Glosinlärning avantgarde

Oj, detta lärde vi oss på studietekniken i skolan, tror jag, lite synd att jag sov igenom lektionerna bara

På något vis ska du koppla ihop ett ord till en händelse eller en bild.

Omkring inlägg #254 på den här tråden diskuteras(?) grammatikens umbärlighet:
https://www.flashback.org/showthread.php?t=876726

Apropå olika språkfunktioners hemvist i vänster respektive höger hjärnhalva: när man behöver plocka fram grammatiken, då får hjärnhalvorna börja förhandla om teori och praktik. Teorin tycks till stor del skötas av högerhalvan. På liknande sätt är det när man överväger att krydda språket med en eller annan metafor eller skjuta in ett idiom. Höger hjärnhalva skall både kolla i arkivet och prediktera lyssnarens reaktion på en metafor, eller ett idiom. Kryddning med facktermer är en liknande fråga. Kanske är det vänster hjärnhalva som ingriper när lyssnaren visar tecken på tvivel eller oförstående, om så bara med ett ryck i någon småmuskel.

Typiskt för ett sent inlärt språk är att höger hjärnhalva måste gripa in oftare och på en lägre nivå i meningsbyggnaden. Det är då som tidsförlusten kan hållas nere om grammatiken sitter hyggligt i högerhalvan. En förutsättning är förstås att innehavaren till högerhalvan erkänner behovet av grammatik för ett sent inlärt språk.

PS — komplettering apropå artikeln i Scientific American (SciAm). Människan har en fullständig dubbelkoppling från ögonen till hjärnan, synnervskorsningen. Det är som sagt en förutsättning för att dra full nytta av stereosyn, att båda hjärnhalvorna får hela bilden snabbt som tanken. Men, en person som mister synen på ett öga, den undergår inte någon personlighetsförändring. Förmågan att förstå skriven text hänger inte alls på att personen har stereosyn. Förmågan att köra bil påverkas bara marginellt.

Bristande kommunikation mellan hjärnhalvorna påverkar däremot språksinnet. SciAm har ett enkelt exempel: Visa en jättebokstav (T) som är skriven med små bokstäver (A) för en försöksperson med allvarlig hjärnskada. Beroende på vilken hemisfär som är skadad minns patienten bara T:et respektive bara A:na. Mycket tankeväckande!

Kvinnors suveräna språksinne, statistiskt sett, grundar sig på en kraftig hjärnbalk, statistiskt sett. Den goda tvärskommunikationen är till godo i många situationer. Om man(!) däremot vill låta strategicentrum lura empaticentrum, så är tvärskommunikation ett »handikapp«. Vid planering av en "preemptive strike" eller vid hämndbombning av Dresden för den delen. Nog om detta här och nu ...

vad är detta?
det var inte grammatik jag frågade om, starta en egen tråd så kanske jag skriver där, här får du en kort kommentar för din möda: Egon3, om du hade läst hela den tråd du länkade till kanske du hade fattat. Du sitter uppenbarligen inne med en hel del info, men det är väldigt tydligt att du inte alls förstår essensen av det jag menade. Har inget större hopp om att folk ska fatta, har snackat med lite folk och vissa fattar direkt och andra fattar aldrig. Slående är att språknissar (är det finare ordet lingvistiker?) aldrig fattar, ser ingen poäng med att försöka omvända nån, folk får tycka vad de vill.

Det kanske är så enkelt att människor fungerar på olika sätt. Eller att vissa saknar en dimension

Ingen idé att tänka på vad ett ord betyder, eftersom det egentligen inte betyder någonting i och av sig självt. Det beror på kontext, litterära sammanhang, definitioner och en massa andra pragmatiska faktorer. Visserligen inte heller någon större mening med att tänka på vad ett ord har för motsvarighet på andra språk om man inte är tolk/översättare.

Ord ska läras in enligt hur man uttalar och stavar och eventuellt böjer dem.

Det är jättekul om din metod fungerar för dig, verkligen, men för mig skulle det aldrig gå. Till min senaste fransktenta hade jag 1700 st. glosor. Med en så stor mängd så behövs det något slags system, en organisation, i tänkandet. Hade jag använt din metod skulle jag ha helt slagit knut på hjärnan.

