Mordet på Fridolf Åhman, Finland, 1884

Fallet gick till kriminalhistorien under namnet "Åhmanska mordet".

Detta är ett av de klassiska olösta mordafllen i Finland. Tror dock inte att detta har blivit omskrivet i Sverige. Däremot kom det ut en bok om detta mord i början på 1950-talet på bokförlaget Söderström & Co i Helsingfors.

Klockan 10.10 fredagen den 4 april 1884 infann sig bokhållaren Johan Edvard Åhman, vanligtvis kallad "Pockus", hos stadsläkaren i Borgå, med. dr. Albert Lindh.

"Pockus" Åhman omtalade för läkaren, att hans far garvarmästare Fridolf Edvard Åhman, hade "skurit sig". D.v.s. förssökt att begå självmord.

Bokhållaren bad därför doktor Lindh att förse sig med förbandsmaterial och genast följa med till den åhmanska gården. Doktor Lindh gjorde så, även om kallelsen kom olägligt. Han hade nämligen hela mottagningsrummet fullt av patienter.

När doktorn kom till Åhmans gård, visades han upp iövervåningen som var gårdens bostad. Detta var ett tvåvånings trähus vid Ågatan i Borgå.

Där fann doktorn garvare Åhman liggande i sin säng med en handduk bunden runt halsen. Han märkte omedelbart att patienten var död.

Liket uppvisade ett sår under högra ögat och troligtvis fanns det också sår på halsen, men doktorn brydde sig inte om att avlägsna handduken. Han ville inte i "Pockus" Åhmans närvaro blotta såren. "Pockus" Åhman led nämligen av epelepsi och hade varit doktorn Lindhs patient. Liket hade inte kallnat och ej heller fanns det någon likstelhet. Döden hade av allt att döma inträtt ½ eller högst trekvarts timme tidigare.

När doktor Lindh befann sig vid garvare Åhmans dödsbädd, infann sig garvare Åhmans svärson, Carl Gustaf Frick. Han hade blivit varskodd om den hemska händelsen av sin svåger "Pockus" Åhman. Frick hade t.o.m. blivit varskodd innan "Pockus" hade begivit sig till doktor Lindh.

Frick frågade doktorn hur det stod till med hans svärfar? Doktorn svarade att allt hopp var ute, garvare Åhman var död sedan minst ½ timme. Troligtvis hade Åhman träffat någon större blodåder i halsen, då denne skar sig.

Handlande Frick lämnade strax därpå sorgehuset, sedan han hade yttrat några tröstande ord till sin svärmor Amanda Åhman. Hon var alldeles nedbruten av chocken och låg på en soffa i rummet alldeles intill där den döde garvare Åhman låg, alltså hennes man.

Väl ute på gatan hade Frick stött samman med t.f. stadsfiskalen Lennart Linderroos. För honom omtalade Frcik den uppskaknde händelsen. Linderroos ansåg det vara hans plikt att omdelbart undersöka saken och begav sig därför jämte Frick till Åhmans gård.

Detta är en lång historia och jag undrar om någon har hört talats om denna förut?

Där fann t.f. stadsfiskalen Lennart Lindroos den döde garvaren Åhman liggande i sin säng. Iklädd endast en ylle och en linneskjorta samt strumpor.

Då Lindroos strax var på det klara med att det var fråga om ett självmord och liket skulle underkastas obligatorisk obduktion, vidtog han inga åtgärder för att nu för att nu undersöka den döde.

Däremot höll han ett par korta förhör med den åhmanska familjen, om de omständigheter, som hade kunnat belysa orsakerna till självmordet. Det framgick då - och det visste hela staden Borgå till redan - att garvare Åhman var sedan många år en periodsupare. Under sina "våta perioder" visste Åhman inte alltid vad han gjorde. Det var därför ganska uppenbart att han hade begått självmord under sinnesförvirring p.g.a. sitt alkoholmissbruk.

Stadsfiskalen lämnade nu den uppskakade åhmanska familjen och gick därefter till stadshuset. Där höll just magistraten ett sammanträde.

Lindroos rapporterade för magistraten det inträffade, som genast förordade medikolegal besiktning skulle göras på den döde. Stadsläkaren LIndh fick då i uppdrag förrätta obduktionen. Läkaren ansåg att det var bäst att utföra detta så snart som möjligt.

