Daddys, Slutstriden har börjat....

Fast det är inte att diskutera eller för den delen att tänka på ett djupt plan när man säger att vi vet bara historien, inte framtiden. Inte heller att vända andra kinden till och hoppas på att sanningen kammer fram innan man dör...jag upplever att det är ett oerhört ytligt sätt att tänka.

Det är som att säga att man vill ha fred i världen och att det uppnår man genom kärlek...alltså utan att sätta sig in i problemet för att hitta fungerande lösningar.

Blinkern.

Har du någon blogg?
Är du aktiv i någon förening?
Skriver du på andra forum.
Har du flera Nic?

Barnet kanske redan är i kläm och uthängt kanske inte får ens kalla sin far för pappa eller träffa sina sysskon, kusiner eller farföräldrar. Vara med dessa och träffa faderns vänner eller grannar osv.

Vi gör alla olika val.

Men som jag sa till Natrix.

Det visar sig vad som är rätt eller fel, friskt eller sjukt förr eller senare.

Barn är dock kloka och söker oftast svar på egen hand i tonnåren. Då kan jag antingen själv visa mina ansträngningar och försök eller sysskon mfl. berätta hur man ville o försökte.

Vi får se helt enkelt. Det kanske förändras.

Men anknytningen och normaliseringen under de tidiga åren har ju tyvärr förstörts genom sabbotage och lögner.


Leroy

Eftersom jag har arbetat med missbrukande kvinnor OCH män vill jag påstå att missbrukande mammor inte på något vis har fördel av att vara kvinnor. Snarare tvärtom, knarkande och supande mammor tillhör de mest föraktade i samhället. Det är heller inte särskilt vanligt att alkohol- och/eller drogmissbrukande kvinnor har en helylleman som står vid hennes sida. Missbrukande kvinnor lever oftast med en dito man alternativt lever ensamma. När det gäller manligt missbruk är det betydligt vanligare att en medberoende kvinna finns vid hans sida och curlar så att fasaden inte ska rämna totalt. Tidigare, under 70- och 80-talen förekom det att barnen tilläts bo kvar hos sina missbrukande föräldrar för att agera "snuttefilt" och soc var rädda att LVU:a eftersom det skulle kunna leda till att föräldrarna skulle gå under i sitt missbruk. Lyckligvis ser man nu mer barnens behov av trygghet än att självömkande missbrukare "har rätt" till sina barn. Det har också blivit vanligare att en icke- missbrukande förälder ställs inför ultimatum - lämna din missbrukande partner eller barnen LVU:as.
Hur det såg ut för TS när mamman tog dottern och flydde hemmet, det vet vi med säkerhet inte. Jag kan föreställa mig att om dottern lämnats hos pappan i det tillstånd som han då befann sig i hade man beslutat om ett akut LVU - pappan var djupt olyckligig och drack och mamman brast i ansvar som lämnade ett mycket litet barn i denne pappas vård.

Jag har inte haft möjlighet att följa hela tråden, kanske dessa frågor redan diskuterats, i så fall ber jag om ursäkt. Det finns knappast något som sätter mer känslor i svall än att bli ifrågasatt i sitt föräldraskap. I mitt arbete har jag träffat människor som blivit av med jobb, bostad, körkort och blivit ekonomiskt utblottade. INGENTING är emellertid så känsligt som att av myndigheterna bli diskvalificerad som förälder. Att få en stämpel på att man inte duger som mamma eller pappa gör fruktansvärt ont och en del ger upp där, med det i svart på vitt. Andra lyckas genom mödosamt arbete ta sig tillbaka och visa att de är värdiga föräldrar och sett i backspegeln är många av dessa föräldrar tacksamma över att omgivningen satte ner klacken. Åter andra lindar in sig i sin puppa av hat och bitterhet och ser bara kränkningen, inte att det i förlängningen kan innebära början på ett en ny resa.

