Meningen med livet - samlingstråd

Det ikosaedri säger brister, som så mycket annat simplifierat.
Vad är lycka?
Vad händer med allt det folk med dåligt samvete, ex. mördare och våldtäcktsmän som inte anser att de förtjänar lycka?

Tyvärr, livet är inte enkelt. Hur mycket man än vill det.

Fan, klart som fan livet har en mening



tacka gud för det



Annars skulle du för länge sedan ha dött av tristess!!!!!

Man bör ju iaf sträva efter lycka, tycker jag.

För vissa är nog livet mer eller mindre en promenad i parken.

Strävan, att-bli snarare än att-vara.
Som att arbeta i flera år för att åka på en veckas semester.
Då lever man i framtiden, inte i nuet.

Jag vet inte, det är lurigt.
Vissa säger att dom är lyckliga med att leva på hoppet om något bättre,
men då har man antingen en annorlunda definition på lycka
(som är närmare definitionen på att-vara-glad)
eller så lurar man sig själv (hur nu det skulle gå till).

Det är ju svårt att-vara om man inte är.

Mjo, det är där "självbedrägeriet" kommer in. Att söka efter lycka är som att ge upp kontroll, man upplever kanske att det går, men egentligen så finns bara själva processen som sådan. Som att gräset hela tiden är grönare på andra sidan. Även om man kommer över till andra sidan, och tror sig vara på en grönare sida, så kommer alltid en annan sida att te sig ännu grönare. Man ser inte riktigt på vad man har, man tittar mer på vad man inte har. Det är därför många lyckoforskare sätter likhetstecken mellan att-vara-lycklig och att-vara-nöjd.

Hur lever du ditt liv utan att "lida"? Eller menar du bara att din livsuppgift är helt oberoende av lidandet, alternativt att du inte berörs av 'lidandet'?

Eller vad beror din mening på, mycket vetgirig är jag i den här frågan, för du verkar vara så säker. Jag är antagonisten till frågeställningens grund.

Hur fann du din mening och varför är du så säker att man inte blir upplyst i samband med döden? Samt.... VARFÖR lider du inte, alternativt; varför finner du ingen mening i lidandet?

Om så är fallet så tror jag som sagt att det blir tydligare i en svårare situation, men jag tror inte att lidande är en nödvändighet för att finna denna mening.

Visste jag det så hade jag just nu suttit i religionsforumet och skrivit en tråd om att folk borde ge upp sina vanföreställningar, tyvärr får det fortsätta heta "tro" tills jag eller någon annan har kommit fram till varifrån denna mening, om den nu faktiskt finns, kommer.

Kan inte tro vara att "veta" någonting?

(sorry för fortsatt OT)

Varför heter det "tro" när många av oss som tror på "något" ofta är mycket säkra på vad vi tror på... Sanningstroende, troende ateister, Buddhas, Tao-imperialister... etc, etc...

Dessbättre finns det uppenbarligen en mening med lidande, annars hade det inte funnits.... snacka om krasst tanke-experiment. Mycket god frågeställning dock.

Tro på svenska är detsamma som både faith och belief på engelska. Det är inte samma sak för amerikaner och många andra, men oftast är det samma sak för oss svenskar. Man får helt enkelt reda ut det genom sammanhanget.

Människan är en självbedräglig lycksökare så lika bra att förlika sig med ödet men finputsa våra mindre tilldragande karaktärsdrag.