Redan samma dag kl. 18.00 infann han sig jämte stadsfiskalen Lindroos, dödgrävare Fagerholm och apotekare Gustafsson på nytt i den åhmanska gården för att utföra sitt uppdrag.

Den dödes ansikte uppvisade flera härs och tvärsgående sår. Alla var ca av fyra (4) tums längd och tre (3) av dessa var mycket djupa. Ett av såren trängde ända in till hjärnan. Där i den främre väggen var foramen magnum på hårda hjärnhinnan fanns en bristning på 1½ tums längd. Detta sår hade varit omedelbart dödande.

Doktor Lindh baxnade. Garvare Åhman hade inte begått självmord. Han hade blivit mördad. Doktor Lindh skrev också i obduktionsprotokollet att "någon tvekamp inte hade föregått mordet".

Mördaren hade troligtvis överraskat Åhman medan denne sov i sin säng Med något skärande verktyg hade mördaren gett Åhman de dödande huggen. Detta "skärande verktyg" hade en ca fyra (4) tums egg. Mordvapnet hade haft "en betydande tyngd och förts med stor kraft". Det föreföll som om mordets förövats med en yxa.

Hur gammal blev Herr Åhman har du nått minne av det ?

Gravare Fridolf Åhman var född i Borgå 1829 och alltså 55 år gammal när han mördades. 1844 flyttade han till staden Lovisa och återvände till sin födelsestad 1850. Där startade Åhman sitt eget garveri. Han lyckades bra med sin garverirörelse och 1865 gifte han sig med den 24-åriga färgarmästardottern Amanda Gustava Bäckström från Helsingfors.

I äktenskapet föddes i rask takt åtta (8) barn. Tre dog dock i späd ålder. Äldst var dottern Anna Maria. Så följde i ordningen sonen Johan Edvard ("Pockus") född 1861, Fridolf Ivar född 1863, Arthur Jakob född 1868 och yngst i raden var sonen Arvid Michael född 1870.

Äldste sonen "Pockus" hade gått några klasser i Borgå lyceum. Därefter hade han inträtt i faderns garverirörelse. Han tjänstgjorde där som bokhållare.

Sonen Ivar var sinnesslö och hade därför stannat kvar i hemmet, där han utförde drängsysslor. De yngsta sönerna, Arthur och Arvid gick i lycéet.

I gården fanns dessutom två (2) pigor och en (1) "lillpiga", några gesäller och lärlingar samt en (1) dräng.

Vad själva gården anbelangar, kan det nämnas att den omfattade det förut nämnda boningshuset i två (2) våningar, ett garveri som var inrymt i en uthusbyggnad vid åstranden. Dessutom fanns det en del andra mindre byggnader.

I bottenvåningen av bostadshuset fanns en (1) butik, en "sal", tre (3) mindre bostadsrum, köket samt ett lagerutrymme.

Den övre våningen bestod av ett större rum samt tre (3) mindre rum. Dessa användes som sovrum.

På ovanvåningen hade det ursprungligen funnits ett kök. Detta hade dock inte använts som kök under flera år. Detta f.d. kök använde garvare Åhman som sitt sovrum.

Tack för det,och ett intressant fall ur dina gömmor igen.

Vet du om någon blev misstänkt för detta? För mig låter det mest sannolika att någon i familjen är den skydlige.

Tack för visat intresse daniel_andersso.

Eftersom detta är en mycket lång historia tar jag några delar varje dag. Kommer dock som du förstår korta ner historien ordentligt.

OK, ska bli intressant att se fortsättningen.

Så snart stadsfiskalen fick veta att det inte var fråga om självmord utan om mord, tillkallade han poliskonstaplarna Stolt, Lindholm och Öster. Tillsammans med dessa verkställde han en noggrann undersökning av det rum, där den döde hade anträffats.

Tyvärr letade man förgäves efter något spår av mördaren. Ej heller påträffades mordvapnet.

Därpå började Lindroos med att förhöra gårdsfolket för att försöka att få någon klarhet om alla händelser som hade timat (skett) i huset timmarna före mordet. Förhören fortsatte under de tre (3) följande dagarna.

