Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Ja ett proffs som Stefan Sauk reciterade Rolf Börjlind en gång i tiden (Lorry, Svt). Kan du räkna upp några styckarproffs på rak arm?

I ett inlägg den 15 januari har jag förklarat att Solnas turistkarta från 1979 är intressant.

Den kan vara lättare att ladda ner här:

https://www.solna.se/sv/stadsbyggnad-trafik/kartor-flygbilder/historiska-kartor/

Man får själv justera filändelsen till .pdf. Någon har ändrat den.

Kartan från 1979 har inte bara ett husnummer på Eugeniavägen, den har flera. Det första husnumret på vägens södra sida väster om Solnabron är 43.

Adressen till fyndplats 2 var Eugeniavägen 17, vid Y-korsningen.

Adressen till Vinof "Vincent" Olaussons firma var Eugeniavägen 25. Firman låg på vägens södra sida, samma sida som fyndplats 2.

25 är närmare 17 än 43.

Man kan alltså förmoda att firman låg betydligt närmare Y-korsningen och fyndplats 2 än Solnabron.

Därmed kan man förmoda att avståndet från fyndplats 2 till Vinof "Vincent" Olaussons firma var mindre än 200 meter, kanske mindre än 100 meter.

I mitt inlägg länkade jag även till detta flygfoto:

http://www.backen.se/w/s/s183.jpg

Jag uppmanar på nytt debattdeltagarna att ladda ner detta flygfoto, markera 25:an och ladda upp igen.

Återigen. Markera 25:an. Inte fyndplats 2. Vi vet exakt var fyndplats 2 ligger. Det framgår av polisens foton.

Nej då, kartan från 1979 har rätt filändelse. Här är direktlänken.

Det är ganska uppenbart att Catrine styckades av en kunnig yrkesman, underlivet var "frilagt" på ett professionellt sätt, likaså bukinnehållet med tillhörande blodkärl, det är ytterst befängt att tro att några kriminella klumpiga alkolholister skulle ha varit inblandade i detta, mycket trams har man då hört under årens lopp när man har följt denna tråd men det här tar priset.

En rättelse nu, det var väl bara dubbla plastsäckar vid FP2 ?
Kan inte detta vara en indikation på att det var två "dumpare" med tanke på att det var två fyndplatser ?

Råkade bara klicka in mig här och tycker det är helt fantastiskt att det här fallet fortfarande diskuteras!!
På vilken sida hittar jag en sammanfattning av denna enorma tråd?
Tackasam för svar!

Och allt det där med att det måste vara en professionell styckare vederlades effektivt i rättegången som hölls i Attunda, jag rekommenderar dig att läsa vad rättsläkarna Anders Eriksson och Peter Krantz har att säga om den saken.

http://catrine2009.blogspot.se/2009/12/rattslakarna-lars-eriksson-och-peter.html

Har läst många av dom inlägg du pratar om och inget gör honom direkt misstänkt för hennes dödsfall. Har inget med primitivt våld att göra förutom styckningen... i mina ögon var Arkitekten intressant innan han dog

Men dom här två herrarna säger ju ingenting av egentligt värde, Eriksson säger bla att, Jag skulle vilja klargöra – rättsläkare lär sig ALDRIG att stycka människor
Vad skulle det uttalandet nu bevisa ???

Och Krantz å sin sida kläcker ur sig, - Att läkare skulle vara duktiga att stycka – det är stötande!
Visst är det hela stötande, men märk väl att alla yrkesgrupper kan teoretiskt sett begå en styckning, varför utesluta en viss yrkesgrupp bara för att ???
Obegripligt minst sagt

Helt uppenbart så finns det fall i kriminalhistorien där läkare har styckat människor, det var hör och häpna en läkare som var inblandad sk. Koffertmordet på Västkusten 1969 då en prostituerad kvinna blev styckad i ett badkar, skulle det på nåt sätt göra gärningsmannen i det här fallet mindre misstänkt i polisens ögon bara för att han var läkare ?
Skulle inte tro det

Da Costas baneman var helt uppenbart mycket kunnig i människans anatomi, det är rent löjeväckande att ens tro att det var en skock med alkoholister och klumpiga misslyckade kriminella i närheten av FP2 som var inblandade i hennes död och styckning, no way

Men om det nu var så att de dumpats där för att de skulle hittas, varför är det då så viktigt att avlägsna delar som berättar om hur hon dog? Om någon nu VILLE att kroppsdelarna skulle hittas, varför inte inkludera hela paketet? Dumpningen tycker jag snarare visar på att gärningsmannen/gärningsmännen, efter att han/de gjort sig av med de vitala delarna (huvudet), helt enkelt bara dumpade resten där det var lägligt.

