Daddys, Slutstriden har börjat....

Missat samhällskunskapen rejält ser jag. Socialtjänsten ska skydda barn från miljö som är skadlig för dem även om det inte är något brott som är bakomliggande orsak.

Dessutom så vänder jag mig emot att Joakim Ramstedt anklagas för att ha låtit dottern runka av honom, det vet vi inte något om, precis som vi inte vet något om vad mamman har för bevekelsgrunder för sitt agerande. Det är bara osunda spekulationer.

Vad vi vet är att barnet har berättat och att detta är sekretessbelagt och alltså kan man inte uttala sig om vad som ligger bakom detta med övervakat umgänge.

Det finns de som vill bortse från att barnet är en människa och har rättigheter i det här. Det får stå för dem.

Och jag är glad att min mamma inte gjorde samma val som dig, även om jag idag som vuxen umgås med min pappa.

Exakt vad skulle hindra dig ifrån att berätta om det du upplevt - att du blev rånad av en person som liknande eller du tror är JanHemming --det är ju din upplevelse.

Är du också en sån där tomte som måste ha en domares godkännande för att förstå att det du varit med om faktiskt har hänt?

Fungerar du så i andra situationer också? Vem berättar för dig om och när du har haft en god middag till exempel -- har du en domare med då också eller litar du på din egen upplevelse?

Ja, det är den logiken som gäller för daddyhatarna. Det har jag och många andra tidigare i tråden påpekat och visat med liknande exempel. Jag kan återge min igen:

När det regnar blir gatan våt.
Det regnar.
Slutsats: gatan blir våt.

För daddyhatarna gäller.

Föräldrar kan förlora sin vårdnad om de är en fara för barnen.
Socialen och rätten måste bevisa att så är fallet.
Dett kan inte socialen och rätten.
Slutsats: det är rätt att daddy inte får träffa sin dotter eftersom vi anser att han är ett kräk. Strunt i bevisningen.

Och då måste man ju ställa sig frågan hur fan man kan ha sådan snurrig attityd? Min egen uppfattning är att man struntar i det, man resonerar hur man tycker att det borde vara. Har då daddy bevisligen behandlats fel av socialen, som är ansvarsbefriade, men att man ändå jublar åt hans situation, då är det uppenbart att man gottar sig åt pappors olycka. Det är detta som är själva drivkraften.

Javisst har du rätt i att socialtjänsten ska skydda barn från en skadlig miljö men på vilket sätt har domstolsbeslutet bevisat detta?
Ligger det i socialtjänstens uppgift att tolka ett frikännande domstolsbeslut som att faderns hem de facto är en skadlig miljö för barnet?

I övrigt delar jag din uppfattning.
Ett barn är en människa och har rättigheter precis som du och jag, likaså har fadern rättigheter och fadern ska inte lida för anklagelser som fadern frikänts ifrån.

Om det enligt socialtjänsten finns andra skäl för skydda barnet från en skadlig miljö vet jag inget om men domstolsbeslutet isig ska inte vara ett skäl för detta.


Edit: stavfel

Det är väl allt detta - inte så lite - som Tingsrätten har att ta ställning till ånyo. Jag uppfattade deras förra beslut och den centrala formuleringen om olämpligt gränsöverskridande som baserat på det flickan berättat i två förhör varav ett sekretesstämplat, och som ansågs motivera övervakat umgänge. Uttryckte rätten sig bara i största allmänhet, "hur det kan vara", så gjorde de fel. Den andra frågan som debatterats här är om det verkligen kan finnas ett mellanting mellan brott och icke brott, i sådana här svåra fall. Det vill säga, om rätten kan besluta att ett beteende är olämpligt och kan vara skadligt för barnet trots att det inte handlar om ett brott mot lagen.
Sedan påverkas självklart alla debattörer, oavsett hur de ställer sig i frågan om Daddy borde få rätt till umgänge utan kontaktperson eller ej, av hans allmänna framtoning i bloggen, både den gamla och den nya. Huruvida rätten fäster vikt vid bloggen och "Daddys Sverige" eller ej är ovisst.

Ah, det är en ny förhandling på gång. Det missade jag ... lätt hänt känns det som i den här tråden...
Nå, då är det ju bara att avvakta denna.