Men Leroy, är du lite förälskad i mig?
Om ett barn redan är i kläm så menar du att man ska det ska flytta sitt boende från sin mamma till sin pappa som uppger att han är traumatiserad, inte kan äta, inte kan sov och brister i gråt och har ADHD?
Insiktfullt, det är nog ingen som har tänkt så.
Svampen Leroy, du skulle ju dra ner på den.
Ja dottern kommer med all sannolikhet att undra varför pappan hängde ut henne och hennes mamma på internet och förstå hur illa ställt det var med pappan och varför mamman försökte göra det bästa för hennes skull. Det är sant, men synd att Daddy har framställt sig som en kränkande galning på internet för hans egen skull.
Klokt!
Blinkern.

Ja och det är där det brister, vi behöver få fram någon form av konsekvensbeskrivning.
Vad händer med barnet när han eller hon blir tvingade att bo hos en förälder som väljer att lägga över sina egna känslor på barnet och barnet mår psykiskt dåligt av det. Vad händer inom barnet och dess eget Jag. Det sociala arvet.

Vad händer om barnet får flytta till den andra förälderna som klarar av att bekräfta den andra föräldern och barnet får känna glädje över att vara älskad och FÅ älska båda sina föräldrar?

Tyvärr tror man i FR och olika domstolar att det blir för traumatiskt för barnet.
Man tror det.
De vet inte.

Hur ser du på föräldrar generelt som har adhd, antingen en av föräldrarna eller båda?
Diskvalificeras dessa föräldrar av dig just för att de har adhd?
Ibland får jag känslan av att du sätter likhetstecken mellan adhd och dålig förälder.

Hur ser du på andra diagnoser tex asberger, bipolär, tourette syndrom, dyslexi osv och föräldrarskap.

Eller är det specifikt daddy och hans adhd?

Ja och det här talar ju emot att flickan skulle må bra av att flytta hem till Daddy. Han inser ju inte ens att hans bloggande skadar flickan utan tror i sitt stilla sinne att hon kommer att få tröst av det. Han lägger helt klart över sina känslor på barnet och jag håller med dig det är inte bra.

nu vet jag inte vilket barn du talar om, det beskriver inte situationen för Daddys dotter i alla fall. Daddy inser förhoppningsvis att han måste lugna ner sig.

Källa på det?

Canil.



Soc skall tidigt kunna sätta ner foten och beordra till samarbetssamtal som är obligatoriska.
Severiano är den enda kloka med insikt som yttrat sig och bla. lyft detta med Familjecentraler.

Där skall den utalade Viljan, Lämpligheten och Förmågan granskas i de samtal som man för hos flera olika myndigheter där personal från dessa myndigheter arbetar tillsammans och kan samverka, man skaffar sig en helhetssyn kring barnet och deras föräldrar.

Man gör det som en del ägnar sig åt här. Man undersöker bägge föräldrarnas förutsättningar,
Socialt och ekonomiskt samt bistår dom i att finna lösningar så barnet kan få träffa bägge sina sociala baser.

Vill någon inte gå på dessa samtal så visar man ju ovilja att finna en bra lösning för barnet och då är det ju en anna femma. Likaså om man via ohälsa kan ha problem med att visa lämplighet eller förmåga.

Men man kan ju då få hjälp och tillse så att det funkar i vardagen med barn iaf.

Blinkern. Dig bryr jag mig inte om att öht. kommentera eller diskutera med för du fattar inte, även om du nu råkar vara kvinna.

Svamp i hjärnan?

Har du sett familjen den senaste månaden i verkligheten eller nöjer du dig med ett kort av Henrik, naturen och familjen framför datorn?

Leroy

Källan är en hel drös domar.
Kan du förklara för mig vad som skulle vara värre med daddys bloggande än den negativa påverkan deras dotter lever i varje dag av sin mamma och mormor?
Han har inte möjlighet till att lägga sina känslor på barnet.
Tänk själv hur mycket mer tid flickan tillbringar med sin mamma än sin pappa.
Det går inte att förneka att mammans ego är det som styr.
Det handlar om henne och hennes rätt till sina känslor.