Som sagt, alla yrkesgrupper. Även gruppen lågutbildade med spritproblem.

Sen har vi det här mordet (FB) Koffertmord/styckmord: P.G. Löthberg, Bagarmossen, 1954. som utförs av en person som stämmer väl in på beskrivningen av en gm som du ser som löjeväckande.

Mordet sker vid pingst och även här avlägsnas könsdelar från kroppen...

Du får nog tyvärr leva med att det är så här simpelt och meningslöst det ofta är.

Menar du tråden eller fallet? Här följer mitt försök att sammanfatta fallet:

Fallet Catrine da Costa, vad handlade det om?

I grunden handlar Catrine da Costa-fallet om två dödsfall under 1980-talets första hälft, ett misstänkt mord och ett självmord. I januari 1982 hittas en ung kvinna, Anne Catherine "Cattis" Härm, avliden i en lägenhet på Krukmakargatan på Södermalm. Hon har hängt sig i sänggaveln. Cattis hittas av sin make, en rättsläkare vid namn Teet Härm. Inte mindre än fyra undersökningar mellan 1982 och 2004 genomförs för att utreda hennes död, alla utredningar kommer fram till samma slutsats, det är självmord. Den unga kvinnans make, Teet Härm är anställd vid Statens Rättsläkarstation i Solna, i folkmun känt som "det lilla huset i skogen". Han är ung, begåvad och väntas gå långt inom sitt forskningsfält. Men Teet uppfattas även som udda och lite överlägsen, främst av de poliser han jobbar med. Inom polisen finns det en stark misstanke om att Teet i själva verket har mördat sin hustru. Teets handledare på stationen var läkaren Jovan Rajs, de två hade en god relation med varandra, men det skulle snart ändras.

I juli 1984 hittas två svarta sopsäckar med en styckad kvinnas kvarlevor vid en parkeringsplats i Karlbergsparken, i augusti hittas ytterligare kvarlevor ett par kilometer därifrån i en y-korsning vid Eugeniavägen. Hon identifieras som Catrine Beatrice da Costa (f. 1956 som Bäckström), en 28-årig prostituerad narkoman från Solna. Fallet blir mycket uppmärksammat. Tips kommer in till polisen från Anne-Catherines svärfar om att det är Teet Härm som möjligen är den skyldige, han brukade gå till prostituerade enligt svärfadern som dessutom misstänker att han ligger bakom Anne-Catherines allt för tidiga död. Polisen som fortfarande misstänker Teet för Cattis död börjar nu sporadiskt spana på Teet. I början av december 1984 grips Teet på rättsläkarstationen inför chockade kollegor. Jovan Rajs som känner till att Teet är misstänkt börjar nu vända sig emot sin doktorand. Det finns inga som helst bevis mot Teet, som släpps efter ett par dagar efter intensiva skriverier i media, där han kallas för "obducenten". Teet förlorar sitt jobb och försöker begå självmord efter en rekonstruktion av Anne-Catherines död i lägenheten på Krukmakargatan. Den här nya utredningen kring Cattis död leder till samma slutsatser som tidigare, inget brott kan styrkas.