Vad gäller min erfarenhet att läsa polska så är det nästintill bara de vardagliga orden som man hör varje dag (om man som jag bor i Polen dvs) som jag förstår direkt utan att tänka efter. Det måste ju tyda på att de dunkats in i min hjärna av ren repetition.

Jag föreslår lite olika förhållningssätt till olika ord:

Kategori 1: Ord som är identiska eller väldigt lika ord i något språk man redan behärskar väl:

Denna kategori behöver man inte öda mycket energi på. Om jag t.ex. vill lära mig ordet för polisman (policjant) på polska så räcker det med att jag memorerar detta faktum någon enstaka gång eftersom det är ett ganska uppenbart ord.

Kategori 2: Ord som betecknar konkreta och vardagliga saker med motsvarande exakta koncept i ett språk man behärskar:

Även om ord i denna kategori inte är uppenbara vid första anblick så behöver man oftast ändå inte spendera så mycket tid på dem. Om ordet är vanligt kommer man ändå stöta på det ofta, och om inte så kanske man bör repetera det lite extra. Om samma ord har många olika skilda betydelser är det bra att konstruera lite meningar med ordet i olika betydelser så man lättare kan hålla isär dem.

Kategori 3: Ord som inte har en hundraprocentig motsvarighet i ett språk man behärskar väl:

Dessa bör man lägga extra kraft på (speciellt verb). Om man inte verkligen lär sig hur ordet ska användas så kommer man aldrig riktigt associera ordet på ett korrekt sätt. I synnerhet om ordet har flera vitt skilda betydelser. För sådana ord (i synnerhet verb) bör man konstruera minst en mening, fast ännu hellre ett antal meningar för varje betydelse. Att lära sig t.ex. ett verb som kan betyda säg 5 olika saker och sen bara lära sig ett motsvarande svenskt ord för varje betydelse håller inte. Det är inte språkinlärning; det är att förvandla sig till ett levande lexikon. Det kanske duger för de som endast eftersträvar läsförståelse dock.

För den som har svårt att koppla vissa ord till exakta koncept kan det också i min erfarenhet vara bra att söka på ordet i fråga i t.ex. Google eller på någon konkordanssida för att läsa ordet i olika sammanhang så man verkligen ser hur det användas i praktiken.

Till sist: repetition är A och O. Enda sättet att få in ord i en lättåtkomlig del av hjärnan är att nöta, nöta, nöta... och allra helst i naturliga sammanhang. Allt som kan skapa nya kopplingar i minnet är till fördel, och därför är det sällan en bra idé att försöka banka in ord tagna ur sitt sammanhang (iaf om det inte rör sig om väldigt konkreta saker).


Disclaimer: Allt ovan är bara mina egna idéer baserat på mina egna erfarenheter.

När man har ett hyggligt ordförråd är det bra att då och då gå en match med falska vänner. Ett av de ord som många svenskar skriver fel på engelska är "calendar" = sv. kalender, almanacka. I en liten specialövning får man in både mangel och durkslag:

calendar = kalender
calender = kalander = mangel, maskin för glättning av papper
colander = perforerad skål/gryta för dränering av pasta, för sköljning av sallad

Dessa tre ord har jag hängt upp på en bokning (i kalendern) hos Carlanderska sjukhuset, trots att de inte använder mangel eller durkslag.

March = månaden mars: månaderna marscherar fram
Mars = planeten , guden Mars: nästan som Ares på grekiska

Så passar man på att repetera samtliga planeter på engelska:

Mercury, Venus, Earth, Mars, Jupiter, Saturn, Uranus, Neptune [, Pluto]

Med kluster och kedjor förstärker man väven. En slingerbult hoppar mellan språken och förstärker också väven. Även om jag inte kom på ordet slingerbult när jag gav exemplet: fjäder - feather - fjäder - spring - vår - spring - run. Slingerbulten själv får väl heta "word trail" — ett spår i de kuperade gränstrakterna, men inte särskilt idiomatiskt.

håller med om allt du skriver, kategori 3 är helt klart klurigast, men också roligast det är då man verkligen känner att man lär sig ett nytt språk.

