Citat:
Ursprungligen postat av
Lawnmoverman2011
Varför är arkitekten så ointressant för dig ?
Vad är du rädd för ?
Det fanns nämligen bara hans egna ord på att han släppte av henne i Kungsträdgården den 10 juni 1984 kl 10:15, ingen vet om detta verkligen stämde eller hur ?
Arkitekten ska ha varit den sista kända personen som såg Catrine i livet, ja förutom den eller de som är inblandade i hennes död och styckningen av kroppen.
Det finns en del oklarheter som aldrig har blivit riktigt utredda vad gäller arkitekten alibi senare under den 10 juni -84, jag förstår inte varför det är så ointressant för dig och dina sk. vänner i tråden ?
De ursprungligt anklagades alibin för den 21 juni är av högsta intresse, ej att förglömma vad arkitekten hade för alibi den 10 juni och dagarna som följde därefter.
Vid det här laget så borde du ha förstått att jag endast är ute efter sanningen om vad som hände Catrine, inget annat faktiskt, sen får du spekulera hur mkt du vill i tråden, inte ens en promille är rätt
Vilket förvirrat inlägg! Detta visar återigen hur du medvetet (förhoppningsvis, för din egen skull då det annars betyder att du har stora svårigheter med bl.a. läsförståelse) misstolkar andras inlägg för att hålla igång en meningslös diskussion som undviker det som är intressant.
Var skrev jag att arkitekten är ointressant (observera att jag inte bara för det säger att han är skyldig till någonting)? Vad skulle jag vara rädd för och hur kan du tolka in det i mitt inlägg? Varför skulle jag överhuvudtaget känna känslan "rädd" i samband med diskussioner kring detta 30 år gamla rättsfall? Jag diskuterar fallet med utgångspunkt i att läkarna är oskyldiga. Detta eftersom det är den slutsats jag har dragit efter att ha tagit del av tusentals sidor om fallet. Jag är naturligtvis inte personligen involverad i fallet förutom genom det intresse det har väckt hos mig då jag anser att fallet både är en rättsskandal och unikt i sitt slag. Om jag skulle bli motbevisad och om det visar sig att läkarna är skyldiga så skulle jag säkert först ha svårt att tro det, men sedan skulle jag naturligtvis acceptera det och gå vidare i livet utan att fundera så mycket mer på det. Varför tror du jag är rädd för att få veta sanningen om fallet (vad den nu än månne vara). Om jag fick chans att veta den objektiva sanningen om vad som hände Catrine da Costa skulle jag utan tvekan osett ta den chansen oavsett vad sanningen skulle innebära. Självklart skulle det vara bättre att få veta säkert att läkarna är skyldiga än att tro att de är oskyldiga. Då skulle jag ju slippa fundera mer på detta. Problemet är bara att jag har tappat hoppet om att få veta sanningen. Det finns ingen som helst prestige från min sida att ha rätt bara för sakens skull. Det vore ju sjukt om så vore fallet. Då skulle jag vara i behov av psykiatrisk hjälp. Jag tror att det jag ogillar med dina inlägg är att du i stort sett i varje inlägg insinuerar just detta genom att påstå att det finns något konspiratoriskt bakom tron att läkarna är oskyldiga och att alla som tror det är rädda att den sanning som du sitter på (trots att du inte presenterat en enda färdig teori vad som hände utan 100 olika möjliga skeenden för att gardera dig) ska komma fram. Synd bara att du inte märker att det är du som framstår som en person som tycks vara i behov av hjälp.
Jag har också väldigt svårt att förstå att du i tusentals inlägg i tråden i stort sett outtröttligen alltid upprepar samma mantra. Alla som inte delar din uppfattning är läkarvänner som håller med varandra i alla inlägg och tycker likadant i alla frågor som rör detta fall. Du har knappt svarat på ett enda inlägg utan att svara debattören att "ni läkarvänner...". Du har också på senare tid kommit på ett sätt att försöka slippa kritiken om att du inte svarar på inlägg som riktats till dig genom att feta en liten, för dig passande, del av inlägget och börja de flesta av dina inlägg med
"(det fetade)". Sedan ser du till att ditt svar alltid slutar med fotohandlarparet och/eller Rådén med frågan "varför skulle de ljuga?".
Om det nu är sanningen du är ute efter, varför ställer du då ideligen frågor eller kommer med påståenden till dina meningsmotståndare som ingen kan svara på? På vilket sätt tycker du att du kommer närmare sanningen genom att göra det? Antingen har du en sanning som du vill framföra, och då borde du göra det och tala om att det är din sanning, eller så tycker jag att du ska öppna dig för nya infallsvinklar istället för att tjata om samma saker om och om igen. Hur mycket tycker du själv att tråden har utvecklats med din hjälp de senaste åren? Vilka nya infallsvinklar har du bidragit med?
