Människans fall / naturens räddning

Är det antalet djurarter som sitter i båten eller är det mängden liv totalt som räknas?

Om det är mängden liv så måste man först bevisa att den totala mängden liv på jorden har minskat på grund av människan för att det ska vara ett godtagbart argument.

Om det är mängden arter vad är det då som gör att mängden arter på jorden är viktigare än mängden liv med detta synsätt?

Vi har genom historien tillämpat vissa filosof-religiösa system som en anpassningen till naturen, inspirerats av den, velat lära oss av den, leva i samklang med den... Men har vi, fram till år 2000 och framåt lyckats med i den andan? Det ligger enorma sopstationer utspridda på våra världshav, metangaserna sprudlar, koldioxiden påverkar ozonlagret, värdelösa gamla datorer och annan teknik är i omlopp till Asien eftersom vi själva inte har plats för dessa, det inte nu så vanliga freonet har gjort sitt till för att förpesta jorden... Jag tror på en kraftig reprimand eftersom människan är en kraftig antites till Gaia, och jag önskar att rasen utplånar sig själv medan vi fortfarande kan göra viss nytta.

Mitt absoluta beslut, vilande på min konsekventa grund är att människan är ett dysfunktionellt, semi-medvetet apdjur med en passion för massiv utbredning, fortplantning, maktbegär, och härskande, parasiterande beteenden, och därför inte har någon plats i Gaia: delvis för att vi tillskanskar jorden en sådan otrolig skada genom vår blotta existens och vårt sätt att fungera, delvis för att vi är medvetna om vår sjukdom, men inte gör någonting åt den, vi måste amputera den mänskliga livstråden för att rädda icke-mänskligt liv och dessas oinskränkbarhet.

Gaia-tesen är inte religiös, utan filosofisk. Jag har valt att företräda den radikala metoden, där människan har förbrukat sin rätt till liv, medan övriga organismer inte har det, varför vi bör avlägsna oss frivilligt och med eftertanke. Det blir kanske aldrig så, emellertid kan ett litet uppvaknande vara till gagn för somliga. Divergensen gäller människa och natur, baserat på konsekvent analytisk förmåga. Detta är alltså en metod, där inte divergensen var hypotesen, utan resultatet av teoretisk kontemplation.

Sant. Emellertid har jag aldrig underkänt människans förmåga till analytiskt tänkande, även om hon sällan vill se sanningen även om hon stirrar den rakt i ansiktet. Det är vårt dilemma.

Precis som du lägger fokus på människans kognitiva funktioner som utgångspunkt, väljer jag att studera förhållanden i sociala grupper, geografi, djurlivet, historia, och min slutsats blir att inte se till människans bästa, utan Gaias bästa i första hand. Gaia föregår människan. Varför? Gaia klarar sig bra utan människan, det förhåller sig dock inte likadant med det omvända.

Denna otacksamhet för det syre vi andas, detta förakt för vår biosfär, detta frångående av den naturliga ordningen, avskärmningen; människans ursprungliga "upplysning" har föruttnats inifrån, och all heder till den som sprider mitt ord.

Hm, du har kanske en poäng, men jag förstår inte frågeställningen här. Vill Du utveckla?

Alltså är det antalet individer på jorden som räknas eller är det mångfalden i antalet arter som lever på jorden?

Om människan inte bidragit till att den totala mängden liv på jorden har minskat så faller ju hela poängen med en sådan liknelse.

Om man räknar de fyra personerna i båten som mångfalden i antalet arter på jorden (som är lite lättare att hålla reda på) så kan jag förstå argumentet. Man måste dock fortfarande påvisa att människan bidragit till en minskning i den biologiska mångfalden.

Om det var mångfalden du syftade på så tycker jag också att det behövs en förklaring till varför mångfalden bör vara överställt antalet individer oavsett art i en sådan tankegång.

Aha. Mångfalden, givetvis, fast fokus i sig ligger inte på antal arter utan arters naturliga cykler och funktionskraft, det vill säga: oavsett om människan promoterar eller avvecklar arter med sin destruktiva existens, så existerar inte ett så naturligt samspel som det skulle kunna göra om människan inte existerade.

Liknelsen jag gjorde är baserad på överlevnad av arter, korrekt, dessutom förgör vi livet med stort L så som situationen ser ut idag, för de flesta Gaianer, precis som fetknoppen som kantrar livbåten.

"Man måste dock fortfarande påvisa att människan bidragit till en minskning i den biologiska mångfalden.

Om det var mångfalden du syftade på så tycker jag också att det behövs en förklaring till varför mångfalden bör vara överställt antalet individer oavsett art i en sådan tankegång."

1. Nej, det måste man inte, oavsett om vi har det eller inte, är vi destruktionen förkroppsligad.

2. Jag ämnar ej mixtra i sådana konstellationer, det avgörande här är att det naturliga urvalet och arternas uppkomst såväl som förfall sker oberoende av mänsklig inblandning.

Igen bygger du din ursprungliga cynism som inspirerar resten av din filosofi på ett axplock av empirialistiska åskådningar utan utrymme för den reala optimism som existerar om man väljer att se den. Jag anser att resonemanget faller på ett misslyckande att omfamna andras subjektivitet och skapa en sannare objektiv behandling av ett problem som faktiskt existerar. Jag behöver bara vända på ditt resonemang, aldrig har vi varit så medvetna om våran miljö som förut. Aldrig har så mycket pengar gått direkt till de som behöver, NGOs är rikare och har större inflytande än någonsin. Aldrig har världen varit så medveten om dess orättvisor.

