Lustiga agendor och käpphästar vid mord - exempel Stureby

Vid upprörande brott är det många som kommer med olika missriktade och irrationella förklaringar. Särskild uppmärksamhet får de som ingen har hjärta att emotsäga - de närmast drabbade.

Detta har vi sett under lång tid. Efter Åmselemorden åkte sålunda en anhörig till de mördade landet runt och föreläste om att morden berodde på videovåldet. Englas mamma är ett annat exempel, där hon gör absurda anmälningar för allehanda tryckfrihetsbrott utan att någon säger emot.

Stureby-mordet handlar om mordet på Therese Johansson Rojo, här finns huvud-tråden
https://www.flashback.org/showthread.php?t=932561

Här är några av de agendor och käpphästar som har noterats:

Energidrycker
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5354881.ab

I detta exempel är det vän till familjen som inte tycker om energidrycker.


Näthat
Näthatet kommer framför allt från kolumnister och liknande i dagspressen. Ett exempel är Annika Marklund:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5365849.ab
"På nätet får vi veta allt Therese och hennes vänner funderat på den senaste tiden. Vad de skrattat åt, vad som gjort dem förbannade. Här pekas de misstänkta gärningsmännen ut med namn, bild och hemadresser.

Rykten sprids och frodas, hotelser och glåpord skriks ut i versaler.

Som så ofta på internet.

Här lever tonåringarna sina liv i anarki. Här finns inga piketbussar, inga nattvandrare.

Laglöst land.

Vad betyder det? För ett samhälle och för en mordutredning? "

Tendensen här tycks vara mot moralpanik a la dansbaneeländet.


Var var de vuxna?
Detta är ett i sammanhanget ovanligt missriktat tema: de vuxnas närvaro.
"Man frågar sig var de vuxna befann sig den där natten." skriver Annika Marklund ovan. Den som utvecklat denna besynnerliga 'analys' mest är Belinda Olsson i Vi sviker de unga när de behöver oss som mest

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/belindaolsson/article5354505.ab

"Det är inte min poäng att någon i omgivningen ska ta på sig skulden för vad som hände i Stureby. Det tunga korset får dom som tog flickans liv bära. Men det är ett faktum att många tonårsliv i dag levs till stor del utan inflytande av vuxna. Vi kan bli ett starkare nät.

Där jag bor i dag finns det ett gäng tonåringar som bara driver omkring om kvällarna. Det kanske inte är så kul hemma, vad vet jag. Flera gånger har dom eldat vid den nerlagda fritidsgården, sist brann delar av fasaden upp. Vanligt tonårsliv för vissa"

När någon säger att det inte är pengarna - så är det pengarna. Och Belindas agenda är uppenbart att mordet berodde på att den i detta fall tydligen lugna och nyktra festen inte vaktades av vuxna.


----
Ja, så här fortsätter det. De missriktade agendorna poppar upp som svampar ur jorden. Cyniker som inte har någon som helst nyfikenhet för vad som faktiskt hände - och varför - kör sina egna agendor. Är dom nära anhöriga eller krönikörer, så väntar vi oss inte så mycket vett av dem utan ger dem frikort.

Vännen till familjen - han som inte gillar energidrycker:
För övrigt gillar jag hans text. Han skriver som en nära vän till den mördade och man måste se det utifrån det. Han resonerar att det är dags att vakna ungefär, och det är ju bra tänkt!

Vi kan ju inte bara hålla på och förfasa oss över vad som händer. Vi måste också fråga oss vad vi kan göra för att försöka förhindra att det händer igen.

Belinda Olssons krönika var mest mundiarre för mig. Hon bestämde sig för att skriva om detta ämne/fick det i uppdrag, och hade lite svårt för att få till det.

Annika Marklund - näthatet. Jag håller till viss del med. Om man tittar på de misstänktas bloggar så är det väldigt mycket hårda ord bland kommentarerna. Det är å andra sidan mänskligt.

Faktum är att jag tycker att kommentarerna på bloggarna är betydligt värre än här på Flashback. Här diskuteras det åtminstone (med olika kvalité på inläggen förstås). I bloggkommentarerna är det många inlägg av typen "FAR ÅT HELVETE, HOPPAS ATT NI TAR LIVET AV ER".

Ja, blomvattnare, förståelse kan man ju ha. Men näthatet, vuxna som förkläden och...energidrycker, det är ändå rätt perifera ämnen. Det visar inte på någon lyhördhet inför situationen.

Ett intressantare ämne hade varit: personlighetsstörningar bland tjejer kring de 15. Hur ser vi vilka störningar som är allvarliga, och vad ska vi bara se som ofarligt i en värld där det är 'normalt' av vara histrionisk, narcissistisk, nevrotisk och en smula borderline?

Jag kan tänka mig att man haft en besläktad diskussion i Finland efter skolsskjutningarna, men har inte sett att det satt några spår här i Sverige.

