Glosinlärning avantgarde

Det som jag tänker är att när man pluggar glosor ska man inte tänka på den svenska översättningen utan betydelsen.

Säg att man ska plugga in ordet sad = ledsen, när man pluggar ska man då försöka att inte tänka på ordet "ledsen" utan det man tänker på när man ska beskriva ordet ledsen. Jag får iaf en bild på en ledsen person i huvudet eller kan relatera till/känna känslan. Och om man ska lära sig ordet feather = fjäder ska man tänka på en fjäder.

Min tanke är att det är så man tänker när man kan ett ord, man tänker inte feather -> fjäder -> bild på fjäder i huvudet, utan feather -> bild på fjäder.

Nu när jag skriver detta känns det så självklart att kanske de flesta redan gör så. Det blir ju lite mer tankearbete för varje ord.

Hur som helst, vad säger ni?

Här är två metoder:

1. Koppla "sad" till en absurd situation. Minnet registrerar mycket hellre det absurda och avvikande, än det väntade. Tänk "sad sausage" där korven är som munnen på en suring: — Dessutom allittererar "sad sausage" och det hjälper minnet.

2. Ta tiden för att undersöka ordets ursprung, särskilt om det är latinskt eller germanskt i grunden. Engelska "sad" kommer av latin satis 'tillräcklig'. Den ledsne har fått nog av (tillräckligt med) motgångar, förolämpningar och annat sadtyg(!). Eller, om man så vill, engelska "sad" = saturerad = övermätt på ödets och omgivningens trakasserier.

3. Ordet »sadtyg« kommer att hjälpa minnet efter regeln 1. Sadtyg är sådant som gör en ledsen.

nej nej nej nej nej!!!
dina metoder är precis motsatsen till den jag beskrev

Det stämmer betydligt bättre än man ofta tror. Jag fick ett exempel för kanske tio år sedan. Glosan var då "barbeque", och exemplet gick ut på att tänka sig dockan Barbie stå och grilla ett stort Q - fullständigt absurt, men jag kommer ihåg exemplet utan problem så långt senare.

Apropå "sad" och ledsna korvar blev jag en gång underkänd på en skåpsvisitation i militären för att mina strumpor var ledsna. De som har rullat Försvarsmaktens "stålgrå" vet vad jag menar.

Annars kan TS och andra läsa om mnemoteknik eller mnemoniska strategier.

Det hade inte varit särskilt avantgarde om jag hade repeterad det du skrev.

När jag tänker på fjäder blir det såhär: www.google.se/images?q=coil+spring

Jag tror att det är dumt. Jag har erfarenhet av indunkning av stora mängder glosor medelst gloslappar från Tolkskolan, och det enda tidseffektiva sättet är med verbal översättning. De mentala bilder du behöver mana upp för abstrakta substantiv tar tid och kraft alldeles i onödan. Har du åttahundra ord i veckan att trycka in, funkar inga omvägar.

Däremot har Egon3 rätt i att ordvitsar, ju mer sökta, dess bättre, är guld när man pluggar in glosor, i synnerhet när man ska skilja på likartade ord.

Det enda vettiga sättet att verkligen associera ord man lärt sig till koncept snarare än till motsvarande svenska (eller engelska) översättning är nog att verkligen använda orden i naturliga sammanhang så man nöter in dem. Idén med att visualisera föremål när man lär sig nya ord tror jag inte riktigt på.

Jag håller med om alla Egon3s tips, speciellt att försöka fundera ut var ordet kommer ifrån. Att lära sig några vanliga suffix och prefix är till fantastiskt stor hjälp också.

Helt plötsligt inser man då att "paraply" = "parapluie" = "para" (emot) + "pluie" (regn, fr) = något som används emot regn! Och att engelskans (och franskans) "parachute" = "para" (emot) + "chute" (fall, fr) = något som hindrar en från att falla.

tack för svaren, naturliga sammanhang som nämndes ovan är ju helt klart bäst, det håller jag med om. Måste tänka lite mer på detta, ha det.

