Människans fall / naturens räddning

Jag förstår fortfarande inte hur båten på något sett är relevant i ditt resonemang utan att du med någon slags fakta eller resonemang kan påvisa att någon sorts majoritet får fördelar jämfört med en minoritet. Att det blir ett mer naturligt samspel är ju fullkomligt irrelevant i denna liknelse då det är ren utilitarism och man strävar efter att så många som möjligt ska överleva.

Logiken där skulle ju bli: Fyra personer sitter i en båt och småpratar och trivs med varandra men de gillar inte den femte som ligger i vattnet så de gör rätt i att låta honom drunkna oavsett om det finns plats i båten eller inte.

Du måste på något sätt påvisa att människan har/kommer att ha en negativ påverkan på mängden arter för att det ska vara ett giltigt argument.

Tack desamma, filosofi kommer aldrig att erhålla någon praktisk applikation såvida inte den inte utsätts för andras subjektivitet. Utan den är det inte bara en ofullständig tanke?

Jag förstår att mitt resonemang kan uppfattas som näst intill lyriskt i kontrast mot din världsbild. Men den är långt ifrån så vacker som du gör den till, givetvis anser jag (men vem gör inte det) att jag företräder en mer objektiv behandling av ämnet då jag argumenterar utifrån en förståelse av ditt perspektiv men väljer att integrera den med mitt perspektiv, förhoppningsvis återfinns den mesta sanningen någonstans i mitten. För det gör jag, länge har jag resonerat på samma sätt som du gör nu. Jag gör det fortfarande till en viss grad, din tes förfaller skrämmande logisk, min mottes verkar vid första anblick fallera på ett misslyckande att acceptera den logiken, kanske rädsla.

Dock står jag fast vid att ditt resonemang, som är så skrämmande logiskt på det teoretiska planet, tappar sin logiska makt när den blir ställd mot den reala världen, och mångfalden i det mänskliga samhället. Att se människan som enbart ond är en filosofisk genväg som skapar ett utrymme för många teser, få av dem går att integrera med verkligheten. Men, som vi konstaterat en, två, flera gånger så är detta bara en fråga om perspektiv och jag ber om ursäkt för att lägga sån vikt på den subjektiva argumentationen.

Istället vill jag ställa ett motexempel. För att återanvända vår marina pedagogik (hihi). Föreställ dig igen den båt du anser symbolisera Gaia, de sitter 5 personer i denna båt, 1 representerar människan, de andra 4 är organismer, eller element i Gaia. Ingen kan motsätta sig det faktum att 1 passagerare på båten orsakar de andra 4 fruktansvärd skada. Dock är det inte för sent att hela sina medpassagerare, även om vissa saker för alltid kommer var förlorade. Här kommer det subjektiva perspektivet in, när vi väljer hur vi ser på framtiden. Det är redan konstaterat så istället återvänder vi till metaforen. Föreställ dig nu att båten är på väg mot ett vattenfall, som oundvikligen kommer att utplåna alla 5 organismer i båten, oavsett om människan stannar i båten eller hoppar av för att rädda de andra. Den enda som kan se detta vattenfall, den enda som kan ro åt andra hållet är människan, borde då inte hon stanna kvar i båten trots skadorna hon orsakar?

Nej, ditt resonemang är varken orealistiskt eller dumt, inte heller anser jag framtiden vara ett paradis med rosa moln och söta enhörningar (det är min bild av paradis iaf :3). Det är snudd på förolämpande då ett sådant resonemang skulle kräva en i det närmaste fanatisk ignorans och oförstånd för det mänskliga psyket. Givetvis genomsyras mina argument av en allmän optimism, åtminstone i det avseendet att den optimala lösningen inte nödvändigtvis finns att hitta i utrotning. Kanske vågar jag helt enkelt inte vara så radikal som du är i din filosofi, men jag hoppas för mänsklighetens skull att jag företräder en mer objektiv ståndpunkt. Mer grå än vit, dock inte svart.

Slutligen så håller jag absolut inte med om vi trampar vatten. I det avseendet att vi endast ställer subjektivitet mot varandra, ja, men samtidigt kan vi inte avfärda en argumentation som illegitim bara för att åsikt står mot åsikt, då det är genom olika åsikter en tes åtnjuter legitimitet i första hand. Dess vidare, i alla fall i vårat fall, enligt min åsikt, så företräder subjektiviteten inte ignorans, utan är baserad på resonans och argument.

Vad heter han som tycker att "människan har förverkat sin rätt att leva på Jorden"?

