Citat:
http://www.flashback.se/flashbacks/net.php
Kontentan i den internationella debatten var uppenbar: det är det specifika landets lagstiftning om brott som ska avgöra. Även på en lägre men mer direkt demokratisk nivå stod det klart att något felaktigt hade skett. Webbportalen IT Direkt ställde sina besökare frågan "Är det rätt att stänga Flashback?". 76 % tyckte inte det. Endast 7 % tyckte att MCI Worldcom och KPNQwest agerat rätt. Aftonbladet gjorde en liknande undersökning som visade att 89 % av de röstande ansåg det vara fel.
Uppmärksamheten var pinsam för de berörda och en hel del konkreta lögner och förvirrade urskuldanden passerade revy i medierna. Jan Axelsson lade i en ännu högre växel och påbörjade en egen undersökning av herrarna Fries och Erikssons verksamhet i Karlskrona kommun. Resultatet blev en skrämmande inblick i ett diktatoriskt tänkande satt i praktik i en svensk kommun som ju, precis som alla kommuner, lyder under svensk lag.
Det måste varit en hektisk period för Eriksson. Där han inte fick direkt respons och medhåll från de han kontaktade, hoppade han vidare till företag och organisationer som stöttade dem han var ute efter. På arbetstid och med lön från kommunen arbetade Eriksson med något som inte det minsta berörde Karlskrona kommun. Vid ett antal tillfällen nekade han till detta, trots att bevis motsade honom (till exempel telefonsamtal som uppenbarligen förts på arbetstid, e-post som skickats dito med mera). För att skrämma svenska företag kontaktade han till och med amerikanska moderföretag med lögner, något som fick önskat resultat i den slutgiltiga avstängningen.
I ett demagogiskt e-brev till Åke Andersson på UUNET/MCI Worldcom i november 1999 skrev Eriksson: "Inte kan väl en liten trilsk servertillhandahållare i Sverige få medverka till stora ekonomiska och tidsödande processer för världsomspännande seriösa bolag. Bolagets policy borde gott och väl täcka in en stängning av leveranser till Flashback via Powernet."
Håkan Redtzer, affärsutvecklare på UUNET och dessutom aktiv medlem i intresseorganisationen SOF, Svenska Operatörers Förening, mejlade ett svar till Eriksson den 23:e november 1999: "Vi är inte oroade för ev. skadeståndskrav för att vi stänger av kunder. Det som är oroande är att om vi gör det så går vi in och granskar innehållet på trafiken och även gör en bedömning av innehållet utan stöd från lagen."
Eriksson kontaktade även SOF direkt för att trycka på ännu mer. Han hävdade i sin vädjan att det på sidan i fråga fanns "lagbrott", men ville av naturliga anledningar inte skriva att svensk polis inte höll med honom. Om polisen gjort det hade åtal kunnat väckas mot både Axelsson och den ansvarige utgivaren för sidan från NSF. Men något åtal väcktes aldrig helt enkelt därför att sidan inte innehöll något olagligt.
I ett e-brev till UUNET/MCI Worldcom i USA klagade Eriksson på både Redtzer och Andersson ("They are not taking this matter as serious as I hoped") och hävdade att "Swedish authorities look gravely upon the situation". Frågan är bara vilken "situation" han egentligen syftade på? Att Björn Fries trakasserats av nynazister i Karlskrona eller att han själv agerade lobbyist för att tillintetgöra Flashbacks fullständigt lagliga affärsverksamhet?
Då Axelsson bad att få ut samtliga handlingar från Karlskrona kommun som rörde Flashback och NSF:s webbplats möttes han av ett obstruerande beteende och en mängd bortförklaringar då han påpekade de lagbrott kommunen gjorde sig skyldig till. Saker och ting tycktes ta extra lång tid, ofullständiga svar gavs och endast delar av begärt material skickades. Eriksson försökte också hävda sekretess på en del av materialet, men hävdade felaktigt att han inte alls måste lämna ut även sekretessmaterial med det sekretessbelagda överstruket i kopieringen. Efter månader av korrespondens fram och tillbaka verkade det till sist som om Axelsson fått ut kopior av större delen av materialet från Karlskrona kommun. Axelsson hävdar idag att det fortfarande finns dokument i kommunen han inte fått. Om detta skulle vara sant, skulle det innebära ännu ett lagbrott från Eriksson och kommunens sida.