Varför pluggar ni inte in meningar om ni nu prompt ska tvinga in ord?
En mening är ju fler ord.

Jag håller då med TS om att det är viktigt att inte ha med svenskan alltför mycket när man lär sig ett nytt språk. Allt ska komma från hjärtat, inte filtrerat genom ett annat språk, det blir bäst så.

I senaste numret av Scientific American finns en artikel om vänstra och högra hjärnhalvan. Det som är sensationellt i den artikeln är att ansvarsområdet för de två hjärnhalvorna började delas upp när ryggraden kom till, för sådär 500 miljoner år sedan, menar författarna.

Artikelförfattarna påpekar att kreationister och likasinnade länge har trott att det är bara skapelsens krona, människan, vars hjärnhalvor delar på jobbet. Inget kunde vara mer fel. Det finns intressanta experiment med grodor som visar att hjärnhalvorna gör olika jobb på en groda. Höger hjärnhalva tolkar bilder på vänsterögats näthinna, och det har till följd att insekter och ormar som kommer in i synfältet hos grodan tolkas snabbare när de kommer in från vänster än om de kommer in i synfältet från höger.

Människor, får och albatrosser känner igen individer (visuellt) med höger hjärnhalva. Man kan anta att vi människor, som känner igen uppåt ett tusental individers röster i telefon och radio, gör den identifieringen med höger hjärnhalva. Imitatörer uppskattas av höger hjärnhalva, så länge det inte handlar om bedragare. Det har varit viktigt att kunna skilja vän och fiende i mörkret utanför bygränsen.

www.scientificamerican.com/article.cfm?id=evolutionary-origins-of-your-right-and-left-brain

För glosinlärning kan det vara bra att notera att både grodor och människor har en intrikat korskoppling av synnerverna och nervbanorna till övriga kroppsdelar. Eftersom vi fick stereoseende när våra förfäder klättrade i träden så har vi svårt att föreställa oss att vissa fåglar ser olika världar med höger och vänster öga, där vänster öga ser vissa sammanhang på ett mer holistiskt sätt än höger öga.

Är detta on topic? Ja, att koppla in absurda bilder kring ord, det är att ge sysselsättning åt höger hjärnhalva. Den rutinmässiga kodningen av tankar till ord tycks skötas av vänster hjärnhalva, medan semantiken och rimligheten bearbetas av högerhalvan. Man kan tänka sig att när vi lär oss glosor via en långdans som fjäder - feather - fjäder - spring - vår - spring - run så spelar hjärnhalvorna liksom en vänskapsmatch. Höger hjärnhalva är förstås tidvis en outhärdlig besserwisser och schlechterwitzare. Vänster hjärnhalva kan bli lite tjatig med frågor som »skall« eller »ska« i grammatiken. Men den gör ett gediget jobb om den slipper ge sig ut på filosofiska kvaggmyrar. ¹

Om vi skulle ha missuppfattat någonting så kan vi alltid skylla på varandra, mina båda hjärnhalvor och jag.

Att läsa text i ett intressant ämne gör att man får glosorna gratis, men det skadar inte språkminnet att låta tankarna hoppa mellan språken, tvärtom. Jag förde en diskussion med en tysk, på engelska, om maten vi åt. Vi beslöt att strunta i salmon/saumon och hålla oss till Lachs/lax.

— Och Gud talte och sade till sillen: Man kan inte göra alla till lax!

¹ Jag skulle aldrig komma ihåg ordet "quagmire" om det inte vore via bilden av en zebra som plockar hjortron på myren. Den bilden var helt ledig och kvaggan representeras av sin släkting zebran.

Nu kan TS en ny glosa. Donald Rumsfeld år 2003: "I don't do quagmires." Men det var precis vad han hade gjort. Babylon: "quagmire" = sumpmark, moras; leråker; träsk; komplikation, trassel

Oss emellan var det nog en åsna på hjortronmyren.

Var det inte TS som tidigare argumenterade mot inlarningen av grammatik och hanvisade till att ju battre man ar pa ett sprak, desto mindre grammatik anvander man?