"Gravt" eller "Grovt"?

Nu har jag tröttnat på att folk säger att det heter "Gravt" och andra säger "Grovt". Vad heter det?? Använder man det inte i olika sammanhang? Som typ "Hans är gravt handikappad" eller "Grov misshandel"?

Ja det är så man använder det.

Tack!

Hans är gravt handikappad efter en grov misshandel och skall snart ligga i en grovt grävd grav

De exemplen är väl valda. Revisorerna riktade grava anmärkningar mot bokföringen. Revisorer brukar inte vara grova i mun. Grov = rå, ohyfsad.

Betydelserna går kant i kant. Här är ett exempel som möjligen kan ha båda.

— Det var en grav kränkning av våra farvatten.
— Det var en grov kränkning av våra farvatten.

— Det var en hyfsad kränkning av våra farvatten. (ironisk variant)

Särskilt används adjektivet om grav accent.

NEO: [Ordet] "Polen" har akut accent, medan "pålen" har grav [accent].

Olle Waller använde "grav" på ett mycket intressant sätt. Han beskrev sig själv som "gravt medelålders". Det uttrycket ska jag använda själv när jag kommer upp i den åldern. Just nu är jag ringa medelålders.

Wermland

Det kan vara en positivt självironisk term. Man har nått en säkerhet och det var på tiden.

Man kan fintrimma attributen för medelåldern: grovt medelålders, seriöst medelålders, pregnant bedagad etc.

Det är väl antagligt att grav förstärker med hänsyftning på den bråda djupnad som inträffar vid överträdandet av kanten till graven och grov naturligtvis till ett ansenligt omfång.

Grov misshandel kan ge grav skada. I fall, där misshandeln är synnerligen grov kan den leda till en grav för offret.

Adjektivet »grav« tycks komma från latinets gravis = tung. Det morfemet har vi i gravitationen = tyngdkraften, graviditet med naturligt ökad vikt för kvinnan etc.

Substantivet »grav« och verbet »grava/gräva« är germanskt. Det finns fortfarande dialekter där grava utan omljud lever.

— Nu fån I börja grava om I skon bli färdi’a te’ kwällen.

Ordet gravrost kommer från germanska sidan, morfemet rost är släkt med röd.

Orden gravation och gravationsbevis innebär juridisk/ekonomisk belastning, en tyngd om man så vill. Inte så konstigt om juridiken är gravt latinsk till sina rötter.

Nej. Inte ringa - det är motsatsen till grovt i juridiska sammanhang. Lindrigt medelålders funkar bättre.

Ångermanlänningen Elias Sehlstedt använde ju det omljudslösa grava i fär gräva skrift så sent som på 1850-talet - låt vara för att lösa ett versifikatoriskt rimproblem:

...liten åker till att grava
vill jag uppå landet hava...

Men också vi tråkiga normalsvenskar har kvar ordet grava, låt vara bara i en specialiserad betydelse. Gravad fisk bereddes ursprungligen genom nedgrävning.

Det finns en intressant kedja mellan grav och grov.

På sin tid böjdes verbet gräva starkt: gräva, grov, grovo, grävit, gräven.

Verbet till arbetsresultatet grav hade alltså preteritumformen grov. Det är väl en lustig tillfällighet i ljuset av denna tråds titel?!