Daddys, Slutstriden har börjat....

Om du hade tagit till dej det som skrivits i tråden angående ADHD så är man rörande överens om att man inte är en sämre förälder pga ADHD diagnosen, däremot kan man se hur problemen förknippade med ADHD har ställt till det för honom i relationen med mamman.

ADHD är en funktionsnedsättning, det stämmer, men det gäller ju inte allt...
En persom med nedsatt syn får problem att köra bil, och om personen inte förstår att den har en synnedsättning utan tror att alla ser världen som den personen gör så är risken stor att den personens självuppfattning blir skev gällande bilkörning samt att konflikter kan uppstå med en ev passagerare angående bilkörningen.

När personen får fastställt att det är synen som är nedsatt bör personen också inse att att det är lämpligt att vidta åtgärder för att få fullgod syn, och tills dess att glasögon finns med rätt styrka bör personen inte köra bil, men det hindrar inte att åka bil och bestämma vart målet för färden ska vara.

För att anpassa detta exempel till ADHD, så låt oss anta att man provar sig fram med olika styrkor på glasögonen, en del styrkor passar bättre andra sämre, och under den tiden får man anpassa bilkörandet efter hur styrkan passar tills man hittat rätt styrka.

Detta innebär att personen är fullt kapabel att köra bil i övrigt, vet hur man växlar och när, vet var bilen ska vara placerad på vägen, vet vad skyltar betyder osv, med andra ord kan vara en god förare med en synnedsättning som med rätt verktyg (glasögon med rätt styrka) inte inverkar på förmågan att köra bil även om själva synnedsättningen kvarstår.

Det du säger är att man pga denna synnedsättning inte skulle kunna diskutera eller bemöta påståenden som denna bilförare gör gällande att det är andra trafikanters fel att det blivit krockar, och det opponerar jag mej emot. Varken synnedsättning eller ADHD har med förmågan att se sin egen del att göra.

Ärligt talat begriper jag inte vad du surrar om nu, men om du ansåg att det där inlägget sa något så får du väl leva i den tron. I mina öron låter det bara som att du försöker rätta till sådant du tidigare skrivit om och eftersom ni alla konsekvent vägrat att svara på de frågor jag ställde om ADHD, meningen med diagnosen, omgivningens betydelse etc så får ni fortsätta med er klubb för inbördes beundran och intala varandra så mycket ni någonsin kan att ni är rätt ute. Min uppfattning om er är som den är i alla fall. Ha så livat - jag har lite annat för mig nu än att försöka bilda er.

Julafton -09 var det ett rop på hjälp. Under våren har bloggen körts med "plattan i mattan".

Jag är inte så säker på att Joakim enbart manipulerar utan jag tror faktiskt att han manipuleras av sina "rådgivare/vänner".

Efter att levt med en sån person i tolv år så har man lärt sig känna igen tecknen.
Alltid skylla ifrån sig
Alltid någon annans fel.
Depressioner som alltid kommer lägligt
Aggressioner
Problem att kunna föra fram sina åsikter normalt utan det bli alltid personangrepp.
Kan inte skilja på sak och person
Älta gamla oförrätter om och om igen.

OT raderat. Tråden är inte ert privata chatrum. Och diagnoser på ADHD får ni ställa annorstädes. //Mod

Att Daddys vårdnadstvist påverkas av Daddys internetaktivitet är nu bekräftat av hans närmaste vänner.
Daddy vill göra gällande att han utsätts för umgängessabotage men han skriver ingenstans att hans mani över internet gör att han själv glömmer planerade umgängen med sin älskade dotter.
Internetaktiviteten är tydligen viktigare än henne då han glömmer bort att han ska ha umgänge.
Detta skriver hans vän Monica om däremot:
Jag tror inte att detta gangnar Daddys vårdnadstvist eller hur det ser ut hos familjerätten.

