Mordet på Fridolf Åhman, Finland, 1884

Den 15 april 1884 sammträffade Rådhusrätten i Borgå för att behandla det åhmanska mordet. Ordförande var borgmästare Otto Wegelius. Åklagare var stadsfiskal Lennart Lindroos. Närvarande var även, numera änkan, fru Åhman, hennes barn samt en del av tjänstefolket. Även andra som hade varit på gården vid mordet hade också inkallats till att höras.

De flesta av åhörarna tyckte att rättegången något "tråkig". Detta ändrades när skomakaren Martti Kuronen kallades in för att avge sitt vittnsmål. Detta skilde sig från det som bl.a. en dryckesbroder vid namn Joneson hade avgivit.

Kuronen berättade följande: Han hade vid tiden för mordet befunnit sig i butiken och nu erinrade han sig, att "Pockus" under minst 15 minuter hade varit utgången. Kuronen berättade att han klart kom ihåg just detta. Kuronens supbroder Joneson hade en helt annan uppfattning ang. detta.

Rättegången avbröts nu efter att ha pågått i åtta (8) timmar. Målets nästa förhandlingsdag var utsatt till den 14 maj.

På morgonen den 14 maj skrev Borgåbladet följande: "Det Åhmanska mordet behandlas åter i dag inför rådstuvurätten härstädes, och vi skola i afton uti en liten bilaga till Bbl. meddela resultatet av rannsakningen. Vittnet Joneson lärer efter vad som berättats, endast ärna ändra sitt vittnemål därhän, att sonen Johan Edvard "Pockus" icke varit i butiken, men att de i övrigt hade varit tillsammans". Även flickan Mathilda Backman skulle och berätta vad hon hade varit med om.

Förmiddagens vittnesförhör avslutades klockan 14.00. Rätten höll därpå en kort överläggning och fattade så ett senstaionellt beslut: Fru Åhman och "Pockus" förklarades häktade.

Därefter hördes ytterligare en otrolig mängd med olika personer i Borgå fram till rättegången.

Vid rättegången den 6 juni var även denna gång borgmästare Otto Wegelius ordförande. Fru Åhman och "Pockus" Åhman hämtades från stadshäktet och ställdes nu inför gröna bordet.

Stadsfiskalen/aktor Lindroos yrkade på att fru Amanda och Johan Edvard ("Pockus") måste ha förrövat mordet. Gesällen Anders Lång skulle dömas för att han hade fått kännedom om mordet och sedan hjälpt till att dölja detta.

Någon precisering av straffyrkandet gjorde aktor Lindroos inte.

Efter kl. 18.00 kom utslaget från rådhusrätten. I utslaget fann rätten till fullo utrett att fru Amanda Gustafva Åhman och Johan Edvard Åhman den 4 april 1884 hade mördat maken/fadern.

Missgärningsbalken prövade rättvist att döma fru Åhman och och sonen "Pockus" att "efter i vedebörlig ordning försiggången beredelse till döden, på avrättningsplatsen vardera mista högra handen och halshuggas". Dessutom skulle "Pockus" steglas och fru Åhman brännas på bål. Fru Åhman förklarades också att förlora sin giftorätt i boet och "Pockus" sin arvsrätt efter fadern. Mor och son skulle därtill gemensamt erlägga vittnesarvodena.

Gesällen Anders Lång dömdes för att han inte hade talat om att det var ett mord begånget samt att han hade försökt att hjälpa till att dölja detta. För dessa försummelser blev han dömd till 500 marks böter. Kunde han inte betala dessa så skulle han istället avtjäna 28 dygns fängelse på bröd och vatten.

Rådhusrättens utslag underställdes Åbo hovrätts prövning.. Fru Åhman och "Pockus" skickades till länshäktet i Helsingfors.

Det var den 17 juli 1884 som hovrätten i Åbo behandlade målet. Ordförande i rätten var liksom tidigare borgmästare Otto Wegelius.