Först förhördes den mördades hustru, Amanda Åhman. Hon berättade att hon hade besvärats av tandvärk denna morgon och hade därför stannat längre i sin säng än vanligt. Då hon steg upp hade hennes man redan gått ut. Vid ½8-tiden hade han tills. med sonen "Pockus" kommit upp till andra våningen och gått in i sitt sovrum. far och son hade hade där samtalat med varandra. Strax därpå gick fadern och lade sig på sin säng. Sonen hade klätt av honom.

Sedan hade fru Åhman hade ätit frukost, gick hon ned i bottenvåningen. Där hade hon varit sysselsatt med allehanda hushållsgöromål, ända tills änkan Maria Lagerqvist hade infunnit sig med en mattvävnad. Fru Åhman hade under samtalet med fru Lagerqvist ett slag gått upp på övervåningen. Hon hade där hämtat sina glasögon. Hon hade då sett sin man stå i skjortärmarna i rummet invid sitt sovrum. Därpå gick fru Åhman åeter ner till undervåningen, och fortsatt att prata en stund med med väverskan Lagerqvist.

Fru Åhman bad fru Lagerqvist att stanna kvar för att dricka en kopp kaffe, vilket hon gärna gjorde. Dock fanns sockerskålen i övervåningen så fru Åhman var på nyo tvungen att gå dit upp. Fru Åhman hade då sett lillpigan Mathilda Backman sopa golvet i mannens rum. Maken låg åter på sin säng och rökte.

Fru Åhman tog sockerskålen och gick ned till köket i bottenvåningen, men då hade änkan Lagerqvist gått sin väg. Hon hade sagt att hon skulle gå för att låna tidningen Folkvännen i granngården.

Fru Åhman ropade då på lillpgan Mathilda, gav henne 20 penni och bad henne gå till bagaren för att köpa kaffebröd. Flickan gjorde så och fru Åhman gick då in i salen. Medan hon befann sig där hörde hon ett buller från övervåningen. Hon gick då ut i köket och frågade pigorna Sofia Nylund och Sofia Johansdotter om de hade hört något buller. Flickorna hade dock inte hört något. Fru Åhman sade då: "Jag hörde i alla fall buller från övre våningen. Gå upp och se om herrn vill någon!"

Sofia Nylund hade då skyndat upp till övervåningen men kom nedrusande strax därpå. Hon var uppskakad och berättade att "gamla herrn", d.v.s. garvare Åhman, blödde. Fru Åhman skyndade då upp till övervåningen och ropade till pigan Nylund att kalla på "unga herrn", d.v.s. "Pockus" Åhman.

Väl inne i mannens rum hade hon funnit sin man ligga orörlig i sängen med flera starkt blödande sår i ansiktet. Hon hade försökt att stoppa blodflödet genom att med en handen fatta honom under hakan. Hon fann att detta inte hjälpte något.

Just i det ögonblicket kom sonen "Pockus" Åhman in i rummet. Han kunde dock inte uthärda den hemska synen utan rusade strax ut igen.

Fru Åhman bad nu gesällen Magnus Anders Lång, som jämte pigan Sofia Johansdotter, som hade kommit in i rummet att binda någon handduk kring ansiktet på den sårade. Detta gjorde också Lång.

Nu var dock fru Åhmans krafter slut. Hon kände sig illamående och pigan Sofia Johansdotter ledde henne in i rummet brevid. Där lade hon sig halvt avsvimmad på en soffa. På en god stund kunde hon inte följa med det som hände omkring henne.

Till slut förklarade fru Åhman vid förhöret att den döde alltid hade varit en stillsam man och mycket avhållen, såväl av familjen som av tjänarna. Även av alla andra som han hade kommit i beröring med var han avhållen enligt henne. Det fanns ingen människa som fru Åhman kunde misstänka för mordet, i synnerhet som ingen främmande hade varit synlig i gården vid den tidpunkt då mordet hade begåtts.

Nu var det "Pockus" Åhmans tur att bli förhörd av Lindroos.

"Pockus" berättade att han hade stigit upp mellan klockan 6.00 - 6.30. Han hade först gått ner till bottenvåningen och sedan ut till garveriet. Garveriet var inrymt i det hus som låg nere vid åkanten. Där hade han delat ut dagens arbete åt gesällerna och lärlingarna.