Hela affären visade med all (o)önskvärd tydlighet att det ägnats mycket tid åt att stänga ner Flashback och störa företagets verksamhet. Erikssons påståenden om att allt detta skötts på hans fritid skapade frågan om han överhuvudtaget haft tid att arbeta med annat eftersom han uppenbarligen haft så mycket fritid! Påståendet visade sig också vara felaktigt då telefonsamtal och tidpunkter för e-postande med mera delvis skett på dagtid och delvis från kommunens lokaler.
Axelsson anmälde hela incidenten med nerstängningen till Konkurrensverket, som efter övervägande valde att inte granska det hela vidare. Detta trots att det helt uppenbart skett en kartellbildning mellan internetleverantörer i syfte att hindra Flashbacks närvaro på Internet. Tilläggas bör att kartellbildning och liknande sammansvärjningar som inskränker konkurrensfrihet är olagligt i Sverige.
Vidare valde Justitieombudsmannen i juni 2001 att inte granska Karlskrona kommuns agerande, varken i affärens centrala strid eller i dess efterspel trots att det där uppenbarligen aktivt skett missbruk av makt och lagvidrigt förfarande bakom lyckta dörrar. Axelsson skickade in en lunta på över 400 sidor till JO som klart och tydligt visar "hur bollarna studsat" och med vem Lennarth Eriksson varit i kontakt. Även en snabb översikt av dokumenten visar tydligt att saker och ting inte gått rätt till och att Eriksson markant överskridit sina befogenheter. Är inte detta just den typ av missförhållanden som Justitieombudsmannen ska granska?
Flashback var borta från Internet från hösten 2000 och Axelsson meddelade då att man tänkte ägna sig åt sedvanlig publicistisk verksamhet istället. Det dröjde dock inte längre än till våren 2001 förrän man var tillbaka på nätet med webbplatsen Flashback.se. Verksamheten som Internetleverantör låg nere under lång tid, men sedan december 2002 är man aktiv även inom det området igen. En kraftig expansion av Flashbacks aktivitet och närvaro på nätet har varit i stadig utveckling sedan återkomsten 2001.
Retrospektivt betraktat har Lennarth Erikssons arbete varit fullständigt förgäves. Flashback är tillbaka, till synes starkare än någonsin, och har ingalunda ändrat sin attityd då det gäller yttrandefriheten. Det Erikssons arbete konkret resulterade i var konkurs för Powernet och konkurs för TeleBudget, eftersom de aldrig kunde repa sig efter den negativa uppmärksamheten i media och Erikssons kontakter med bakomliggande samarbetspartners. MCI Worldcom drabbades något senare av egna problem i samband med en av de största bedrägerihärvor som någonsin uppdagats i USA. Detta var knappast relaterat till Flashbackaffären, men visar på ett tydligt sätt vilket hyckel, för att inte tala om vilken bristande moral, som genomsyrat företaget.
Flashbackaffären handlar i grund och botten naturligtvis främst om yttrandefriheten på Internet. Men affären handlar minst lika mycket om hur några kommunanställda fick en typ av storhetsvansinne som placerade dem över lagen och hur detta hittills tillåtits passera tämligen okommenterat från riksdag och regering.
Affären handlar också om hur Konkurrensverket nekade att granska så uppenbara kartellbildningar (mötena i SOF) utan att någon reagerat. Vilka slags signaler skickar det ut till medborgare som inte kan ha insyn i stora företags interna affärer?
Och självklart handlar allt även om hur Justitieombudsmannen, rättssäkerhetens högsta instans i Sverige, valde att blunda inför något som borde vara (men uppenbarligen inte är) fullständigt tabu i en avancerad demokrati som Sverige: förtroendevalda politiker som tillsammans med anställda jurister bedriver helt annan verksamhet än vad de ska. Maktmissbruk, överskridande av befogenheter, missbruk av skattemedel ... Listan på olagliga förseelser är lång. Listan på åtgärder från JO:s sida är obefintlig.
Lennarth Eriksson arbetar häpnadsväckande nog fortfarande som jurist hos Karlskrona kommun. Björn Fries har blivit befordrad i den socialdemokratiska hierarkin och arbetar idag som regeringens narkotikasamordnare. NSF, vars hemsida ursprungligen utlöste deras aggression, finns kvar på nätet i expanderad version.
