Citat:
Ursprungligen postat av scwab
Kan vi inte en gång för alla sätta stop för pinsamheterna och börja kalla H för B istället. Snälla, anledningen till att det är h och in b är troligen för att någon dum individ tagit ett litet b för att vara ett h för några hunda år sedan. För länge sedan hade även vi b, till och med wikipedia stämmer på den här punkten.
Nja, riktigt så enkelt är det inte. Det var i och med de tidiga tangentinstrumentens ankomst som det blev möjligt att spela en ren kvart över F och då behövde man ett namn på den tonen – som låg mellan A och B. Den kom att kallas
B rotundum och efter hand enbart "B", samtidigt som B kom att kallas "H".
Det vore av musikologiska skäl förvirrande att överge H och B, eftersom många århundraden av musik har tillkommit under den tid då dessa tonnamn har gällt. Liszts h-mollsonat är ett vedertaget begrepp, liksom Tjajkovskijs b-mollkonsert. Inom den klassiska musiken är det glasklart vilken ton eller tonart som avses; det är väl mest inom nyare populärmusik, vars utövare påverkats av engelsk terminologi, som eventuell förvirring råder. Men hade man konsekvent använt de vedertagna namnen B och H hade ju förvirringen lätt kunnat undvikas.
Musikhögskolan har ett system som enligt min mening bara befäster förvirringen: på det klassiska området talas alltid om B och H, medan musiker med populärare inriktning talar om B och Bess, fast jag förstår inte riktigt varför B och H inte skulle duga.