en del av mig börjar tro att glosträning i sig är ganska värdelöst utan man ska plugga texter, glosorna kommer på köpet. Denna tråd kom väl mest till pga av att jag också översätter mycket låttexter och där blir det en hel del glosor i svårbegripliga sammanhang, inte optimalt, men jag gillar ju musik

Det ar val ingen som sager att man bara ska plugga glosor? Daremot nar du laser en text sa kommer du marka att det ar vissa ord du inte forstar. Da plockar du ut dem och repeterar dem nagra ganger innan du laser om texten. Att lasa om texten om och om och om igen kommer inte pa nagot satt vara snabbare eller mer effektivt for inlarning av de ord i texten du inte forstar.

Mina asikter kommer fran erfarenheten att ha lart mig ett nytt sprak, inte framst genom sprakstudier utan studier pa spraket i fraga. Las en sida, plocka ut orden man inte kan, oversatt dem, las texten igen och forsta den. Nasta sida gor man likadant, och nasta, och nasta, och nasta... Vissa ord satter sig efter forsta gangen, andra ord kommer man stota pa tio-femton ganger innan man har betydelsen klar for sig utan att behova anvanda markorpennan. Lustigt nog har jag upptackt att jag har absolut svarast for smaord, prepositioner, ersattningsord och liknande medan "stora ord" satter sig ratt snabbt.

Man maste kunna orden innan man pa ett effektivt satt kan ta sig an hela texter helt enkelt. Visst kan man borja med texter, men vad hander da? Jo, det blir som en enda lang gloslista. Dessutom kommer det ta en javla tid for dig att se regler, sammanhang och sa vidare. Darfor ar gloslistor riktigt bra, speciellt nar det galler verb.

Som exempel sa star ju inte alla bojningsformer i ordbockerna, utan bara infinitiv-formen (annars hade det blivit riktigt stora ordbocker), sa har du t ex lart dig hur man bojer ett regelbundet verb i franskan sa kommer du kanske stota pa ett ord som du inte forstar, och det star inte i ordboken. Men eftersom att du kanner till bojningsregler och sa vidare sa ser du snabbt vad ordets grundform bor vara och kan sla upp det i ordboken i stallet.

Varför just låttexter? Det tycks vara vanligt att översätta då man pluggar språk men jag tycker inte att det ger så mycket. Grammatiken brukar vara förstörd för att det ska rimma, och texter som "rhythm is a dancer" är vanliga.

Jag är så korkad att jag besluta mig för att japanska var ett bra språk att lära sig. 90% av alla verb är av typ 3 så man måste alltid leta upp något sammanhang där ordet används. Jag lyckas ändå sällan lära mig alla sammanhang där orden användas.

Verbet kakeru är nog ett praktexempel på hur slumpmässig betydelsen kan vara. Jag har aldrig kommit på något bra sätt att lära sig den typen av verb.

Åtminstone ett interaktivt lexikon (Babylon) är såpass service-minded att det letar upp grundformen och presenterar denna. Ett trivialt exempel är adjektiv i femininum i romanska språk, där maskulinformen presenteras. Man kan aktivera de språk man är intresserad av.

Det är med viss tvekan jag gör reklam för en kommersiell produkt, men lexikonet Babylon är närmast oumbärligt vid översättning från engelska och de stora språken. Om jag pekar på ordet >branca< så får jag veta att portugisiska ”branco” betyder vit och oskuldsfull, medan franska "la branca" är ett filialkontor. Spanska verbformen "legó" normeras till grundform "legar" = bequeath, endow, leave property to someone in a will; pass on, transfer to another. Det är inte dåligt på fyra bokstäver och en accent! Franska "devient" normeras till "devenir" = become, turn into; grow, change into.

Tyvärr är ju utlandsköp ganska outhärdliga nu för tiden. Ref Babylon.com. Priset har mer än dubblats på fyra år. Hittills har man fått tillgång till nytt innehåll på en äldre licens, men inte nya funktioner i programmet förstås.

Jag ar lite for gammeldags, jag gillar min fysiska ordbok som jag kan lagga i vaskan och ha med mig nar jag t ex satter mig i parken och pluggar