Men det här är ju bara skitsnack, det är som att titta på en tavla och jag pekar ut va fina alla röda färger ut och du visar hur mycket grönt det är. Det enda det bevisar är den subjektiva naturen av den inledande argumentationen, och det finns ingen kollektiv sanning i subjektivitet så hur kan vi fatta kollektiva beslut på en osanning. Nu drar jag det till sin spets för att kunna visa min poäng, givetvis förstår jag att du inte själv kommer stå för människans utrotning. Eller? :E


Vad legitimerar andra liknande organismers fortsatta existens, som virus?

De krävs bara en människa som inte visar de begären för att din tes ska uppfattas som inkonsekvent och därmed potentiellt felaktig. Det liksom det mesta i argumentationen är subjektivt men såna människor existerar, även om det mycket väl kan existera latent hos varje människa finns det många exempel på dem som övervunnit de till synes medfödda karaktärsdragen.


Du generaliserar igen, många ägnar hela sitt liv åt just den saken. Det är i detta ditt argument upphör att vara en potentiell lösning till ett faktiskt problem, och faller tillbaka på att bara vara en intressant tanke. Iallafall för mig.

Slutligen så menade jag även också att divergensen mellan natur och människa är ett resultat av ett resonemang, och inte ett mål att resonera kring. Det intressanta är ju hur du hanterar den divergensen eftersom det påverkar resten av din filosofis karaktär. Du tycks behandla Gaia som en självständig kraft och inte en biologisk process och i den behandlingen återfinns ett religiöst tankesätt.

Jo, om du använder dig av liknelsen med personerna i båten måste du det.

Annars blir väl logiken såhär någonting: 4 personer sitter i en båt och mänskligheten är destruktionen förkropsligad.

Jag förstår inte hur båten blir relevant i resonemanget annars.

Jo men alltså.. Gaia fördelen med människans frånvaro finns ju bara i människans ögon.. I människans frånvaro försvinner således fördelen med frånvaron.

Gaia talar inte, Gaia har ingen åsikt, Gaia tar inte ställning.
Människan, i vissa fall, gör detta i Gaias namn. Det spelar ingen roll om du hävdar att Gaia vill bli förintat av människan, räddat eller helt enkelt slippa människan, det är samma problem. Det är inte Gaias bästa, Gaias vilja, det är bara du.

Otacksamhet, förakt, frångående av den naturliga ordningen, avskärmningen är bara ett inviduellt och fullkomligt mänskligt perspektiv. Oavsett människans effekt på och attityd mot Gaia, blir det aldrig mer än människans tankar.

Människan är medveten om mer än någonsin, korrekt, men det legitimerar inte hennes genomgående värdelöshet.

Naturligtvis kan en valfri människas subjektivitet underkänna min tes, och medan jag inte påstår att min sak är allmängiltig, även om valfri individ kan utforska en djupare förståelse för Gaia som koncept, bör jag förmedla den med kraft, understött av argument hämtade ur den kollektiva visdomen. Eller förnekar du mina exempel om människans metodik för hanteringen av oönskbart avfall?

Virus innehar inget medvetande, dvs. det medvetande människan är utrustad med - det medvetande jag försökt måla upp som begripligt i denna kontext, och som rimligtvis torde generera ett ansvar för framtiden på jorden.

Jag antar att det till syvende och sist handlar om följande: medan du vill se ljust på framtiden, väljer jag att se mörkt på den; jag använder mig av legitima argument för min sak, men de förefaller ju knappast verkliga och realistiska för någon med en genomsyrande känsla av ett förestående paradis.

Tackar och bockar för Din medverkan i min teoretiska utformning, vem vet, en dag kanske någon av oss åtnjuter en genomslagskraft utöver den som existerar här, men det känns som att vi trampar vatten just nu, men svara för all del på mina invändningar, då jag finner Ditt perspektiv och kritiska resonemang kreativt och värdigt en tanke eller två.

Jag tycker mig ha förklarat det, om du tar hela mitt svar i beaktning, och inte endast mitt följdsvar.

Korrekt, men också fel: Ditt argument tar sin utgångspunkt i människans perceptuella önskningar, inte Gaia som organism, jag ber Dig att stanna upp en stund och följa mina tankegångar, samtidigt som Du skulle kunna tänka Dig ett frångående från fokus på människan, till förmån för den levande planeten:

Om Gaia dör, dör också människan. Om människan dör, dör inte Gaia. Med "död" här menar jag den utdragna död vi åsamkar vår hydro-, kryo-, geo-, samt atmosfär, som vi bär ett stort ansvar för, och som vi står i proportion att fortfarande bromsa och lindra, även om vi icke kan ta ansvar för de naturliga mekanismer som styr istider, meteorregn och solsken, av naturliga skäl.

Visst, hela den här tråden är ett verk av mänskliga idéer, och om vi säger att jag står i fokus, och att tillfredställelsen enbart kan åtnjutas av ett levande jag, så faller ju hela den punktering Du önskar uppnå i och med att jag är beredd att gå in i döden för min sak.

Gaia som koncept blir värdelöst utan människan, men i samma ögonblick som omedelbar död inträder, segrar filosofin, och Gaia som koncept blir oviktigt.