Fru Åhman ovh hennes son "Pockus" förklarade sig vara helt oskyldiga till mordet. Man behövde inte heller läsa många rader i denna skrivelse , innan man insåg att det var en driven jurist som hade fört pennan i de dömdas namn. I själva verket var författaren till aktstycket, den på sin tid mycket kände jur. utr. kandidaten Lauri Kivekäs, som nu hade engagerats som deras rättegångsbiträde. Förut hade deras talan förts av dem själva med ett valhänt, föga juridiskt bistånd av handlaren Frick.

En mängd frågor ställdes till mor och son, samt återigen hördes ett stort antal vittnen. Ombudet Kivikäs anhöll att rättens ledamöter skulle bege sig till den åhmanska gården. Detta för att utröna, om det verkligen var möjligt för en främmande person att osedd av husfolket gå upp till övervåningen. Rättens ledamöter skulle träffas där dagen efter kl. 9.00.

När man där genomförde olika expriment för att se om så var fallet, kom man fram till att detta var inte helt omöligt.

När besiktningen av den åhmanska gården var avslutad var det dags att fortsätta rättegången.

När denna rättegång var avslutad, den 23 augusti, överlade rätten i dryga tre (3) timmar. Så gavs utslaget. Fru Åhman, "Pockus" Åhman och Anders Lång dömdes återigen till samma straff. Ånyo blev fru Åhman och sonen dömda för andra gången till dödsstraff. De återförpassades till länshäktet i Helsingfors.

Den 10 oktober sammaträdde rådhusrätten i Borgå återigen, för att nu för sista gången handlägga det åhmanska målet. Därefter behandlade ånyo Åbo hovrätt det åhmanska målet under hela oktober månad.

Den 1 november föll domen. Fru Åhman och "Pockus" Åhman dömdes för tredje gången till dödstraff. Beträffande Lång så skärptes hans straff. Han dömdes därför till 20 dagars fängelse på vatten och bröd för att ha hemlighållit brottet. Hovrättens ordförande denna gång var Th. von Hellens.

Hovrättens utslag underställdes "Hans Kejserliga Majestäts nådiga skärskådande". Dvs domen hänsköts till senatens justiedepartements prövning.

Jur. kand. Kivikäs skrev omedelbart en ny besvärsskrivelse i de dödsdömdas namn.

I den skrivelse av den 30 november 1885, som kejsar Alexander III lät sända generalguvenören för Finland, heter det att majestätet hade låtit föredraga handlingarna i det åhmanska målet. De hade härvid funnit, att fru Åhman och sonen J.E. Åhman var skyldiga till mordet på sin man och fader garvaremästare Fridolf Åhman. De var därför enligt lag "förfallne till det dem i målet ådömda fängelsestraffet".

Emellertid hade kejsaren dock "av gunst och nåd beslutat förskona dem från nämnda straff och istället låta dem umgälla sin brottslighet med 28 dagars fängelse på bröd och vatten samt allmänt arbete i straffanstalt inom Finland under deras återstående livstid".

Fru Åhman sändes vid jultid 1885, till kvinnofängelset i Tavastehus medan "Pockus" skickades vid samma tidpunkt till Kakola tukthus i Åbo. Målet var nu till sist slutbehandlat. Det hade då tagit hela ett (1) år och åtta (8) månader drygt från det att mordet hade begåtts på gravare Åhman.

Mordet på garvare Åhman, konkursen för familjen Åhman och fru Åhmans & "Pockus" fängelsedomar, ledde detta snart till att det åhmanska hemmet upplöstes för alltid.

Den 26 februari 1885 hölls auktion på själva gården och allt lösöre som fanns där. Fastigheten ropades in för 15,999 mark av den mördades svärson, handlande Frick, men han sålde denna jämnt en (1) månad senare till garvare G. Henriksson, där denne fortsatte där sin garverirörelse.