Fotnot: För den som känner sig manad att läsa mer eller kanske att ta sig an JO är allt material i Flashbackaffären offentlig handling och kan beställas med hjälp av diarienumret 1825-2001. Beställes från Justitieombudsmannen, Box 16327, 103 26 Stockholm.
Även Konkurrensverkets akt är offentlig handling och även den är på över 400 sidor.
Uppmärksamheten var pinsam för de berörda och en hel del konkreta lögner och förvirrade urskuldanden passerade revy i medierna. Jan Axelsson lade i en ännu högre växel och påbörjade en egen undersökning av herrarna Fries och Erikssons verksamhet i Karlskrona kommun. Resultatet blev en skrämmande inblick i ett diktatoriskt tänkande satt i praktik i en svensk kommun som ju, precis som alla kommuner, lyder under svensk lag.
Det måste varit en hektisk period för Eriksson. Där han inte fick direkt respons och medhåll från de han kontaktade, hoppade han vidare till företag och organisationer som stöttade dem han var ute efter. På arbetstid och med lön från kommunen arbetade Eriksson med något som inte det minsta berörde Karlskrona kommun. Vid ett antal tillfällen nekade han till detta, trots att bevis motsade honom (till exempel telefonsamtal som uppenbarligen förts på arbetstid, e-post som skickats dito med mera). För att skrämma svenska företag kontaktade han till och med amerikanska moderföretag med lögner, något som fick önskat resultat i den slutgiltiga avstängningen.
I ett demagogiskt e-brev till Åke Andersson på UUNET/MCI Worldcom i november 1999 skrev Eriksson: "Inte kan väl en liten trilsk servertillhandahållare i Sverige få medverka till stora ekonomiska och tidsödande processer för världsomspännande seriösa bolag. Bolagets policy borde gott och väl täcka in en stängning av leveranser till Flashback via Powernet."
Håkan Redtzer, affärsutvecklare på UUNET och dessutom aktiv medlem i intresseorganisationen SOF, Svenska Operatörers Förening, mejlade ett svar till Eriksson den 23:e november 1999: "Vi är inte oroade för ev. skadeståndskrav för att vi stänger av kunder. Det som är oroande är att om vi gör det så går vi in och granskar innehållet på trafiken och även gör en bedömning av innehållet utan stöd från lagen."
Eriksson kontaktade även SOF direkt för att trycka på ännu mer. Han hävdade i sin vädjan att det på sidan i fråga fanns "lagbrott", men ville av naturliga anledningar inte skriva att svensk polis inte höll med honom. Om polisen gjort det hade åtal kunnat väckas mot både Axelsson och den ansvarige utgivaren för sidan från NSF. Men något åtal väcktes aldrig helt enkelt därför att sidan inte innehöll något olagligt.
I ett e-brev till UUNET/MCI Worldcom i USA klagade Eriksson på både Redtzer och Andersson ("They are not taking this matter as serious as I hoped") och hävdade att "Swedish authorities look gravely upon the situation". Frågan är bara vilken "situation" han egentligen syftade på? Att Björn Fries trakasserats av nynazister i Karlskrona eller att han själv agerade lobbyist för att tillintetgöra Flashbacks fullständigt lagliga affärsverksamhet?
Då Axelsson bad att få ut samtliga handlingar från Karlskrona kommun som rörde Flashback och NSF:s webbplats möttes han av ett obstruerande beteende och en mängd bortförklaringar då han påpekade de lagbrott kommunen gjorde sig skyldig till. Saker och ting tycktes ta extra lång tid, ofullständiga svar gavs och endast delar av begärt material skickades. Eriksson försökte också hävda sekretess på en del av materialet, men hävdade felaktigt att han inte alls måste lämna ut även sekretessmaterial med det sekretessbelagda överstruket i kopieringen. Efter månader av korrespondens fram och tillbaka verkade det till sist som om Axelsson fått ut kopior av större delen av materialet från Karlskrona kommun. Axelsson hävdar idag att det fortfarande finns dokument i kommunen han inte fått. Om detta skulle vara sant, skulle det innebära ännu ett lagbrott från Eriksson och kommunens sida.
Hela affären visade med all (o)önskvärd tydlighet att det ägnats mycket tid åt att stänga ner Flashback och störa företagets verksamhet. Erikssons påståenden om att allt detta skötts på hans fritid skapade frågan om han överhuvudtaget haft tid att arbeta med annat eftersom han uppenbarligen haft så mycket fritid! Påståendet visade sig också vara felaktigt då telefonsamtal och tidpunkter för e-postande med mera delvis skett på dagtid och delvis från kommunens lokaler.