Nu är jag förvisso inte TS, men jag tar mig tiden att besvara vissa av dina frågor.

Människan är biologiskt kodat för att äta djur och kött, precis som andra arter äter djur. Men människan gör det i industriell omfattning - och inte bara det: utan människan som art, har utvecklat en bisarr aesthetic som bygger på att man tar sig rätten att döda varelser för att mätta sin perversa syn på mode. Människan borde med sin intellektuella och ”moraliska” kapacitet, inse vikten av att alla varelser har en jämlik vilja till livet. Jag som kurdisk nationalist, även om det låter lite besynnerligt; har alltid sen barnsben ansett att även djuren i Kurdistan är kurdiska djur – och ska således behandlas som respektabla kurder, och inte som ett jordisktavfall, som vissa människor behandlar djur.

Angående moralen; så bygger självklart moralen många gånger på semi-klyshéer, men det finns en inneboende moral inom t.ex. svenskar att man inte ska avskaffa staten, eller införa sharia i Sverige. Precis på samma sätt som att kurder har en moral angående etnisk segregering eller självständighet. Staten är med andra ord en moralisk konstruktion, som staten försöker upprätthålla, med hjälp av perfektion och utbildning.

Moraliskt förfall är en ganska abstrakt term, men enligt min syn på moralisk dekadens; så innebär ordet att samhället är på nedgång; detta på grund av alla samhällsfientliga institutioner som inrättas. Eller att individer i större omfattning i dagens samhälle sitter i mentala fängelser, där det rådande systemet psykologiskt tagit över individer och gjort dessa individers själar korrupta, där alla mänskliga dygder och instinkter förtvinat - för att ge plats och traditionsförstörande element i samhället. Många nya ”moderna” sjukdomar och fobier ploppar upp dagligen; som försvagar människan psykologiskt och fysiskt.

Personligen, anser jag, även om jag är relativt ekonomiskt liberal, att kapitalism har en samhällsförstörande agenda. Människan mekaniseras och förfrämligas från sina naturliga instinkter; där traditionella värden som familj, släkt och vänner får ge plats och materialistiska behov. I dagens samhälle träffas knappt släkt och vänner. Föräldrar har i princip inte tid för barnen. Och det är detta system som jag motsätter mig. Många skulle nog definiera mig som ”konservativ” - men skulle nog klassificera mig själv som en person som värnar om framtiden, och inte en person som enbart vill konservera det nuvarande samhället.


Jag anser inte att ”godhet” är objektivt. För om du nu anser det, så tolkar jag det som att du anser att moralen är statisk och inte dynamisk. Om man kollar historiskt har inte mänskligarättighet varit en självklarhet - och moralen som en ingivelse; anser jag inte är biologisk alls; vilket den skulle vara om den nu var ”objektiv”. Människan klassificerade människor i olika psykologiska och rasliga fack för inte så längesedan. Det innebar att mördandet av de lägre kasten var moraliskt försvarbart, så som folkmordet på romer, bögar, handikappade, et cetera.



Det håller jag med dig om fulltut. Men det jag motsätter mig är den naturfientliga ideologi som tillåtits att utvecklats i samhället. Vår artmedvetenhet har nått nya astronomiska höjder; där lite sympati existerar för djur och andra organismer i samhället, inga andra arter går runt och klär sig i andra arters skinn, tänder och dylikt. Människan passar utmärkt på bioduken (speciellt i bisarra skräckfilmer), med tanke på att kvinnor går runt med skinnväskor och skor. Ponera om väskorna var gjorda av människoskin från döda Hati bor, vilka rabalder det skulle bli i dagspressen. Så vad säger det om våran ”objektiva” moral, varför är människoskin värre än skinn från en död hund?

Jag anser också att människan är en "parasit" på den här jorden osv, men varför ska den här jorden vara så speciell? Jorden är stor och helig för oss människor på nåt vis, men kan inte den bara vara en simpel bo plats för intelligent liv? Jorden har inget "medvetande" på samma sätt som människan. Varför ska vi ha en så stor respekt för den? Det finns miljarder av planeter, samma sak som du skulle byta hus gentemot planet. Vi borde snart kunna komma här ifrån och upptäcka nya saker.

Jag hoppas att du fattar vad jag menar, är inte den bästa att få ut mina tankar genom skrift ibland.

Människan är den enda som kan rädda djuren... Solen kommer ju med tiden att förvandlas till en röd dvärg och som det ser ut just nu är det bara människorna som är kapabla att bygga en rymdark som kan ge djuren ett nytt hem bortom stjärnorna!