Av handlingarna från lösöresauktionen framgår det tydligt, att garvare Åhman hade varit rätt välsituerad. Förutom en stor mängd möbler, säng och linnekläder, glas, porslin samt annat husgeråd, upptar lösöreförteckningen också ett "fortepiano". Ett sådant föremål förekom knappast vid denna tid i annat än burgna hem.

De minderåriga barnen omhändertogs efter hemmets upplösning av släktingar till familjen.

I nästa del av det åhmanska mordet, den sista, kommer det bl.a. att tas upp hur det gick för fru Åhman och hennes son "Pockus" Åhman.

Tack för intresant läsning!
Ser framemot sista delen

Fängelseportarna hade vid jultiden 1885 slutit som om fru Åhman och sonen "Pockus". Ett par gånger per år fick de brevväxla med varandra. Breven genomlästes naturligtvis av fängelsemyndigheterna.

I dryga tolv (12) år kunde de inte omtala annat än om alldagliga händelser. I april 1898 inträdde dock en förändring i deras tillvaro. De blev nämligen villkorligt frigivna.

Fru Åhman och "Pockus" var nu fria, men de synes inte ha flyttat tillbaka till Borgå. De slog sig ner i Helsingfors. Detta är ju ganska naturligt med tanke på att det gick lättare att dölja sin identitet i en storstad. Lättare att s.a.s. försvinna i mängden.

Efter flytten till Helsingfors lät fru Åhman meddela i Finlands Allmänna Tidning den 12 augusti 1898 i en införd annons. "Mitt namn, som hitills varit Amanda Gustafva Åhman, är framdeles Amanda Gustafva Borgström. Helsingfors den 9 augusti 1898. A.G. Åhman".

"Pockus var mindre formell i sitt byte av namn. Han började rätt och slätt att kalla sig för Edvardsson i stället för Åhman.

Vad fru Åhman sysslade med efter frigivningen gick aldrig att få fram. I alla officiella handlingar kallades hon för "fru" eller "änka". Hon bodde i Jacobssons villa i stadsdelen Tölö i Helsingfors.

Länge fick hon tyvärr inte njuta av sin frihet. Redan den 7 juli 1900 avled hon, 69 år gammal. Dödsorsaken angavs i i kyrkboken vara hjärtförlamning.

"Pockus" Åhman som numera kallades "Pockus" Edvardsson startade efter några år i frihet en egen mekanisk verkstad. Den 9 september 1900 gifte han sig med Sofia Lovisa Willberg, född 1862,

Även "Pockus" fick inte heller han njuta så länge av sin frihet. Han avled redan den 9 april 1907, endast 46 år gammal. Dödsorsaken var - precis som moderns - hjärtförlamning.

Hans hustru Sofia Edvardsson avled den 17 juli 1920. Deras äkteskap var barnlöst.

"Lillpigan" Mathilda Backman som hade varit ett av de viktigare vittnena i mordrättegången avled mycket tidigt. Hon avled den 22 juni 1890 och blev bara 20 år gammal. Dödsorsaken angavs inte i kyrkboken.

I slutet av denna ovanliga bok så finns det "några anteckningar i marginalen" av häradshövdning Sverker Karlsson. Detta skrevs i samband med att boken skulle utges 1952. Boken heter "Åhmanska mordet". Den är på 223 sidor, och skriven av författaren Gunnar Mårtenson. Är det någon som har läst denna mycket intressanta bok?

Denne man, Sverker Karlsson, menade att både fru Åhman och "Pockus" Åhman var oskyldiga till mordet. Det grymma öde dessa gick till mötes, framstår i mina ögon som flockens grymhet mot den svagare menade häradshövdingen. Efter att ha själv läst igenom boken mycket noggrant så delar jag häradshövdning Karlssons uppfattning.

