Meningen med livet - samlingstråd

+1

Bättre att leva än att inte leva... tänk dig om du dör idag.. vad du kommer missa ut... alla dom där åren med dina nära och kära.. din älskarinna, dina barn ditt allt.. känslorna... är inte känslor underbara? Jag försöker bara känna

I just want to feel fell everything... pleasure and pain... just be fully alive

Allt snack om mening "med" livet är bara att skjuta problemet ett steg längre bort. Det finns där fortfarande. Tänk om meningen med livet är att åka ut i rymden och trycka på en magisk knapp på jupiters måne för då händer det häftiga grejer... Then what?

Det finns ingen mening med livet, men det finns mening i livet och under ens livstid. Mening handlar till syvende och sist om ett mentalt tillstånd; är man i ett mentalt tillstånd där livet upplevs som meningsfullt så är livet meningsfullt, punkt slut.

Jag tror en mer eller mindre korrekt naturalistisk tolkning av meningen med livet är att man ska söka lycka och undvika olycka/smärta.

Och slutligen, hur kan man inte hissna inför de mysterier som är till synes olösliga? Frågan har länge varit "why is there something rather than nothing?". Med dagens neurologi och kognitiva forskning, där dualismen övergetts för en mer eller mindre reduktiv materialism, tycks frågan närmast ha omformats till "why is there experience rather than nothing?". Jag känner, och det är därmed något fantastiskt och oförståeligt som jag närmar mig med vördnad och nyfikenhet när jag ser upp mot en klar natthimmel och frågar mig: Hur kan materia uppleva?

Livet har kanske inte någon direkt mening i den meningen att det ska finns någon plan eller syfte med att vi är här, därmed inte sagt att livet är meningslöst. "Livets mening är att skapa en mening med livet." Det finns ju självklart evolutionära orsaker men någon övernaturlig mening finns det knappast. Det som driver mig i livet är att göra det jag tycker om, vara en god människa, att få se och uppleva livets skönhet och mångfald och träffa fina människor. Jag tror att man kanske inte ska gräva allt för djupt i den frågan för då riskerar man till slut att bli galen. Nu när vi är här ska vi njuta av det till fullo och fundera över vad vi vill göra av den korta tid vi har på jorden som Astrid Lindgren en gång sa.

Livet är över huvud taget inte meningslöst. Eftersträva att vara hygglig mot andra, att läsa populärvetenskapliga och vetenskapliga artiklar, att vara ute i skog och mark, att skaffa familj och (helst många) barn, och att driva något projekt likt bokskrivande eller hobbyforskning på sidan om som kan ge resultat och kanske berömmelse åt dig i eftervärlden, då har du ditt på det torra.

Den meningslöshet som många upplever idag kan även sägas vara till stora delar ett resultat av avsaknaden av gemensamma, kollektiva projekt i samhället. Detta eftersom den liberala medelklassen är tongivande: I.

Handskakning

Jag har alltid varit en sådan persson som har haft det ganska lätt för sig. Jag fick höga betyg i skolan utan att anstränga mig nämnvärt, har alltid haft gott om vänner och alltid varit relativt nöjd med livet.
Nej, livet har ingen mening, det har vi ju redan konstaterat. De religiösa personer som vill ta ifrån oss vår frihet att göra som vi vill kan prata i det tomma, jag kommer i alla fall inte lyssna.

Jag läste ett riktigt bra inlägg tidigare i tråden, kommer dock inte riktigt ihåg var. Det som människan strävar efter i livet är en enda sak. Lycka och livsglädje. Hur man lyckas nå detta får var och en ta reda på själv, då det är unikt för varje persson.

I ettan pågymnasiet började jag plötsligt (på allvar) inse att det jag satt och lärde mig till stor del va fullkomligt meningslöst. Jag är en människa som lever för dagen, hittar de ljusa punkterna i vardagen. Kallas ofta för 'hippie', och älskar allt som har med filosofi att göra.
För att fortsätta, jag mer eller mindre la av med skolarbetet som inte gav mig någonting (tyckte jag), och satsade på musiken - jag går för övrgt på en musikskola, är 18 nu. Det inns inget som säger att du måste skaffa dig en bra utbildning, eller ett välbetalt jobb för att vara lycklig. Jag är just nu så lycklig som man kan bli, har stora förvätningar inom musiken i framtiden, och jag har också skitit fullständigt i alla samhällsideal som finns idag.