Samtidigt är Christina Allgén, hustrun till en av Teets tidigare kollegor/ytligt bekanta, Thomas Allgen i färd med att rikta nya anklagelser mot Teet och sin man. Tidigare hade hon misstänkt sin man för att ha förgripit sig på deras gemensamma dotter, Karin. De tre hade träffats vid en misslyckad middag några år tidigare. Christina Allgén hade irriterat sig på Teet, hon var även djupt besviken på livet med maken. Christina kontaktar polisen med grova anklagelser mot maken och Teet Härm: de har tillsammans med dottern Karin åkt till rättsläkarstationen och där under rituella former styckat den prostituerade kvinnan som hittades död i juli 1984. Den fyraåriga dottern talar om "bibba" och "dudda", och "Farbror Tomt", "Pappalalla", "Tanten", ord som dottern sägs använda för att beskriva styckningen och de närvarande. En psykolog och en barnpsykiatriker, Margareta Erixon och Frank Lindblad kommer senare att intyga att "barnets berättelse" kan ha sin grund i verkliga skrämmande upplevelser, som tex styckningen av en kropp.

Polisen tar anklagelserna på allvar men mordet på Palme haltar utredningen. I slutet av oktober 1987 häktas de båda läkarna, i media kom de att kallas för "obducenten och allmänläkaren". Ett fotohandlarpar hör av sig och säger sig ha sett bilder på styckningen, bilderna skall ha lämnats in för framkallning i deras butik av Thomas Allgén. 1988 hålls den första rättegången där läkarna döms till rättspsykiatrisk undersökning. Men grova rättegångsfel gör att rättegången måste tas om, i den nya rättegången blir läkarna frikända, men knyts till styckningen genom domskälen. Århundradets justitiemord är ett faktum. En av de drivande krafterna var feministen och psykoterapeuten Hanna Olsson som genom sina artiklar i DN mer eller mindre skapade en folkrörelse, "Rättvisa åt Catrine", som engagerade tusentals kvinnor i landet. Hanna Olsson menade att de två männen ur överklassen är representativa för hur patriarkatet utnyttjar underklassens kvinnor. Hennes bok om fallet, "Catrine och rättvisan"(Carlsson: 1990) blir en storsäljare och Hanna Olsson blir utsedd till hedersdoktor vid Umeå universitet. Vid hennes sida står Jovan Rajs som är övertygad om att Teet är en farlig seriemördare.

1991 förlorar läkarna sina legitimationer och de tvingas leva som utstötta. I januari 1999, nästan exakt för 15 år sedan kommer en journalist ut med boken "Döden är en man", Per Lindeberg. I boken visade Lindeberg att läkarna måste vara oskyldiga, den påstådda bevisningen var så svag att läkarna aldrig borde ha åtalats enligt författaren. Debatten som följde var hård, en journalist kallade åklagaren i fallet för ett "intellektuellt missfoster", Per Lindeberg anklagade Hanna Olsson för att lida av "paranoida vanföreställningar" osv...Polisen gick dock på Per Lindebergs linje och förklarade att läkarna inte längre var intressanta, men fallet blev aldrig löst, och preskriberades 2009. Läkarna krävde sina legitimationer tillbaka och försökte stämma staten, men utan resultat.

För fortsatt läsning kan pressmaterialet från epoken vara värt att läsa:
http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/library/Pressmaterial%201982-2014?sort=3&page=1
Om du vill studera domen mot de båda läkarna finns den här: http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/library/Tingsrattens%20akt/Dom%201988?page=1

Men du och dina vänner i tråden utesluter ju helt att gärningsmannen som styckade Da Costa kan ha tillhört det medicinska yrkesområdet, man kan fråga sig varför.......

Om vi tittar tillbaka på Koffertmordet 1969 så är det intressant eftersom offret var prostituerad och gärningsmannen i det här specifika fallet var läkare, det går alltså inte att utesluta någon yrkesgrupp när vi pratar om en potentiell/möjlig gärningsman.

Själva styckningen av Da Costa förefaller dessutom ha varit av sexualsadistisk natur, tänker nu på professionellt utförda friprepareringen av underlivet och de bortskurna brösten, självklart var styckningen också en transportstyckning eftersom det är mycket lättare att transportera delar av en kropp än en intakt kropp.
Alla vitala delar som kunde visa på dödsorsaken var dessutom borttagna, bara det faktumet indikerar att den som ligger bakom styckningen är en person som är mycket kunnig i människans anatomi och som dessutom ville dölja något.

Mvh