Citat:
Ursprungligen postat av Prometeus
Filosofisk fråga: för det vi kan hantera hyffsat handgripligt och se med instrument så kan vi ju definiera begrepp som direkt motsvarar entiteter i verkligheten, en sten är en sten, vi kan se och mäta dess hastighet, vi kan med optiska instrument se mindre strukturer som stenen beror av. Med elektronmikrosop kan vi se att stenen består av atomer och molekyler.
Här känns det som att vi börjar passera en principiell gräns. Det innan är så att säga både sanning och användbart, men de begrepp som är rent teoretiska och som vi bara kan se konsekvenser av, börjar vi inte gå emot enbart användbarhet då? Vi kan skapa flera olika teoretiska modeller som eventuellt är ekvivalenta, fast med olika begrepp, som alla kan användas för att förutse händelser, men går det att säga att nån av dem är sann?
På tal om gravitroner.
Din invändning om att de rent teoretiska begreppen inte skulle vara så användbara känns inte så relevanta i detta fall. De begrepp vi talar om har nämligen varit väldigt användbara! Även virtuella partiklar används i fysiken just för att de 'dyker upp' och kan användas.
Hur de dyker upp är dock inte som de begrepp du nämner som "direkt motsvarar entiteter i verkligheten" vilka man kan (direkt) "se med instrument".
Nej, gravitonen uppträder I en teori - en fältteori.
Det mesta i modern fysik handlar ( ja, väl eg. ända sedan Maxwell ) om fältteori, och de är tyvärr inte lätta att förstå
https://www.flashback.org/showthread.php?t=914324
Så när man talar om att alla "krafter förmedlas av en partikel", och att denna partikel är denna krafts "budbärarpartikel", så har dessa påståenden bara mening inom ramarna för en fältteori. Detta gäller även övriga 'partiklar' som uppträder i teorin.