Daddys, Slutstriden har börjat....

Mayito säger att kunskapen om hur detta funkar är betydligt bättre idag hos vettiga människor. Det går alltså att nå framgång genom att påvisa att det i själva verket är en mamma som utnyttjar barnen med samma rätt som pedofiler gör = detta är bra för barnen. Det är faktiskt lika illa åt båda hållen.

Denna historia kan mycket väl explodera i ansiktet på mamman. Det gjorde det för Johanna Piper i Gamla stan-fallet (även om skjutningen hjälpte till) och det gjorde det för Johanna Pipers väninna. Tuesday uppger att hon dessutom sett flera andra liknande fall på senare år. Spänningen kan bli olidlig...

Fast samtidigt kan ju mamman ha rätt, trots att det inte går att bevisa. Tydligen så är detta tillräckligt ok för att åsidosätta normala rättsprinciper om att man betraktas som oskyldig om man inte är dömd för något. För barnets bästa. För säkerhets skull.

Jag har också reflekterat över likheten med Gamla stanfallet här. Man kan undra över om skillnaden i bedömning helt enkelt baseras på en känsla hos de inblandade tjänstemännen som handlägger. Den känslan är säkert baserat på en omedveten och medveten bild de har fått av fadern. Det är lätt att se att en person som Daddy riskerar att framstå i en mycket dålig dager här, medan kanske en välordnad bonde-greve får större trovärdighet automatiskt, specielllt när motparten var en bohemisk poetissa. I inget av fallet befanns ju anklagelserna om övergrepp vara trovärdiga.

Så uppfattar jag det också. Det var så hela bloggen började för något år sedan har jag för mig. Då var Daddy anonym och han beskrev sin vårdnadstvist utan att avslöja vem han själv, hans dotter eller hans ex var. Han berättade då att mamman direkt efter dotterns födsel inte ville släppa in honom i föräldraskapet och låste in sig i sovrummet med det nyfödda barnet. Efter en tid tog hon barnet och flyttade hem till sin egen mamma. Sedan dess har Daddy fått kämpa för att överhuvudtaget få till något umgänge. Då fanns inga anklagelser om våld eller sexuella övergrepp mot varken exet eller dottern (som han ju knappt ens fick hålla i sina händer). Så visst är det ganska uppenbart att det mamman som redan från första dagen har försvårat umgänget.

Håller definitivt med dig att frågan om principen är viktig. Väldigt viktig till och med. Ett system som medför att det kan löna sig att umgängessabotera kan knappast vara till nytta för barnen. Därför borde principfrågan diskuteras mer!

S. Lunde? Är inte det dottern mormor? Vad har hon för förstahandsuppgifter om något som rör Daddys son?

Inte regelmässigt kanske, men det är väl illa nog om de händer? Tänk på konsekvensen för de inblandade. Med sådana principer kan oskyldiga utsättas för övergrepp. Det är då vedervärdigt.


Det är väl skitsamma om vi vet vad som ligger till grund för mammans agerande. Det är de sociala myndigheterna som utreder om hennes oro för barnet skall leda till några åtgärder. Påstår de bergsäkert att Daddys beteende varit så fel att han inte skall ha obevakat umgänge, så är det ok med mig. Problemet är ju att flera relativt vederhäftiga debattörer som Pentyl och TheLucky så vitt jag förstår påstår att myndigheterna inte kunnat visa att Daddy är olämplig som förälder, men att han trots detta inte får rätt till umgänge. Stämmer det är det ju helt kasst.

Vi vet väl att inga anmälningar kommit in innan de första anmälningarna kommit in? Hur skulle Daddys bild kunna avvika från verkligheten här, med mindre än att han döljer dokumentation om anmälningar som gjorts mot honom?

Dokumenten säger uppenbarligen att Daddy skall ha rätt till umgänge, vilket mamman senare motsätter sig. Det kan väl inte finnas olika versioner här? Vad har det för betydelse att vi inte har mammans version av det? Det är helt betydelselöst, eftersom både mammans och Daddys version är partsinlagor. Men det förhåller sig förstås på ett visst sätt. Om mamman inte anmält Daddy, men ändå inte låter honom få något umgänge, så är det per definition umgängessabotage. Detta verkar med 100% säkerhet ha varit fallet. Har du tillgång till något som motsäger detta? Vad?


Inte? Det är vad Daddy påstår i några tidiga poster jag hunit läsa. Ljuger han? Var motsägs detta i dokumenten? Hur? Har jag fått saker och ting om bakfoten här, så böjer jag mig förstås ödmjukt.

Ja, mycket bra angående jämförelsen med Johanna Piper och Gamla stan-fallet. Du är så rätt ute - nästan. Om du minns så uttryckte jag ofta min förvåning under väldigt lång tid i den jättetråden över att socialen lustigt nog agerat precis som jag hade gjort. Jag gissade med begränsad information att detta måste bero på att Johanna Piper helt enkelt hade satt sig över socialen. Jag påpekade också för alla mammor att detta är det största misstag de kan göra - bråka aldrig med socialen. Håll dig hyfsat väl och du vinner hur lätt som helst.

Johanna Pipers största taktiska misstag var att hon gick bakom socialens rygg när hon fick till ett par sexbrottsanmälningar. Om du minns så påtalade socialen också detta i vårdnadsutredningen. Incestanmälningarna kom helt oväntat - för socialen. Inte för Mayito och egentligen inte för någon annan som kan detta område eftersom det uppenbart var nästa steg. Men socialen togs på sängen. Här skulle Johanna Piper givetvis ha hintat "oro" först för att sondera terrängen om hon kunde få någon av socialkärringarna att "känna" samma "oro".

