Daddys, Slutstriden har börjat....

Den har varit uppe förut. Det är svårt att uttala sej om fallet eftersom man vet väldigt lite om det bara utifrån en artikel, men det ser i alla fall ut att finnas vissa väldigt viktiga skillnader.


I Daddys fall handlar det inte om upprepade tillfällen, det handlar om en anmälan.

Det är inte mamman utan socialtjänsten som står bakom anmälan.

Den kan inte sägas vara "utan grund" eftersom den kommer från något barnet sagt och det har av socialtjänsten bedömts som så graverande att det ska anmälas, och flickan har sedan i förhör av utredare bedömts som trovärdig.

Det betyder att även om Daddy nu inte har begått brott, utredningen är ju nedlagd, så kan man inte säga att mammans agerande saknar grund för att hon agerat på sin oro över det barnet yttrat.

Vi vet inte heller på vilka fler sätt den andra mamman försvårat kontakten mellan pappa och barn eftersom det inte framgår av artikeln.

Dock fäller artikeln konspirationsteorin att män skulle vara diskriminerade och att kvinnor alltid skulle tilldömas vårdnaden.
Artikeln visar ju på att det är barnets bästa som varit i fokus.

Ha ha, ja stackars Daddy som påtvingas krig utan eget ansvar i dess skede
Är det därför han haglar allehanda grundlösa anmälningar mot mamman? Han borde läsa artikeln som beheaded länkade till. Det är inte sunt att ideligen hagla grundlösa anklagelser mot den andra föräldern.

Det är nog bara en tidsfråga innan Börje Salming blir indragen (tänk om det är jag? )

Jo, det gäller....
Tingsrätten utgår från att händelsen ägt rum när de vidtar åtgärder....det framgår ju.

Jag vill inte ta ordet ur HvS:s mun, den debattören har förmåga att tala för sig själv, men jag tror HvS säker att steg för steg tvinga fram en precis argumentation och ett exaktare ställningstagande i varje logiskt led i de olika lutledningar som många gör här.

Det är nämligen just så som också rätten måste göra.

(Och givet det extremt vida tolkningsutrymmet så borde vi kunna enas om att det debatterade interimistiska beslutet är långt från så precist uttryckt som det borde).

OM rätten hade funnit det bevisat att Daddy hade utfört handling A, B och C,
OCH
OM rätten hade funnit det troligt att Daddy också i frmtiden skulle komma att utföra A, B eller C,

SÅ borde rätten också ha skrivit: "Tingsrätten finner det styrkt att Daddy utfört A, B och C,
OCH rätten finner det finns en stor risk att Daddy också i framtiden kommer utföra A, B och C
OCH rätten skall särskilt beakta risken för att barn far illa varför...
SLUTSATS ... Dottern skall träffa fadern i sällskap med kontaktperson".

Men så skriver inte Varbergs tingsrätt.
Hade de varit av den åsikten så hade de skrivit så - skriver rätten inte så, så är rätten inte av den uppfattningen.

Jag kan inte göra reda på rättens text på annat sätt än så här:
Rätten finner det inte styrkt att Daddy begått brott eller ens de handlingar han av Modern och socialtjänst påstås ha gjort (åklagaren påstår det inte, min anm), men det kanske trots allt är något lurt med det här. Enär utredningsunderlaget är i allt väsentligt bristfälligt måste vi reda ut ett och annat. Men om det kanske är nåt lurt så har vi ju sagt att det kanske finns en risk för illafarande och stipulerar kontaktpersonumgänge.

Dvs, jag tror att rätten tror att det kan finnas en risk för att Dottern far illa på något ännu inte klarlagt sätt. Och att rätten vill ha den saken utredd.
På något plan kan jag hysa förståelse för utredningsviljan och att rätten är mån om Dottern. Om rätten tycker det kanske finns vissa indikationer på att missförhållanden kan föreligga (t ex socialtjänstens misstankar härom) så har rätten i den här sortens mål att ex officio tillse att saken reds ut.
Men (!) frågan är på hur svaga/starka indicier rätten kan intervenera så extremt kraftigt (och garanterat menligt) i en så ung flickas liv? Härvidlag kan vi bara konstatera att domstolen, otvistligen, inte redovisat hur den värderat bevisningen/informationen.
Det är i sig ett mycket allvarligt problem, ett principiellt rättssäkerhetsproblem. (Jämför de riktigt skandalösa fall då rätten inte heller redovisat sina tankegånger vidare noga, avfärdat misstankarna och barnet farit illa bortom det föreställningsbara).

Nästa fråga är hur i jösse namn man i ett rättssamhälle, som hyllar barnens rättigheter, kan tillåta att denna numera avslutade utredning kan få ta tio månader och hela processen fem år? En utredning som rimligen borde kunna vara avklarad på i arbetstid en eller två veckor, fördelat på en à två månader.

När för medborgaren livsavgörande beslut tillåts dra ut på tiden - en tid då medborgaren helt maktlös bara har att vänta - leder det inte till annat än ren depressivitet eller rentav apati.
När hel väntetiden dessutom tar formen av ett preliminärt skyldigbeslut är det svårt att hålla modet uppe. Speciellt som det preliminära skyldigbeslutet tenderar att få kraftfulla effekter i sig: Även om man omsider finner det vara grundlösa anklagelser har men med denna tidsåtgång skapat en därmed etablerad situation som rätten ofta hänvisar till att man inte vill bryta.

Europadomstolen har i några fall uttryckt att när det rör sig om så för barnet allvarliga saker (i de fallet sexuella övergrepp) så måste man hysa förståelse för att staten agerar kraftfullt - i det fallet diskuterades om ett ytterst begränsat umgänge i sig var acceptabelt: man avhandlade Proportionalitetsprincipen. Däremot hade Europadomstolen ingen förståelse för att en sådan utredning drog ut på tiden, även om utredningen var svår).