Eftersom detta fall måste vara helt okänt för de flesta så har jag velat skriva den, för att på så sätt "hedra" både den mördade samt de ev. oskyldigt dömda människorna.

Eftersom det är ett mycket digert material så har väldigt mycket fått hoppas över. Dessutom var historien ganska svårskriven. Detta p.g.a. den ibland mycket ålderdomliga svenska som har fått skrivas om till en mer modern sådan.

Tack för uppskattningen. Hoppas att du tycker den sista delen är lika intressant som de övriga.

Upptäckte ett mycket viktigt fel.

Jag skrev som huvudrubrik: Olöst mord: Fridolf Åhman, Finland, 1884. Det skall naturligtvis vara: Mordet på Fridolf Åhman, Finland, 1884.

Vore mycket tacksam ifall någon av moderatorerna kunde ändra huvudrubriken till just: Mordet på Fridolf Åhman, Finland, 1884.

Tackar på förhand för denna ändring.

Onekligen intressant läsning, starkt att det finns så mycket info om en så gammal händelse.

Tack för uppskattningen daniel_andersso!

Mig veterligen så finns det bara skrivet om detta fall (i en modernare tid iaf) i just denna bok som utkom 1952 av Mårtenson.

I Sverige har jag aldrig hört eller sett något utgivet om mordet på Åhman.

De va en viskliger tråd dehär, jo! skulle jag nog utbrista om jag vore Borgåbo. Tänk att det finns någon - i Sverige till råga på eländet - som i våra dagar känner till Åhmanska mordet och har läst den klassiska boken i ämnet. Och tänk att denne någon inte skyr mödan att göra en sammanfattning av fallet på Flashback!

Jag har inte så mycket att tillägga angående själva redogörelsen - visklig är, om ni inte redan insett det, ett östnyländskt uttryck för fin, bra, reko, ordentlig, schysst ... Men boken om fallet ser ut så här:

http://www.deckarsidorna.se/1952/martenson_gunnar_1952_ahmanska_mordet.html

Författaren Gunnar Mårtenson (1907-1975) var en mycket produktiv finlandssvensk författare och journalist. Han arbetade vid olika tidningar (kåsör i Hufvudstadsbladet under signaturen Tuus), var chef för FNB:s (Finska Notisbyråns) svenska avdelning, och gav ut en lång rad böcker om bland annat det gamla Borgå, Runebergs liv, gammalt silver och gammalt tenn.

För den händelse trådstartaren (eller någon annan) är intresserad av fler klassiska finländska mordfall plockar jag fram Uppslagsverket Finland 2 K-R (Helsingfors 1983). I artikeln om Mord nämns bland annat:


Då jag själv har både Enckells, Tigerstedts och Jermos böcker (och därtill Mårtensons) borde jag kanske öppna några trådar här. Återkommer strax.

Tack för visat intresse Ördög.

Ja denna tråd skulle jag inte vilja lägga upp igen. Det var en mycket besvärlig sådan. Inte bara p.g.a. längden utan kanske ännu mera p.g.a. det ålderdomliga språket.

Denna bok är, iaf i Sverige, mycket ovanlig. Fick se den på ett ställe för många år sedan och köpte då denna på studs.

Tyvärr har det nog inte varit många som har känt till det Åhmanska mordet, förrän jag lade upp en tråd om detta. Har aldrig sett något utgivet i Sverige om mordet.

Örnulf Tigerstedt (1900-1962) har jag också en hel del interesanta böcker av.

Tycker denna berättelse bör förevigas på wikipedia. Intressant läsning, tack.

Att någon smugit in mitt på dagen, med en yxa dräpt Fridolf kallblodigt, för att sedan lämna gården med mordvapnet utan att bli sedd känns föga troligt. Måste legat en bakomliggande dispyt bakom detta, detta mord speglar ilska, en ilska jag tror enbart en man skulle kunna utöva i denna form. Denna man är nog en av Fridolfs söner.