Axelsson anmälde hela incidenten med nerstängningen till Konkurrensverket, som efter övervägande valde att inte granska det hela vidare. Detta trots att det helt uppenbart skett en kartellbildning mellan internetleverantörer i syfte att hindra Flashbacks närvaro på Internet. Tilläggas bör att kartellbildning och liknande sammansvärjningar som inskränker konkurrensfrihet är olagligt i Sverige.
Vidare valde Justitieombudsmannen i juni 2001 att inte granska Karlskrona kommuns agerande, varken i affärens centrala strid eller i dess efterspel trots att det där uppenbarligen aktivt skett missbruk av makt och lagvidrigt förfarande bakom lyckta dörrar. Axelsson skickade in en lunta på över 400 sidor till JO som klart och tydligt visar "hur bollarna studsat" och med vem Lennarth Eriksson varit i kontakt. Även en snabb översikt av dokumenten visar tydligt att saker och ting inte gått rätt till och att Eriksson markant överskridit sina befogenheter. Är inte detta just den typ av missförhållanden som Justitieombudsmannen ska granska?
Flashback var borta från Internet från hösten 2000 och Axelsson meddelade då att man tänkte ägna sig åt sedvanlig publicistisk verksamhet istället. Det dröjde dock inte längre än till våren 2001 förrän man var tillbaka på nätet med webbplatsen Flashback.se. Verksamheten som Internetleverantör låg nere under lång tid, men sedan december 2002 är man aktiv även inom det området igen. En kraftig expansion av Flashbacks aktivitet och närvaro på nätet har varit i stadig utveckling sedan återkomsten 2001.
Retrospektivt betraktat har Lennarth Erikssons arbete varit fullständigt förgäves. Flashback är tillbaka, till synes starkare än någonsin, och har ingalunda ändrat sin attityd då det gäller yttrandefriheten. Det Erikssons arbete konkret resulterade i var konkurs för Powernet och konkurs för TeleBudget, eftersom de aldrig kunde repa sig efter den negativa uppmärksamheten i media och Erikssons kontakter med bakomliggande samarbetspartners. MCI Worldcom drabbades något senare av egna problem i samband med en av de största bedrägerihärvor som någonsin uppdagats i USA. Detta var knappast relaterat till Flashbackaffären, men visar på ett tydligt sätt vilket hyckel, för att inte tala om vilken bristande moral, som genomsyrat företaget.
Flashbackaffären handlar i grund och botten naturligtvis främst om yttrandefriheten på Internet. Men affären handlar minst lika mycket om hur några kommunanställda fick en typ av storhetsvansinne som placerade dem över lagen och hur detta hittills tillåtits passera tämligen okommenterat från riksdag och regering.
Affären handlar också om hur Konkurrensverket nekade att granska så uppenbara kartellbildningar (mötena i SOF) utan att någon reagerat. Vilka slags signaler skickar det ut till medborgare som inte kan ha insyn i stora företags interna affärer?
Och självklart handlar allt även om hur Justitieombudsmannen, rättssäkerhetens högsta instans i Sverige, valde att blunda inför något som borde vara (men uppenbarligen inte är) fullständigt tabu i en avancerad demokrati som Sverige: förtroendevalda politiker som tillsammans med anställda jurister bedriver helt annan verksamhet än vad de ska. Maktmissbruk, överskridande av befogenheter, missbruk av skattemedel ... Listan på olagliga förseelser är lång. Listan på åtgärder från JO:s sida är obefintlig.
Lennarth Eriksson arbetar häpnadsväckande nog fortfarande som jurist hos Karlskrona kommun. Björn Fries har blivit befordrad i den socialdemokratiska hierarkin och arbetar idag som regeringens narkotikasamordnare. NSF, vars hemsida ursprungligen utlöste deras aggression, finns kvar på nätet i expanderad version.
Fotnot: För den som känner sig manad att läsa mer eller kanske att ta sig an JO är allt material i Flashbackaffären offentlig handling och kan beställas med hjälp av diarienumret 1825-2001. Beställes från Justitieombudsmannen, Box 16327, 103 26 Stockholm.
Även Konkurrensverkets akt är offentlig handling och även den är på över 400 sidor.
