Citat:
Ursprungligen postat av micro113
Varför skulle han inte vara glad över att det kommer in en annan vuxen i barnets liv.
Är inte det viktiga i sammanhanget att det är en person som är stabil och fungerar bra med barnet?
Det finns väl ingen som separerar, som i sin heliga enfald inbillar sig att det innebär att den andra parten skall leva ensam resten av livet -- alltså önskar man att den nya partnern blir en god person som kan vara en tillgång i barnens liv. Självklart.
Tycker man verkar vara väldigt psykiskt svag eller illa däran om man reagerar som Joakim gjorde när mammans kille skulle flytta in. Det är helt enkelt inte normalt.
En annan sak, en normal sak hade varit att försöka träffas, ta en fika och se vad det är för en person. Det är att intressera sig, men man läste ju att Joakim tydligen mest hade beklagat sig inför mamman. Joakim försökte alltså i det läger INTE att samarbeta alls, utan han fick söka vård för psykiska besvär. Man kan inte kan klandra Joakim för detta, han kanske inte kan hjälpa sig själv där
saboterade han verkligen för sig själv. Han hade dottern varann vecka men klappade igenom för detta så att det blev en förändring. Klart och tydligt att Joakim inte samarbetat eller betett sig som folk.
Vore ju bäst för mamman och dottern om han arbete hårt fysiskt under veckan och slutade med alla dumheter som han håller på med. Ett litet tips bara.
