"Gravt" eller "Grovt"?

Om man hyllar kretslopp i bruket, kan man på senhösten skalda:

Lite dynga till att gräva
vill jag uppå landet häva.

Bumpar denna tråd då jag inte i den finner något som egentligen talar om några direkta regler om när det skall vara "gravt" eller "grovt", speciellt böjningen "grav"/"grov". Jag talar och skriver orden efter känn, men har ingen aning om några direkta regler för användandet.

Vill någon vänlig språkmänniska på lekmannaspråk förklara för mig? Morfemen och etymologin är alltså inte det intressanta, utan hur orden skall användas.

Grav(t) betyder svår(t), allvarlig(t) om handikapp eller sjukdomstillstånd. Grav diabetes, grav dyslexi, grav narcissistisk personlighetsstörning. Grov(t) betyder svår(t), allvarlig(t) om (somliga) brott: grov förskingring, grov misshandel, grov stöld. Sedan kan grov också användas om storlekar och dimensioner: en grov skruv, ett grovt sandpapper, en grov kaliber.

Är man osäker kan man också försöka se vad den rimliga motsatsen är. Om den är lindrig ska det vara grav. Om den är ringa eller fin, ska det vara grov.

Tack så mycket för den posten Hamilkar!

Såg en skön tidningsrubrik som anspelar på detta;
"Kvinna misshandlade grovt 85-årig granne"
Hur är man när man är "grovt 85-årig"?
Min första tanke var att där skulle stå "gravt" innan jag insåg att det var misshandeln som var grov.