Meningen med livet - samlingstråd

Många säger att fortplanta sig, men jag menar att detta är en sekundär mening. Den primära meningen med livet är att bringa ordning i kaos. Livet söker ständigt att ordna i mönster, att försöka påverka och styra sannolikheten. Hur denna livets strävan sedan manifesterar sig i olika människor och djurs liv kan ju variera. Det är alltså svårt att peka på en individ och identifiera meningen med livet, speciellt när individen tror att livet är en gåva till denne och att det finns en specifik mening just med denna individs liv eller något annat liknande trams. Livet, själva fenomenet, är en kraft, och kraften strävar ständigt till att motverka kaos. Varför det sen förhåller sig så här är jag dock inte på det klara om än. Vad är problemet med kaos? Av vilken anledning finns det en motkraft? Någon idé?

meningen med livet säger många är att ha kul. men vad är då meningen med universum ? det finns kanske ingen mening med det. innan universum så fanns ingenting när universum har dött så finns det inget heller. ja menar att universum bara var en händelse i ett hav av ingenting mystiken i det är hur ingenting kunda skapa någoting (universum). det är konstigt men vi behöver ej bekymmra oss, det lär ej hända igen

Sannolikheten är liten men den finns, faktum är att den är oändligt mycket större än noll, som du påstår den vara. Dessutom vet jag inte riktigt vart du vill komma med ditt påstående, om universum är oändligt har alla "bollkombinationer" dragits, alltså även den du nämner.

Om man vet att resten av personens liv skulle innehålla mer olycka än lycka kan det vara moraliskt att uppmana till självmord. Ungefär som den där förlamade tjejen som numera sitter och väntar på att få dödshjälp. Skulle det vara mer omoraliskt att hjälpa henne ta beslutet att ta livet av sig än att låta henne sakta men säkert sjunka ner i lidandet, för att efter många om och men ta beslutet?

Rasen "Vulcan" i Star Trek har tydligen ett sunt förhållande till självmord. De tar livet av sig när de nått en viss ålder och kommer till insikten att deras liv innebär mer sorg än lycka, och har avstigmatiserat själva självmordsakten. Skulle gärna vilja se ett sånt samhälle.

E=mc^2, energi (din hands rörelse) är massa (handen). Rum är tid. Energimassa och rumtid, dessa två är sammanflätade till en enda verklighet. "Energimassarumtid".

Universum ser alltså inte någon nytta med hela mänsklighetens långa historia. Om 5 miljarder år är vi över och det är som om ingenting hänt. Hela vårt självutnämnda (av mig för mig) liv fanns aldrig; finns inte eftersom E=mc^2: det är självutnämnt av mig för mig.

Jag tänker därför finns jag
Realm of mind observerar sig själv.
Observation är realm of mind (är medvetandeaktivitet).
RoM observerar RoM
RoM RoM'ar RoM
RoM
Allt som finns i rom är rom.

Så vilket mål du än lägger på ditt 100-åriga liv i denna evolution som varat i 3500000000 år i ett 14000000000 år gammalt universum... Livet har ingen mening och egentligen (på riktigt eftersom verkligheten inte är ett medvetande som tar till sig cellers (kroppars) "påståenden") finns inte ditt liv. Mer än som ett primatmedvetande. Så vad vill primater? De vill vara varma, para sig och göra det deras förfäder gjorde: det är därför de är här. De har överlevt för att de haft t.ex. "viljan att leva" och om någon förfader inte hade haft det.... då hade han inte varit din förfader. Han hade dött i de mest överlevandes överlevnad. Så vi är den nuvarande generationen överlevare i en brutal natur som i varje generation bara bryr sig om vilka som överlevde till att para sig i den förra.

Meningen med livet? Du ger mening (du ser massa skilt från massa; pixlar som filmer trots att de är av plast och metaller). Men om vi ska beskriva verkligheten korrekt: E=mc^2.

att föra sin art vidare, inget mer än det. eftersom det finns inget mer å tjäna på..

Jag har som många andra funderat väldigt mycket på existensens syfte. Jag har inget definitivt svar och inga bevis, men jag har en för mig tillräckligt godtagbar tro på vad det kan vara och jag skulle kortfattat vilja dela den med er.

Vad är då syftet med Existensen?

Svaret är att det finns inget syfte eller mening med Existensen, om den hade ett syfte (sträva efter ett mål) skulle det indikera att den har ett slut och då också en början men:

Ingenting kan aldrig bli Någonting.

Existensen har alltså ingen början, därför inget slut och därför inget syfte.

Den är Evig och har alltid varit så.

(Kanske låter tråkigt men även meningslösa saker kan vara oändligt roliga.)

Vad tror ni om det?

Meningen med livet är att själv hitta något att leva för.

För mig räcker det att veta att jag hellre fortsätter leva än dö. Det rör väl sig egentligen inte om att jag ser något egenvärde i livet, utan mer att det känns som att jag kan få mer uträttat som levande än som död. Tills jag vet att jag inget bättre alternativ väntar nöjer jag mig helt enkelt med vad jag har.

Upplevelse, är allting. Hela ditt och mitt liv formas av upplevelser och att vi resonerar kring upplevelser.

Allting vi gör, allting vi vill göra beror helt och hållet på upplevelse. Det finns inte riktig altruism, utan allting går ut på egoism och alla människor utgår från egoism. Maria Wetterstrand, jag, du, Fredrik Reinfeldt, Mona sahlin, alla är egoister, alla!

Om jag är rädd om livet för barnen i Afrika så är jag det av egoistiska skäl, jag bryr mig om barnen, för att jag bryr mig om mig. Det är helt enkelt så att jag vill få en bra upplevelse och det får jag genom att se dessa barn att må bra eller veta/tro att något bra händer med barnen.

Anledningen till att jag har sex om jag är ute efter barn är också egoism. Jag vill få en ny upplevelse och jag tror att den upplevelsen är så bra att min vilja gör att jag vill ha barn.

Om jag blir tillfångatagen så försöker jag att frigöra mig för att jag vill ha en bättre upplevelse än två pistoler riktade mot mitt huvud, den upplevelsen är dålig och därför vill jag komma ur den.

Det finns triljardtals om inte mer upplevelser människan stöter på varje dag, att ljuset riktas mot det jag beskådar i en viss vinkel i en viss stund med det objektets utseende får min hjärna att tänka. Ljuset förändras ständigt, observationerna blir annorlunda, det händer massor av saker med det jag observerar.

Man bygger sina tankar helt och hållet på upplevda upplevelser och framtida upplevelser, anledningen till att jag vill ha ett bra betyg på provet kan vara massor. Jag kanske vill att mina föräldrar ska bli glada och det gör att jag tror att det ger mig en bättre upplevelse. Jag kanske vill ha en bättre framtid och därför försöker jag justera provresultatet genom att vara bättre på frågorna så att min lärare upplever bättre svar och sätter ett bättre betyg. Vilket gör att jag får en glad upplevelse och min framtid blir en mångfald av bättre upplevelser.

Därför är förmodligen dödandet av en annan människa det värsta man kan göra mot en annan person. Den personen kommer förmodligen aldrig kunna uppleva mer saker någon gång och det är upplevelser som är så fantastiskt och gör livet till ett liv.

Attans, du lyckades förvirra mig helt

Men du.....
Du har rätt..........