När han hade kommit in i boningshuset igen, hade han sammanträffat med sin far i salen i bottenvåningen. "Pockus" tyckte att fadern verkade bakfull och bad honom därför att gå och lägga sig igen. "Pockus" tyckte att det var bäst att fadern fick sova av sig baksmällan, för att kunna sköta sina affärer under dagen.

"Jag går när jag vill" fräste fadern till svar. Dock följde han sonens uppmaning och gick upp på sitt rum. Här klädde sonen av honom, så att han endast var iförd strumpor och två (2) skjortor. Han gick sedan och la sig i sängen och drog täcket över sig. "Pockus" tog nu faderns stövlar och ställde dem innanför dörren i trappuppgången till vinden. Han hängde därefter upp faderns byxor på en spik i förstugan.

Han åt därefter frukost tillsammans med sin bror Arthur i rummet intill faderns rum. Dörren mellan rummen var stängd. Arthur hade strax därpå gått till skolan.

Alldeles som modern uppgav "Pockus" att fadern ofta var berusad. Trots detta var var han ändock varmt avhållen av sin familj och tjänstefolket. Några fiender hade han inte haft. Gravare Åhman rörde sig sällan ute bland främmande människor.

Sonen Ivar hördes därefter. Hans berättelse kunde inte tillmätas någon större betydelse, eftersom han var sinnesslö. Han omtalade i alla fall att han hade stigit upp upp klockan 6.30. Han hade då funnit fadern redan uppstigen och hade gått ut ur sovrummet - Ivar sov nämligen i samma rum som sin far. Ivar klädde då på sig och gick ner i vagnslidret på gården, där han sågade ved ända tills 9.00-tiden då han gick upp för att äta frukost i övervåningen. I trappan upp mötte han sin bror Arthur, men han talade inte med honom. Medan han åt kom lillpigan Mathilda Backman upp till övervåningen där hon började att städa rummen.

Strax därefter kom fadern och brodern "Pockus" upp. Brodern hade efter en stund åter gått ned i butiken. Garvaren själv gick och lade sig i sin säng. Där låg han fortfarande när Ivar hade avslutat sin måltid.

Ivar återvände sedan till sin vedsågning. Han återvände strax efter kl. 10.00 till boningshuset. Där stötte han samman med sin svåger handlanden Carl Gustaf Frick. Denne hade då berättat att fadern var död. Ivar bad inte att få se liket av sin döde far. Han hade alltid tyckt att det var obehagligt att se lik.

Carl Hustaf Frick, alltså den mördades svärson, berättade att han strax efter kl.10.00 hade fått besök av "Pockus" i sin butik. Svågern hade berättat för Frick att Åhman d.ä. hade "skurit sig i halsen". Frick hade då skyndat iväg till den åhmanska gården. Där hade han funnit garvaren ligga starkt blödande i sin säng i övervåningen, medan fru Åhman låg halvt avsvimmad på en soffa i rummet brevid. Gesällen Magnus Anders Lång stod vid den dödes säng och höll på att vira en handduk kring hans huvud. Kort därefter kom doktor Lindh och "Pockus" anlänt. Doktorn hade helt flyktigt undersökt den sårade och sedan förklarat att garvare Åhman var död.

Frick lämnade nu den åhmanska gården. På vägen hem hade han sammaträffat med stadsfiskal Lennart Lindroos. Han hade då berättat för fiskalen att svärfadern hade begått självmord.

En märklig sak kunde handlanden Frick ytterligare berätta: När han kom in i svärfaderns rum hade han där sett en avbruten kniv och en pistol som båda låg på golvet. Kniven hade han inte ägnat någon närmare uppmärksamhet. Pistolen däremot han han sparkat till så att den hamnade under skänken i rummet. Stadsfiskal Lindroos hade också mycket riktigt hittat pistolen där. Den visade sig emellertid vara oladdad och obrukbar.

Även Frick intygade, att svärfadern tidvis hade varit mycket begiven på starka drycker. Såväl som när han söp som under sina nyktra perioder hade varit mycket stillsam, godmodig och ömmat för de sina. Inte heller Frick kände till att Åhman d.ä. skulle ha haft några fiender.

Sönerna Arthur och och Arvid Åhman hade båda varit i skolan, då mordet förrövades. Även de yngsta bröderna förklarade att fadern varit mycket omtyckt av sina anhöriga samt tjänstefolket.

