Min berättelse från psyket

Man tror att man nått botten av allt helvete,
Man blir inlåst på psyket, det är först då det riktiga helvetet börjar, där inne är du inte längre människa, utan ett djur utan rättigheter, ett djur som personal kan behandla hur fan som helst! När man hamnat där känns det som att det inte finns något slut på helvetet, då allt helvete blir bara värre var dag som går, var dag man inte får gå ut, var dag då man får utbrott, och får tvångströja på sig. Var dag då man kan se ut genom fönstret, som är pansarglas som inte går att slå sönder, oavsett hur många stolar man kastar emot det, där ute är folk fria, en frihet man inte saknar innan man förlorat den! Utan frihet är människan ofullständig! Utan frihet är man inte människa längre! Utan frihet kan man lika väl gå och lägga sig och dö!

Dagarna går, och en sekund är som en minut, en minut som en timme och så vidare. Sekunder som man inte har en aning om hur länge dem ska vara, då man inte har den blekaste om när man kommer ut, då man inte har den minsta respekt för vare sig läkare eller Sveriges "Sjuk"-vård. Så blir dagarna ännu längre. När man väl vill sova så springer det stup i ett ut skrikande psykfall som har psykoser eller någon annan psykisk störning, när man precis börjat somna, där inne är man inte människa, inte en människa längre.

Låter mindre trevligt...

Får man fråga hur länge du var där och vad du hade gjort för att förtjäna det?

Låter inget vidare, men nu måste du vara en underbar livsnjutare? elle?
Jag e som sagt ett krigsbarn o har upplevt massa skit som inte nån av er kan fantisera om ens. Och jag tycker att jag är en underbar människa nu o njuter av varje sekund här i Sverige. Det är nästan som om kriget gjort mig en "tjänst".

Har en underbar flickvän (modell så hon e inte bara snäll), mamma och pappa är fortfarande i min närhet så mycket som möjligt, bra ekonomi och har inga problem med studier.

Men hur e du nu efter allt detta??

Haha, "Jag har det braaa!! Du har det dåååligt! nänä nänä nääänäää *elak barnröst*"

Hehehe det kändes nästan lite så men det är förhoppningsvis inte så han menade

Jo för sjutton idag så är det synd att klaga, bor på ett öppet ungdomshem så det är kanon. Sen har jag en bra doktor som skriver ut bra grejer till mig så att jag slipper ångest och panikångest, visst kan det komma ibland, men det är väldigt sällan nu mera. Stesolid och Sobril (benzo) funkar ju utmärkt i kombination, då mår man väldigt bra, det enda som jag kan känna är att man blir lite känslomässigt avtrubbad. Kan väl vara bra ibland att vara det, men inte alltid..

Varför jag hamna på psyket? Jaaa, dem ansåg väl att jag var en fara för andra i och med att jag var så aggresiv.. Men det är jag inte idag, men det är inte psyk's förtjänst!

Det har ju vart mycket snack och diskussioner om att den tradionella psykologin med stranga psykhem och kemiska medel kan gora mer skadda an nytta.
Manga moderna psykologer havdar att "Man kan inte forsta galenskap", vilket ar nastan motsatsen till den tradionella psykologin.

Satt du på LRV m. SUP eller??
Och vart i såfall?
Skulle vara kul att veta..

/BOozer!!

Öh, du har varit aggressiv och går nu på tung medicin men anser dig inte vara sjuk.

Sorry, det låter som om du behöver mer vård. Håller med dig om att den vård som bedrivs idag oftast är fel. Just att du går på Benz preparat visar ju det om inte annat. Har du sökt psykolog (EJ TERAPEUT!) hjälp? Väntetiden borde ju inte vara något problem eftersom du hamnat på ett som du säger bra ställe.

Hoppas du får den hjälp du behöver och kommer att må bättre.

Hare,
L.

Nej vanligt LPT omhändertagande, men dem funderade på att överföra mig till rättpsyk men då fick jag så mkt Sobril och Stesolid så att jag lugnade ner mig... En av mina bättre tjejkompisar sitter på LRV, tycker så synd om henne...

Hej, tack för din omtanke, men jag förstår inte riktigt vad du menar vad som är fel med Benzo preparat? Förutom att dem kan vara lite beroendeframkallande.