Det saknas absolut i stor utsträckning den kompetens inom FR som borde krävas.
I dag räcket det med att gå en socionomutbildning och det räcker inte för de som inte har fallenheten för yrket de väljer.
Jag håller med dig ang Severanio, hon har mycket poäng i det hon skriver. Tänker till. Sätter barnet före föräldrarna, det är så vi måste tänka och agera.

Henrik, BM, Bagarn, Jumping Jack.

Vad är det för fel på er? Ni framstår mer och mer som rena sadister. Ju mer ni kan skada och såra Daddy ju mer tycks ni njuta.

Nu påstår troshenrik att daddy är psykiskt sjuk också. Var ha nu har hämtat denna knölpåk förtäljer han inte i vanlig ordning. Det är inte Daddy som är psykiskt sjuk Henrik. Det är du.

Du ljuger, trakasserar, sparkar och spottar på en man som redan ligger. Tycker du själv att det är friskt?

Du påstår dig vara far själv. Ändå begriper du inte att det är djupt traumatiskt att med våld skiljas från sitt barn i tio månader. Att inte tillåtas ha ett normalt umgänge på 428 dagar. Och att samtidigt behöva oroa sig varje dag för hur hon har det. Att dessutom vara man nog att erkänna att man gråter av en sådan behandling tycker ni också att det är okej att håna.

Vad fan är du för skämt till förälder? Stackars ungar som har en så jävla elak farsa.
Och ni andra? Kallar ni er också för föräldrar? Är det konstigt att det finns monster i samhället då barn tvingas växa upp med föräldrar som er?

Ni behöver inte svara. Vid det här laget finns det ändå inget ni kan säga för att försvara era vidrigheter. Ni har för länge sedan passerat alla anständigheters gräns. Ni andra kan kanske ha nytta av att även mamman får komma till tals här då ni förhoppningsvis ser varför Daddy är djupt orolig för sin dotter. Och att han har all anledning.

Låt mig få berätta en liten sann historia om vad som utspelade sig efter ett så kallat umgänge helt nyligen. De fyra timmarna var slut och Daddy kramade dottern och gick. Dottern blev efter pappan gått ledsen och började gråta. Då KP frågade hur det var fatt sa hon att hon glömt berätta för pappa att hon slutat med nappen.

Vad gör modern då? I stället för att ringa Pappan tar hon upp en leksaksmobil så att flickan skall få låtsas ringa till sin pappa. Dagen efter ringer hon till soc och berättar upprört att R sjungit visor om snoppar i bilen på väg hem.

Då hade flickan alltså inte haft oövervakat umgänge med pappan på över ett år. INGEN annan än mamma och mormor har någonsin hört flickan detta ord överhuvudtaget. Ingen har hört henne sjunga om det. Ingen har sett henne rita något åt det hållet. Inte dagis, inte kontaktperson eller socialtjänsten.

Det är denna mamma HenrikJ sitter och ridderligt försvarar samtidigt som kräket har mage att kalla sig en "riktig karl". Fy fan, människor som er är inte ens värda att förakta. Och ni kan också sluta oroa er för daddys ekonomi. Problemet kommer att lösa sig. Men jag har en känsla av att detta inte gör er glada. Snarare tvärtom. Flickan skall ju hållas ifrån sin älskade far till varje pris.

Nu har ni gått för långt. Och Flashback backar uppenbarligen ert sjuka beteende. Jag har precis som Henrik tillgång till alla dokument, vårdnadsutredning, anmälningar etc. HenrikJ skriver av naturliga skäl inget från innehållet i dessa, men det kommer jag att börja göra nu om ni inte slutar med denna barbariska misshandel.

Alea acta est

Hur skall det gå för det stackars barnet?
Hur i helsifyr tänker mamman här?
Skall det vara så svårt att låta flickan få ringa till sin pappa och berätta något så stort som att vara en stor flicka och slutat med nappen. Något hon är stolt över, men det får hon berätta i en leksakstelefon där ingen kan ta emot hennes glädje.