Lillpigan Mathila Backman hade arbetat för familjen Åhman sedan midsommar 1883. Hon berättade att hon hade stigit upp kl. 6.00. Hon sov i ett rum alldeles intill butiken på bottenvåningen. Strax efter att hon hade stigit upp så såg hon "gamla herrn" (så kallades tydligen Åhman d.ä. av tjänstefolket) komma in i rummet. Han hade sett på klockan och sedan gått in i salen i bottenvåningen. Själv hade flickan gått upp i övervåningen för att städa rummen, vilket hon höll på med till kl. 8.00.

Vidare förklarade Mathilda Backman att medan hon städade i övervåningen och i trappuppgången, så hade hon inte sett någon främmande i huset. Ej heller hade hon observerat någon yxa, kniv eller pistol, med undantag för en avbruten bordskniv som låg på bordet invid "gamla herrns" säng. Garvaren hade inte heller blivit illa bemött av sina anhöriga utan tvärtom menade hon.

Sedan förhördes följande personer i tur och ordning utan att deras vittnesmål tas med p.g.a. allt material.

Pigan Sofia Nylund, som hade varit anställd i drygt 1½ år hos familjen Åhman.
Köksan Sofia Johansdotter som hade varit i familjens tjänst i fyra (4) månader.
Lärlingarna Carl Henrik Granberg, Erland Martti samt Carl Johan Borgström.
Gesällen Magnus Anders Lång som under elva (11) år arbetat hos Åhmans.
Gesällen August Lindholm.
Gesällen Alexander Wilhelms, som var hemmahörande i Åbo. Han var ute på vandring för att söka jobb. Han hade tagit in hos Åhmans, som han hade brukat göra under många år.
Madam Maria Lindholm, som var rumsuthyrare.
Johan Viktor Svensk, som var dräng på granngården. Ägaren till denna var handlanden C.M. Hansson.
Bokhållaren Carl Fridolf Weckman som hade kommit in i Åhmans butik denna morgon och bl.a. träffat "Pockus" och en kontorist vid namn Evald Oljelund som var på besök. Weckman och Oljelund lämnade butiken tillsammans.
Inhyseskvinnan Hedda Lisa Johansdotter. Hon berättade att dagen efter mordet hade hon blivit anmodad att biträda vid skurningen och rengöringen, av det rum där garvare Åhman hade blivit mördad. Hon berättade vidare att att vid denna rengöring av rummet så hade hon hittat 50 - 60 blyhagel. Dessa låg dels under sängen och dels i garvare Åhmans säng.

Man kan se att myndigheterna minsann inte låg på latsidan. T.o.m. en kriminalkonstapel från Helsingfors tillkallades och deltog i undersökningen. Man fick inte då heller fram något som kunde föra utredningen vidare.

Nu började ryktena om mordet på garvare Åhman att ta fart i Borgå. Han var en känd person i denna stad. Redan följande dag hade tidningen Borgåbladet en artikel om mordet. Tidningen var genast på det klara med att det rörde sig om ett mord. I det följande numret, den 6 april, visste tidningen att noggranna polisundersökningar hade blivit verkställda. Ingenting hade dock framkommit om vem som kunde vara banemannen. I summa nummer fanns det en annons som utlovade "En belöning av Femhundra mark" till den person som kunde lämna sådana uppgifter att mördaren blev gripen. Den 12 april så hade denna belöning höjts till det dubbla.

Nu började även huvustadspressen att intressera sig för mordet på Åhman d.ä. Härigenom fick alla möjliga rykten strax stor spridning i hela Finland. Helsingfors Dagblad hade knappt en vecka efter mordet en privatkorrespondent från Borgå. Denne korrespondent såg också till att få ytterligare fart på alla rykten.

Vad som förvånade allmänheten, när det blev känt att garvare Åhman hade mördats med en yxa, mest var hur en främmande person kunde ta sig in i huset utan att observeras. Detta hade dessutom skett på ljusan dagen. Denne privatkorrespondens skrev bl.a. följande: "det förefaller sannolikt att upphovsmannen till brottet måste vara någon i huset bosatt person, som har varit väl förtrogen med lokalen".

Även Hufvustadsbladet i Helsingfors skrev också om händelsen.