"When I was 5 years old, my mother always told me that happiness was the key to life. When I went to school, they asked me what I wanted to be when I grew up. I wrote down "happy". They told me I didn’t understand the assignment.
I told them they didn’t understand life."
— John Lennon

Haha, klockrent sagt av John.

eller hur! :'D

Jag känner igen mig och håller med om allt du sagt. Känner precis samma meningslöshet!
Jag hade fått för mig att meningen med livet skulle vara att utvecklas mer i evolutionen och teknologiskt, och förstå naturen, fysiken samt kemin runt om i hela universum för att sluta upp som perfekta varelser med oändlig kunskap och teknologi..
Men det hela blev fort meningslöst igen när man frågar en själv varför..
Och det blev inte bättre av insikten i att universum, oavsett vad man gör, kommer förr eller senare att spela ut sin charad tills den helt och hållet är död, och i vilket inget kan existera, inte ens sten eller ljus..

Nej, någon mening med någonting kan jag inte se.
Vi är en produkt av naturens lagar precis som allt annat, och vi har ingen mer betydelse för verkligheten än en sten har.

Tycker nihilism är patetiskt.
Vadfan, ni har fått ett liv i ett universum där chansen att få liv är låg.
Bara livet är en gåva, även om allt är värdelöst så är du fortfarande dina egna känslors hamn. Du kan leva ett bra liv med mening så länge du övertygar dig själv om att det gör någon skillnad, att man går sin egen väg och bokstavligen talat skiter i allt som folk säger. Man ska inte gräva ner sig i att allt är värdelöst, det är vad sex åringar gör. Jag trodde alla gick ur denna existenskris efter 10 års åldern. Men att vuxna människor förstör sina liv för att de en gång kommer dö... jag förstår verkligen inte.
Varför inte vara lycklig fram tills sin död och sen när man är död så gör det ingen skillnad, du var död innan du föddes och jag kommer inte ihåg att jag hade något emot det.

Jag får frispel på folk i min egen ålder som går omkring och ojjar sig om att livet är värdelöst. Visst, vilket ÄR VÄRDELÖST, men fan! det är bara du som kan sätta guldkant på värdelösheten.

Om det finns folk som tycker att buskis är roligt så är det så jävla klart att vem som helst kan göra sitt live värdefullt och roligt, intressant etc.

Men hur många är det som gör det då egentligen? Jag har t.ex aldrig grävt ner mig i några depressioner bara för att jag alltid ansett att livet saknar en större mening, utan löser frågan just som du beskriver med att helt enkelt sätta upp små mål inom ramen för mitt eget liv och vara så lycklig jag kan medan jag försöker uppnå dem.

Det finns säkert nån som reagerar på meningslösheten med att trycka på pausknappen och bara gå runt i cirklar och ojja sig över att livet är värdelöst, men jag tvivlar på att det skulle representera någon större majoritet av alla som kommit till denna insikt.

Jag har lite svårt för att förklara detta, men när jag kom fra till denna slutsats (att livet inte har någon som helst mening eller poäng) upplevde jag en stark känsla av någonting som likade total frihet, eller avslappning. Jag har möjligheten att göra exakt vad jag vill och känner för, och ingen/inget kan förändra den saken.

MEN, jag håller inte ed om att livet är värdelöst, i såna fall skulle man lika gärna kunna dö på fläcken. Jag tyckeratt livet är fantastiskt värdefullt, till den mån att du bestämmer dig för att du inte vill leva längre. Du har fått en möjlighet att leva ett lyckligt liv, slarvar du bort den möjligheten är livet onekligen ganska poänglöst, men så länge man lever för dagen och gör det som käänns bra för dig själv tycker jag absolut inte att livet är värdelöst. Meningslöst, ja. Värdelöst, nej.

Bra sammanfattning

Jag håller helt med om den, och det tror jag de flesta gör som nått samma slutsats, för en övergripande mening med livets existens är ju inte alls samma sak som den egna individens liv.