009), går det att dra någon rimlig statistisk slutsats av allt detta måntro?

Om du nu har räknat till nio inblandade läkare så är väl den enda rimliga slutsatsen man kan dra att Härm och Allgén kan ha bjudit in sju kollegor till rättsläkarstationen på Karolinska, för att äta ögon, grilla huvuden och ha homosexuella samlag utstyrda i djävulskåpor. Vad skulle en rimlig slutsats annars kunna vara?

https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/debatt/42787-slicka-uppat/

Men klanka för densskull inte på andras motiv för att yttra en åsikt eller vara "lata" , om man nu gått igenom tråden och skummat delar av bevisningen som länkas till. Man kan ha en uppfattning om att exempelvis något är fel i visst avseende utan att behöva känna till alla fel, eller kommentera något i annat avseende som kan vitsordas som korrekt.