Detta om mammaläget.

Nu till din "oro" kring pappan så har du givetvis rätt - nästan. Pappan i Gamla stan-fallet - CP - lyckades ju med bedriften att bete sig - helt perfekt. Det var en intressant lärdom. Det krävdes alltså att pappan beteede sig helt perfekt för att få någon som helst framgång. Notera detta. CP tog allt den lagliga vägen, han SAMARBETADE med socialen och ställde sig inte på tvären och överklaganden och annat gjordes i laga ordning. Han skrev heller ingen blogg.

Ändå fick han inte umgås med barnen under två och ett halvt år!

Först långt fram i tråden begrep jag till fullo varför det gått så dåligt för Johanna Piper och det var det där förhöret som hölls med henne i en vårdnadsförhandling där hon absolut inte kunde motivera umgängessabotaget utan istället framstod som komplett galen. Hon lyckades aldrig formulera vad det handlade om trots att hennes advokat kämpade. Denna dom blev en rak höger i ansiktet på henne: "Sköt umgänget subba eller betala fett i vite varje jävla gång" var domstolens översatta budskap. Nu så. Det var efter denna dom som sexbrottsanmälningarna kom och Johanna Piper agerade i affekt. Hon missade helt att få socialen med sig.

Trots detta vann Johanna Piper ett år till av umgängessabotage - utan socialens samarbete!

Det säger sig självt att det hade gått ännu bättre om hon först planterat in lite "oro" hos någon socialkärring. Skotten blev slutet för Johanna Pipers mammaskap. Först då kunde socialen tvångsomhänderta barnen och de fördes senare över till pappan utan några problem. Två och ett halvt år hade då gått utan umgänge. Det är också en viktig lärdom om nu socialen skulle få för sig att långa vistelser utan pappan är ett bra skäl till varför mamman ska ha vårdnaden. Men det krävdes att pappan blev nerskjuten på öppen gata för att myndigheterna skulle ordna det som borde ha gjorts redan tidigt in på umgängessabotaget.

Så Mayito säger att det räcker bra med vanligt umgängessabotage och sexbrottsanmälningar för att en mamma ska nå långt. Om mamman dessutom lyckas kombinera detta med att få in lite "oro" hos någon socialkärring så är det en promenad i parken. Så min ärliga bedömning är att det egentligen inte spelar så stor roll hur pappan är. Som systemet är uppbyggt går det per automatik bra för mammorna. Om du är pappa, beter dig perfekt och ser till att bli nerskjuten på stan så kan det gå bra...

Väl talat, hoppas att några av JR's belackare tar in lite av rättsäkerhetsaspekten här.

Jag har som sagt riktat en skarp varning till vissa skribenter i denna tråd som mot bättre vetande sprider direkt felaktig information om fallet och som fittar sig i sina tolkningar av helt uppenbara juridiska omständigheter.

Rent allmänt kan jag säga att pappor som beter sig vettigt hela vägen torskar vårdnaden efter helt sjuka rättsprocesser och pappor som beter sig aggro torskar vårdnaden efter helt sjuka rättsprocesser. Rent allmänt gäller också att pappor som beter sig vettigt hela vägen kan vinna vårdnadsstrider och pappor som beter sig aggro kan vinna vårdnadsstrider. Ärligt talat ser jag ingen större skillnad så det finns liksom inga bra tips till pappor. Bete er hur ni vill. Typ.

Jag brukar nästan alltid hitta svaret på varför en vårdnadstvist slutar som den gör - hos mammorna. Det är där makten ligger. Det krävs att en mamma gör bort sig riktigt kraftigt för att det ska slå tillbaka mot henne så man kan påstå att det är mammorna som också avgör när de ska torska en vårdnadstvist.

Systemet är således sjukt och måste ändras. Nolltolerans mot umgängessabotage är en väldigt bra väg att gå. Då vet alla precis vad som gäller och barnen kan informeras om detta också även i tidig ålder. Ni vet - för barnens skull...

Åja, det där imponerar inte, så länge du inte kan pricka av ens en punkt och beta av den så har du ju inget att komma med.

Rent allmänt kan du säga det, grundat på vad?

Du brukar nästan alltid hitta svaret... varför en vårdnadstvis... det gör du säkert, men eftersom du har en klar uppfattning om hur det alltid går till så går det ju bara runt för dig.

Nolltolerans mot olämpliga fäder är också en bra idé.

Nej, du imponerar inte mycket, mycket snack och lite verkstad. Du pratar i svepande ordalag och har inget konkret att komma med. Inte mycket att säga av värde alls faktiskt.

Självklart skall det vara nolltolerans mot olämpliga fäder, och på det området behöver knappast samhället göra några förändringar det finns redan inbakat i samhället och inom juridiken korridorer; nolltolerans mot olämpliga fäder. Och det har medfört att även andra fäder drabbas också fast de kan var lämpliga egentligen.

I hastigheten missade du två små ord så jag hjälper dig gärna...

Det är alltså en som bråkar, och den får all uppbackning och stöd som är inrättat för att tvångseparera fäder från deras barn. Och elva procent lider av någon form av personlighetsstörning. ja det ante mig.

Kanske du eller någon kan bevisa på vilket sätt dessa myndigheter har agerat fel. Än så länge har det varit väldigt mycket svammel och svepande generaliseringar men var är fakta i själva fallet.

När inget kommer fram så får jag helt klart den känslan av det som hävdas av Joakim i det här inlägget ovan citerat inte stämmer. Det finns liksom inget bevis för det.