Nya rapporter från Iran!

”Nya iranska regimprotester i februari”

Den islamistiska regimen i Teheran har i över sju månader tvingats se sin makt oavbrutet ifrågasatt. I februari väntar nya jättedemonstrationer. Samtidigt börjar USA bredda agendan i sin Iranpolitik och talar om mänskliga rättigheter. Det välkomnas av den inflytelserika Irananalytikern Trita Parsi.

De väldiga protesterna mot valresultatet i Iran i juni slogs ner brutalt. Regimen, med president Mahmoud Ahmadinejad och ayatolla Ali Khamenei i spetsen, fortsätter att försöka styra folket med hjälp av censur och propaganda.

Men för första gången under den islamiska republikens trettioåriga existens har inte prästväldets revolutionsgardister eller dess lojala Basijmilis lyckats kuva oppositionen.

Trita Parsi leder den största amerikansk-iranska organisationen i USA och hör till de ledande Iranbedömarna i den amerikanska debatten.

Hur stark är egentligen den iranska oppositionen?

– Uppenbarligen är den tillräckligt stark för att efter sju månader få i gång enorma demonstrationer och tillräckligt stark för att regimen ska ta till desperata metoder.

Det vi i omvärlden gärna betraktar som en sammanhållen opposition är i själva verket grupper som enas i sin kritik mot det sittande styret snarare än har en gemensam samhällssyn. Här finns allt från liberaler till kommunister – och islamister.

Den allra viktigaste skillnaden mellan dagens inhemska kris och tidigare utmaningar mot regimen är att oppositionen förr var i exil eller på annat sätt utanför systemet, menar Trita Parsi.

– I dag är oppositionens ledning personer som var med och grundade den islamiska republiken. Det har möjliggjort en helt annan mobilisering.

– Oppositionen behöver en ledning som kan visa potential. Det har Moussavi kunnat göra tack vare att han är den han är. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Moussavi kanske är ledd mer än han leder – ledd av folkmassorna som ställer allt större krav. Det finns en splittring mellan vad de kompromissvilliga personerna runt Moussavi kräver och vad folk på gatorna tycks vilja.

Har oppositionens nya mod med USA:s nya hållning att göra?

– Till viss del ja, men det är inte USA:s hållning som har skapat de interna konvulsionerna. Så länge USA framställde sig som ett hot mot Iran använde regimen denna hotbild för att dränka alla interna friktioner. Men nu, med Obamas utsträckta hand, har den hotbilden till stor del försvunnit. Det har gjort att friktioner som alltid funnits där kommit upp till ytan. Och det visar att den här typen av interna strider skulle ha kunnat dyka upp mycket tidigare.

Har Obamaadministrationen skött Iranfrågan rätt?

– Till stor del har den skött det hela rätt. Men en tid var det väldigt tyst om mänskliga rättigheter, och det var ett stort misstag. Tyvärr har man från amerikansk sida närmast varit besatt av bara kärnvapenfrågan.

– Men sedan i december har man börjat ändra på detta. Nu senast uttryckte man oro för de mödrar till dödade demonstranter som arresterades för några dagar sedan.

Och vad omvärlden gör och säger når fram till det iranska folket?

– Hur mycket regimen än försöker hindra det så når det fram via internet, satellit-tv och andra kanaler. Folk vet om det. När omvärlden fokuserar på Iran blir det svårare för regimen att använda sin brutalitet.

Just nu finns ett tryck i västvärlden på att införa nya sanktioner mot Iran, eftersom landet trotsar kraven på samarbete i kärnenergifrågan. Trita Parsi har länge förespråkat riktade sanktikoner, som bara drabbar enskilda styresmän och inte vanligt folk.

Ledarfigurer skulle stoppas från att resa och privatimportera saker. Parsi tror att sådana skulle gå att genomföra och framhåller exemplet Libyen, där riktade sanktioner fick regimen Khaddafi att tänka om.

– Tyvärr har sanktionerna hittills drabbat befolkningen mest, och det har oftast stärkt regimen.

– Det finns inga garantier att de fungerar, men om man vill markera missnöje, vilket kan vara väldigt viktigt, måste man göra det på ett sätt som inte drabbar den vanliga befolkningen.

Washington har på senare tid för första gången någonsin uttryckt att man måste införa sanktioner som inte drabbar befolkningen. Trita Parsi och hans organisation har Obamaadministrationens öra. Han vill dock inte direkt ta åt sig äran för förändringen utan nöjer sig med att konstatera:

– Vi är mycket nöjda med att Washingtonadministrationens vokabulär förändrats markant.

Trita Parsi tror att vi kan vänta oss nya stora protestaktioner nästa månad. Den 5 februari är det 40 dagar efter ashura (dagen för de blodiga demonstrationerna den 27 december), och i den shiitiska traditionen hålls det högtider 40 dagar efter någons död.

Den 11 februari vill regimen organisera manifestationer till ära av revolutionens födelse, och oppositionen har tidigare använt sig av officiella märkesdagar för att visa sitt missnöje.

– Krisen fortsätter. Frågan är hur länge det dröjer innan några personer inom regimen säger ”det här går inte, vi måste hitta någon form av kompromiss”.

Det är det du hör när du talar med folk i Iran, att manifestationerna fortsätter?

– Absolut. Några planer på att sluta har man verkligen inte.