Om det som Monica påstår är sant så är det precis som vi misstänkt här. Daddys strid handlar inte alls i första hand om att få träffa sin dotter längre, utan om att få slåss mot de måltavlor som han finner lämpliga. Det är illa om man blir så involverad i någon annans kamp att man glömmer sin egen och missar ett viktigt möte.
Jag undrar än en gång vad Daddy tror att han kommer att få ut av sitt agerande. Internetberömmelse verkar viktigare än dottern just nu.

Ja precis, tänk om pappan skulle hämtat på dagis, mamman tror att pappan gör det och pappan glömmer helt bort sitt avtalade umgänge för att han är så manisk på internet, ungen får sitta kvar på dagis och personalen får börja leta efter föräldrarna. Det är inte bra i föräldrasamarbetet eller föräldraansvaret att missa en sådan sak.

Risken finns väl att barnet glöms bort i hemmet också, mattider, sovtider och annat som kanske behövs tillfälligt, mediciner.

Att han glömmer bort möten med sin dotter är fruktansvärt.

Och det här med att ärligt spegla "matchen" på bloggen ser vi ju hur ärligt det går till. Och man förundras över de som inte förstår att Joakim är långt ifrån uppriktig och vad det betyder för hur man tolkar tidigare dokument och det som sker just nu.

Självklart bra med övervakade umgängen om nu flickan vill träffa den här traumatiserade mannen. Hon kanske mest far illa av det som det är nu.

Med tanke på att han är så fruktansvärt fokuserad på andra saker att han glömmer så pass viktiga möten som umgänge med sitt eget barn så är det inte lämpligt med annat än övervakade umgängen. Det är ju som du skriver även troligt att han glömmer så pass viktiga saker som mat och sovtider om han tvingas vakta internet före allt annat. Sen tycker jag att hans anmälningar om umgängessabotage faller fatalt när han själv inte ser umgängena viktigare än att han kan glömma bort dem. Det är ju knappast mammans fel och det faktum att han glömmer bort saboterar ju hela hennes planering. Hon hade ju denna umgängesdag kunnat gjort något roligare med barnet, men som hon inte kunde planera in för att det var Daddys umgängelsedag. Vem är det som umgängessaboterar egentligen?

Jag fattar inte hur han kunde glömma bort henne. Och det är inget han har speglat på bloggen. Och har han glömt henne fler gånger? Har han varit i oerhört taskig kondition när de träffats för att han i sista minuten har kommit i håg att det är umgänge? Inget sånt skulle han ju berätta, men det är väl inte otroligt att det har varit så och att det är därför soc. förordar övervakat umgänge men det är ju en ren gissning.

Det han själv har berättat är ju att flickan inte vill träffa honom. Och jag tror att han själv är orsaken till det. Andra tror mamman. Men just det att han aldrig ser sitt eget ansvar och att han inte är ärlig i debatten som vi fått veta nu av Monica Antonsson så tror jag att flickan tycker att han är ett både onödigt och jobbigt inslag i hennes femårsliv. Om hon tänker att i dag ska jag göra det och det och så kommer det där mötet med pappa som man inte ens vet om blir av, eller om han ska gråta och bete sig mysko.

Och det är ju fruktansvärt tragiskt: att Joakim inte mår bättre. Men man kan inte skylla det att dottern reagerar på mamman, inte utan något annat än att flickan reagerar tycker jag. Och att Joakim själv inte ber om hjälp är ju också tragiskt, om inte annat än för flickans skull.

Klart att han inte berättat om det på bloggen. Där läggs bara saker ut som är till Daddys fördel. Kan du tänka dig hur det skulle ha låtit om det var mamman som glömt bort att hämta eller träffa sitt barn? Då hade det varit spaltmeter skrivit om det!
Daddys sätt att driva sin vårdnadskamp är så genomskinlig och enögd. Jag förstår inte att han fortfarande kan ha några "försvarare" kvar. Eller så har han inte det utan sitter och plitar på själv i kommentatorsfältet.