Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Men, har du belägg för att de ljög?

Min kritik begränsar sig till kampanjen som kallar denna historia för „den största rättskandalen i Sverige“ alternativt „mediemord“ och „justitiemord“.

Eftersom ingen i denna tråd de fakto VET hur det ligger till i skuldfrågan, vill jag begränsa mig till hur detta mål använts och av vilka.

Det snackas mycket om mytbildning i detta fall. Den största mytbildningen i den här soppan är den om den feministiska konspirationen, som genomsyrar alla samhällets lager, som kontrollerar polis och rättsväsende och vars målsättning det är att sätta oskyldiga svenska män i fängelse.

Man får känlslan när man läser mediemordvännernas retorik att det hela skulle ha varit från början orkestrerat av H. Olson och „hennes gelikar“. Men ärligt talat; vem tror att akademiska feminister har något större inflytande över svensk polis? Hur skruvad är man då? Snacka om „foliehattar“, för att returnera ett uttryck som förekommit i den här tråden av o till.

Mediemordsvännerna anklagar media och blandannat H .Olson för att bedriva politik.Den kampanj som drivits med störst frenesi o kraft de senaste ca 15 åren är vad man kan kalla för „mediemords“ -kampanjen, som drivs av en övertygelse av att T.H o T.A är oskyldiga samt att de är offer för en konspiration.

Hanna Olsons bok som är den som kom ut först i raden, koncentrerade sig på tesen att alla inte är lika inför lagen: att man inte lyssnar på prostituerade kvinnor, och att män ur samhällets övre skikt skyddas av samhällstrukturen. Hennes kritik av fallet är relevant-även om man lämnar skuldfrågan därhän! Att en åklagare inte vill ta in prostituerade kvinnor som vittnen för att han „inte vill ha fladdriga vittnen i rättsalen“- detta när målet gäller en styckad prostituerad kvinna(!), är värt all kritik, oavsett målets utgång. Detta är bara ett exempel.

Man kan säga att hennes tes - att män med makt försvarar män med makt- är bevisad flera gånger om, just genom „mediemords“ kampanjen, där några av sveriges mäktigaste debattörer o journalister varit drivande i åratal; böcker, artiklar, debattartiklar, uttalanden i media etc,etc. Guilllou har blåst i stortrumpeten från kvälltidningarnas ledarsidor, P.L´s bok har som någon annan påpekat här, gjort flera generationer svennebananer till nyfrälsta antifeminister., G.W´s tvärsäkra spekulationer...exemplen är många. Framstegen är trots det lika med noll, inga nya bevis har tillkommit.
Som Borgnäs i sin bok tydligt visat så arbetar Guillou enligt principen att ingen journalist utom han själv får driva kampanj i rättssak.

Det enda mediemordsvännerna har lyckats med är precis det man anklagar „kulturknuttarna“ „vänstermedia“och „radikalfeministerna“ för: karaktärsmord på vittnen, smutskastning, spekulationer.


Vilka är dessa tillskyndare, dessa mediemordsvänner? Vad driver dem?

Man måste fråga sig:
Vilka har något att vinna på att barns trovärdighet tillintetgörs i rättfall gällande övergrepp? (det här fallet har använts gång på gång som slagträ mot att överhuvudtaget barns vittesmål ska sättas tilltro till, man talar om häxprocesser och vittnande „genom medium etc“. )

Vilka vinner på att föda myten om en ondsint feministisk konspiration som vill sätta oskyldiga i fängelse?

En annan sak som förundrar mig är mediemordsvännernas skenbara naivitet vad gäller media. Slå upp vilken tidning som helst idag där ett rättsfall eller utredning beskrivs, och du kommer finna att journalister alltid arbetar med hypoteser och antaganden. Det kallas „story“ på journalistspråk. Att skriva stories är deras jobb. Precis som Guillou, Lindberg o co drivit den fantastiska storyn om justitiemordet och den radikalfeminisiska konspirationen etc. Det är deras sätt att göra karriär, att rida på ett av sveriges mest uppmärksammade kriminalfall. Det är deras arbete, hur cyniskt det än kan förefalla.
Det som förvånar mig är o ena sidan mediemordsvännernas totalt distanslösa slukande av den hårt vinklade mediemordsstoryn av P.L o Guillou m.fl, å andra sidan denna eviga klagosång om "smutskastningskampanjer" och "justitiemord" som skulle bedrivits av journalister som på något sätt inte varit främmande för att läkarna är skyldiga.

Jag frågade inte om du läst om "Monstret i Florens", det är irrelevant, jag uppmanar dig att läsa Preston/Spezis bok Monstret i Florens. Det finns inga likheter mellan seriemorden i Florens och transportstyckningen av CdC. Det finns påfallande många likheter mellan åklagare, polis och medier liksom falska vittnen i båda fallen. Skillnaden är att CdC-fallet fortfarande tillåts förstöra två oskyldiga personers liv. Du har uppenbarligen inte läst Prestons bok. Inte en chans.

Ja, jämför man polisens beskrivning av vittneskonfontation med ljud och bild från densamma så framgår det klart och tydligt.


Echoes postade 6 volymer ur fup:en häromdagen, men det missade du säkert?

Det spelar ingen roll hur många böcker man läser om man enbart läser vartannat ord. Vete katten om ens ljudböcker skulle lösa den sortens problematik. Bottenlös förnekelse.

Jag förstår inte din och en person till i trådens inställning som går ut på ingen kan vara oskyldigt anklagad om man inte VET vem som egentligen gjorde det.

Kan tänka mig (eftersom jag bara ytligt följt Quick-dramat) att det fanns/finns så mycket som starkt talade/talar för att Bergwall inte kunde/kan ha begått morden, som han tidigare har tagit på sig, och det av flera olika skäl. I de båda läkarnas fall, däremot, har det inte gått att slå fast på något framgångsrikt sätt att de inte är skyldiga. Skrivningen i domskälen gör än idag gällande att de tillsammans och i samförstånd styckat CdCs kropp, även om de friats från mordanklagelsen.

Det är ingen som tror på domskälen. Har då inte sett att någon uttryckt sitt försvar för att dessa är riktiga.

Det är ingen som tror på domskälen. Har då inte sett att någon uttryckt sitt försvar för att dessa är riktiga.

Men snälla du, de flesta bryr sig inte längre och har inte gjort det på ett antal år, det finns inget att kämpa för längre, fallet är preskriberat sedan år 2009 och de som är intresserade vet att herrarna förlorade sina läkarlegitimationer slutgiltigt år 1991, kanske en form av poetisk rättvisa ?

Jag menar, vad finns det att "kämpa för" ?
Att ni mediemordsivrare sedan lägger ner en herrans massa timmar på att försvara dessa herrar är ert problem

Nå, det är väl inte orimligt att uppenbara justitiemord som detta fall fortsätter att diskuteras? Särskilt som etablissemanget och feministerna vägrar att ge de utsatta upprättelse, när inte ens polisen anser att läkarna är ens misstänkt längre

Nå, det är väl inte orimligt att uppenbara justitiemord som detta fall fortsätter att diskuteras? Särskilt som etablissemanget och feministerna vägrar att ge de utsatta upprättelse, när inte ens polisen anser att käkarna är ens misstänkt längre...