I fallet Joakim finns det inget friande domstolsbeslut. Ärendet gick aldrig till domstol eftersom åtal aldrig väcktes. Det är alltså ett nedlagt åtal och ingen friande dom det är frågan om.

Som sagt det finns ingen friande dom. Men i sak har du rätt åklagarbeslutet skall inte utgöra skäl för det beslut tingsrätten fattar i vårdnadstvisten, även om det skall vägas in.

Fast det är ju det som har hänt här -- man har inte gått på åklagarbeslutet utan ansett det inte räcker med ett nedlagt åtal utan att finns andra faktorer att ta hänsyn till än om Joakim kan åtalas eller inte.

Micro.

Hylla inte den som påstår vad som hellst, utan låt utredningar gå rätt till och acceptera att barn bör få ha tillgång till bägge sina föräldrar och acceptera att myndigheter borde förändra sitt sätt att sköta utredningar så att barn verkligen får möjlighet till umänge med bägge sina förräldrar och sina sysskon, sluta att angripa person och välj i stället att diskutera sakfrågor.


Låt barnen få en möjlighet att bilda sig enga upfattningar innan det blir försent, men du kan säkert anse att det är bäst att barn inte får träffa sina pappor oavsett vad som påstås.

Myndigheter inte utreder saker skyndsamt eller det ev. begåtts fel i samtal och utredningar.

Dolus, culpa och casus skall alltid skyndsamt utredas inom juridiken men de direktiv som ges från centrlaa myndigheter och politiker samt dåliga utredningsunderlag bekatas faktiskt inte idag. Inte minnst granskas eller kallas den utpekade till samtal i den öppenhet som borde råda.

Tänk om tänk rätt tänk på alla de barn som saknar kontakt med sina pappor.

Leroy

Men låt mig formulera mig så här: Om en förundersökning inte ens går till åtal, skulle detta då kunna vara ett tecken på mer trolig skuld än om åklagaren beslutar att gå vidare med saken och domstolen tycker att det finns skäl att pröva åtalet?

Det skulle ju innebära att det är en stor olycka att inte bli ställd inför domstol, för då får man i allmänhetens - läs Flashbacks - ögon dras med misstanken. Och ännu värre; det är då en stor olycka att inte bli ställd inför domstol, för då får man i myndighetens ögon fortsättas att dras med misstanken att man är skyldig. Jag menar: Man är ju inte frikänd

Husvagn.

Precis som det har gått till i en del andra fall. Öppenhet kontra hur person och myndighet agerar.


Så fel att en del agerar så att sakfrågan hamnar i kläm och sanningar inte får en chans att bli granskade beroende på hur myndighet eller en part väljer att agera då en part påstr både det ena och det andra.

Man inte väler att skyndsammt utreda vad som påstås och vem som säger vad, man väljer att vidarebefordra det som påstås likt det man gjorde i Assangetråden.

Leroy

Jag tror inte att man ska sätta likhetstecken mellan allmänheten och Flashback. Men det är ofrånkomligt att någon som går ut med sitt eget fall inte kommer att betraktas som helt oförvitlig av alla. Daddy har inte bara exponerat sig själv för offentligheten, utan även sin exsambo och dotter. Det kan inte annat än ha påverkat dem negativt.
En del har tolkat de dokument Daddy valt att lägga ut på ett annat sätt än han skulle vilja, något annat hade varit underligt.
Hur rätten ställer sig till detta idag vet ingen ännu, men de måste fortfarande ta ställning till förhören som sådana. Oavsett hur de bedömer dem. Menar de idag att det förra beslutet om övervakat umgänge grundade sig i överdriven oro, så kan de bara komma till den slutsatsen utifrån en noggrann prövning av å ena sidan trovärdigheten i flickans berättelse, å den andra om det hon berättar är tillräckligt oroväckande för att motivera umgänge med kontaktperson även i framtiden. Det handlar då inte så mycket om skuld, som om olämplighet. Menar de att det förra beslutet var felaktigt - och kom ihåg att det inte handlade om att stoppa umgänge utan att rekommendera att det skedde med kontaktperson - så måste det också grunda sig i en ny prövning av förhören. Vad de än beslutar så måste det grunda sig i en bedömning av flickans berättelse.
Daddy hävdar att det handlar om falskanmälan som ett led i umgängessabotage, och det påståendet kan rätten bara ta ställning till utifrån vad som framkom i förhören.