Reglera friheterna i ett välfärdssamhälle

Ja det tror jag.
Utslagna hur? Att en majoritet av svenskar föredrar kollektiv sjukvård pekar på att vi gärna hjälper varandra. Denna trenden kommer givetvis fortsätta utan tvång.
Nej, jag tror inte det kommer skapa hat. Hat och frustration som leder till våld skapas ur dagens system, där staten omdistribuerar välfärd, slår ut småföretagare och subventionerar fallerande branscher, vilket skapar massiv arbetslöshet och sänkt livsstandard.

Välfärd föds inte ur pengapressen. Utan valutamonopol, tung beskattning och grovt överreglerad företagsverksamhet hade det gått mycket bättre för Sverige, liksom resten av Europa.


Poeten: Poängen är att incitamenten att ta hand om sig själv försvinner när någon annan betalar notan.

Varför inte gå än mellanväg och själv bestämma hur mycket pengar man vill lägga ner på en sjukvårdsförsäkring, dock med kravet att det är obligatoriskt att ha minst en sådan? De få som inte har råd med ens det billigaste alternativet får helt enkelt ett minimumalternativ tilldelat.

Man kan väl inte beskylla narkomanerna för deras missbruk? Vi lever i ett land där heroin fritt får vandra på gatorna, medan man prioriterar 80% av sin anti-drog budget på cannabis... "man måste bekäma det från grunden" - säger den okunnige.

Nej, det är vår fascistiska stat vi har att skylla på, just pga deras oroligt byråkratiska sätt att hantera situationen.

edit

Därför att det görs möjligt.
Vad gör det då möjligt? - Tranfereringar av resurser från de som producerar dem till de som väljer destruktiva beteenden.

De flesta alkoholister skulle sluta ganska omedelbart om de hade att välja på fortsatt supande eller svält i rännstenen.

Vi resonerar lika men kommer till fullständigt olika slutsatser. Folks misskötsel av sina liv och brist på eget ansvar dränerar vår gemensamma kassa på pengar.

Din lösning blir då förbud, regler och pekpinnar.

Min lösning är istället att avskaffa den gemensamma kassan.

Det jag gör är att jag sätter likhetstecken mellan välfärdssamhälle och stark reglering.

Om man avskaffar välfärdssamhället är det givetvis inga problem med att folk gör vad dom vill. Men när vi har en välfärdsstat tycker jag att mer krav bör ställas på individer och mer kontroll bör införas, för att garantera att ingen får mer av "dagskassan" ifall det skulle kunna undvikas.

Folk som redan är tex alkoholister är en annan sak. Man måste eliminera orsakerna. T.ex. införa alkohol-ransoner, och införa riktigt hårda straff för människor som smugglar alkohol. Det är det enda rimliga, om man vill se till att varje individs skattepengar går till något vettigt, dvs respektera det kollektiva ekonomiska samarbetet.


Mycket riktigt. Tillgången spelar stor roll.

Sedan finns det som Empereur skriver en grupp individer som verkligen dras till det destruktiva, och ifall det inte vore alkohol så vore det något annat.

Sådana människor kan givetvis inte tillåtas skapa problem i samhället, och snylta på den delade kassan som alla delar gemensamt. I valfri förening, ifall det fanns någon som var destruktiv och förstörde möbler som man fick köpa nya av med hjälp av den delade kassan, hade den människan blivit utfryst.

Argument nummer två emot "välfärdssamhället", efter det att beskattning betyder att man gör anspråk på någon annans liv, är att det ger alla andra medborgare en del av ditt liv och en vriden "rätt" att bestämma hur du lever det - de har ju betalat för det.

Du har helt rätt, ett välfärdssamhälle a la Sverige med gemensam kassa innebär att man, för att det ska fungera, reglerar samhällets funktioner och medborgare hårt. På den punkten är vi överens.

Dock är jag helt emot inskränkingar av folks frihet i den utsträckning som skulle krävas. Alltså förespråkar jag istället en nedmontering av välfärdssamhället och en utbyggnad av det egna ansvaret.

Du verkar glömma att det finns andra sätt för incitamenten att försvinna. Skall du avreglera och sälja ut dåliga föräldrar med?

Du tror det? Om alkoholister vore i stånd att göra rationella val skulle problematiken överhuvudtaget inte förekomma. Begäret efter drogerna är dessvärre starkare än hunger och törst.