Detta är som du själv säger en tolkningsfråga, och eftersom vi inte vet vad rätten hade att ta ställning till så kan ingen säga mer än vad man tror.
Att redovisningen är så knapphändig beror med all säkerhet på det faktum att det de hade att ta ställning till är sekretessbelagt, vilket jag kan ha viss förståelse för.

Här är vi helt överens (men inte utifrån ett "skyldighets beslut", utan för barnets umgängesrätt med sin pappa), Utredningen har tagit alltför lång tid samt att umgängestiden är alltför kraftigt begränsad. Daddy med flera anser att detta är ett planerat sätt med planerat mål att bryta banden mellan far och dotter, jag ser nog att det kan vara en kombination av slarv, lättja och ekonomi.

Som jag påtalat tidigare är ett gränsöverskridande beteende något hanterbart och går att lägga upp strategier för, jag kan inte se det som ett hinder som utesluter en fungerande kontakt.

Jag tycker att du ska fråga Daddy om han kan ha bidragit till att det dragit ut på tiden?
Utredningen har knappast haft ett ostört arbetsklimat med hans ideliga anmälningar och anklagelser som han krävt ska ingå, hänvisandes till allehanda dokument och teorier skrivet från allt från psykologer till rättshaverister.
Det är knappast bara på nätet som Daddy dragit fram som en ångvält, helt omöjlig att tillfredsställa.
Tar man hänsyn till det han kräver så blir det missnöje att det tar tid, och tar man inte hänsyn så är det också åt helvete.
Jag hoppas Daddy blir nöjd nu då, men det är högst osannolikt.

Att hela processen pågått i 5 år får du ju fråga Daddy om, det är han som trots att det gått 5 år inte kan acceptera separationen från från sitt ex. Han har haft 5 år på sig att komma över att hon lämnade honom och lära sig samarbete, det är knappast rättssamhällets fel att han inte klarar den biten.

Jag tror du missuppfattat "ståltomten".

Din agenda är att försöka tysta diskussionen som rör Daddys gränsöverskridande beteende mot sin dotter genom att stämpla folk som tar upp ämnet som "pedofiler" eller "sexfixerade". Den taktiken används flitigt både här i tråden och på Ramstedts blogg.

Ståltomten däremot, om jag uppfattat honom rätt, önskar bara att man använder en trevligare synonym till ordet. Inte att man slutar diskutera det som hänt.

Du verkar ha fattat det rätt och jag min "stackars pedofil" har kallat saker vid sitt rätta namn.
Det är magstarkt och motbjudande, jag är inte sen att hålla med, för det är faktiskt ytterst motbjudande, inte att jag skrivit ut det, utan att det överhuvudtaget ägt rum. Jag tror på flickans vittnesmål, en liten 4-årig flicka hittar inte på så avancerade saker.

Såklart att den lilla flickan inte begriper vad det är som hon gjort, men pappan visste det tillräckligt mycket för att låta flickan förstå att hon inte får berätta det för någon, att det ska vara deras hemlighet.

Undrar vid vilken ålder man får börja kalla att föra händerna fram och tillbaka på en snopp för vad det är?

Efter att ha läst en hel del pedofilers bortförklaringar så blir man lätt luttrad.

Men om man ska förgulliga deras "snopplekar" och "doktorslekar" till något oskyldigt så finns det inte en enda pedofil att sätta dit.
Då är det som högst ett gränsöverskridande beteende.

Det är osmakligt och därför spoilar jag fortsättningen för den är magstark

Ja, det fälls utsagor om detta.
Det betyder inte att det finns ett sådant beteende i verkliga verkligheten. Det kan göra det för all del men vi har till dags dato inte sett någr belägg för att det skulle vara så.
Förutom den induktiva slutsatsen att det sannolikt är så för att det är den mest rationella förklaringen till att Dotterns umgänge med Daddy är förvridet och förminskat till ett minimum.

Det är ett logiskt sett vågat antagande: vi har inga eller dåliga belägg men en instans med makt har fattat ett (tillfälligt) beslut på bitvis okända grunder. Ska vi ta det som bevis så måste vi hysa en enorm tillit till maktinstitutionen.
Det är bra om man har det, ur en mänsklig synvinkel, men det håller inte som argument. Det hade varit ett argument med viss tyngd OM Hovrätten aldrig och på extremt goda grunder hade ändrat på en dom från Tingsrätten. Och om HD aldrig hade beviljat några prövningstillstånd.

Det du skriver har inget att göra med det jag skrev. Men jag kan förtydliga mig. Jag skriver såhär istället:

Din agenda är att försöka tysta diskussionen - som rör sanningshalten gällande de tidigare misstankarna om Daddys sexövergepp och hurvida TR finner hans beteende gentemot sin dotter gränsöverskridande eller ej - genom att stämpla folk som tar upp ämnet som "pedofiler" eller "sexfixerade". Den taktiken används flitigt både här i tråden och på Ramstedts blogg.

Så då gäller inte detta?

Du måste hålla dig till en åsikt. Antingen vet vi inte om de vidtar åtgärder utifrån att händelsen ägt rum eller också vidtar de åtgärder utifrån att de slagit fast att händelsen ägt rum. Du påstår att vi inte vet vad de har för grund för sitt beslut och samtidigt påstår du vi att vi vet att de slagit fast att händelsen ägt rum. Det går inte ihop logiskt.

Men OK, TR slår alltså i och med sitt beslut om fast att händelsen verkligen ägt rum.

Då skulle jag igen vilja ha svar på min tidigare fråga : Om man utgår från att en händelse har ägt rum, gör man inte en bedömning av händelsen då?