Intressant tråd. Radioprogrammet Medierna i P1 tog faktiskt upp ett liknande ämne för ett tag sedan, käpphästar hos så kallade expertkommentatorer i uppmärksammade kriminalfall. De använde Fritzl-fallet som exempel och visade hur olika förståsigpåare projicerade sina föreställningar om monstret som antingen en produkt av Östrerrikes historia eller den svåra barndomen.
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=2713778

I Quick-fallet har vi Gubb Jan Stigson som aldrig försätter ett tillfälle att elda på sin personliga vendetta mot Jan Guillou. Med en rättshaverists envishet lyckas han alltid klämma in ett par rader om faktafel i Guillous reportagebok om bl a Quick-fallet. Senaste exemplet:
De få stänk av eventuell skam jag känt har varit sekundära när jag läst sådant som Guillous sanslöst löganktiga skröna om Quick i hans bok Häxornas försvarare (2002)
Lögner om Quicks oskuld

En vänlig gissning är att det är lättare att tala om något perifert än att tala om den egentliga saken i fallet.

Sen förstår jag inte varför man ska uppröras över att folk formulerar sig i skarpa ord på bloggar och sånt. Bloggarna är väl ungefär vad folk hasplar ur sig saker på samma sätt som på skolgården. Så talar människor, så reagerar de.
Sen kan - och bör - man ha ett annat ideal, men det är en annan sak.

Aspirerar man på jornalismens credd, så får man naturligtvis skärpa sina formuleringar långt vassare än det som Belinda O eller Annika M håller på med.

"Therese Johansson Rojo blev bara 15 år.

Förre toppolitikern Kristina Axén Olin uppmanar fler vuxna att ta ansvar:

– Det är oförståeligt att något sådant här kan hända. Vi vuxna behövs där ute.
"

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5370892.ab

Underförstått skulle alltså mordet inte ha skett om man haft vuxna förkläden på festen. Detta tyder på en fullständigt absurd och felaktig analys av vad som hände.

Men...vänta...det finns ingen analys alls! Kristina har helt enkelt inte använt hjärnan över huvud taget. Hon bara reagerar från ryggmärgen med sin käpphäst:

"Kristina Axén Olin (M) är djupt engagerad i ungdomsfrågor.

– Det är oförståeligt att något sådant kan hända. Att gränserna suddas ut, att barn dödar barn.

Hon saknar vuxnas engagemang. "

Dessa människor är mycket mycket farliga. I sin cynism kan de kidnappa vilken händelse som helst, för att få politisk makt att genomföra sina egna korkade idéer.

Jag är lite osäker på vad vi diskuterar här, eftersom tråden ligger i Media och Journalistik. Kanske är jag helt fel ute med detta inlägg.

Jag ser det som väldigt bra att olika människor spånar om vad som går snett och vad man kan göra så att det inte händer igen. Det finns olika åsikter och teorier om det som synes, och det är ju inte så konstigt.

Hur skulle det vara istället?

Det är ju barn/ungdomar som har begått brott. Är det då bättre att inga vuxna uttalar sig om det överhuvudtaget? Eller vart vill TS komma?
Jag kanske missförstår någonstans, korrigera mig gärna och led mig in på rätt spår!

Vart jag vill komma?

För det första anser jag att det är mycket farligt att ha en felaktig analys av ett allvarligt ämne. Som favoritexempel brukar jag använda att gå över gatan. Om vi lär treåringar att metoden att gå över gatan är att bara rusa ut och hoppas på tur, så lär det gå illa. Illa går det även om vi lär dem helt irrelevanta saker - käpphästar.

Just i samband med allvarliga brott dyker det upp dessa människor som har en helt felaktig - och därmed farlig - analys. Ofta har vi inte hjärta att tala om det för dem, i respekt för att de på något sätt är offer.

Många av dessa helt befängda idéer, vanföreställningar och käpphästar underhålls ivrigt i media. Så jag tycker att det är väl motiverat att ta upp dem här, och granska dem mycket kritiskt.

Jag har personligen inget förlåtande och överseende med den 'vän' till familjen som körde sitt energidrycksrace.

Alltså ur en journalistisk/massmedial synvinkel?
Hur det bör framföras? Vem som ska framföra det? Att det kanske bör granskas kritiskt innan det får framföras?

Så att inte någon felaktig synpunkt fäster sig hos allmänheten och blir till den enda sanningen?

Dagens AB i Tesmordets källvatten:

"Spana in ditt barn!"

Per Hellqvist, it-expert och författare till ”Handbok för föräldrar. Lär dig vad ditt barn gör på internet” och Linda Ulfsdotter, terapeut och kurator ger tips om hur du får bättre kontroll över ditt barns liv på nätet.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5376483.ab


Annika Marklunds LLFU-blogg är för övrigt det mest osmakliga i mainstreammedia just nu. Bloggen ska vara en hyllning till Tess men det är väldigt mycket Annika och tonårsmördare i bloggen, och mycket lite Tess...

http://blogg.aftonbladet.se/llfu

Jag förstår inte dina frågor. Hur, vem... här diskuterar vi journalistik, och det är det som görs i denna tråd. Varför ifrågasätta det - är det ett ifrågasättande av hela forumets existens, eller av offentlig debatt?

Usch, jag känner mig som om jag spammar sönder den här tråden, och dessutom framstår jag nog som både trög och negativt inställd till tråden som sådan.
Det är förstås inte min mening.

Jag är intresserad av att diskutera ämnet "hur ska vi förebygga våld och kriminalitet bland ungdomar?" Eller för den delen; inte bara bland ungdomar. Jag är nog i fel tråd för det ändamålet.

Jag drar mig ur tråden innan jag ställer till med ännu mer...