Meningen med livet - samlingstråd

Dealen är att komma till insikt om och acceptera livets meningslöshet. Först känns det dåligt, men sen är det najs. Man inser att det enda som spelar roll är hur roligt man har det under tiden.

Jag kan förstå människor som vill ha en större mening, men för mig så är meningsfullhet endast möjligt att uppnå genom att ha sitt eget välmående som det största målet. Jag skulle aldrig kunna leva med tanken att det finns en snubbe som har en bestämd mening, jag trivs bra med att få bestämma själv.

Nej. Om du jobbar och betalar skatt så bidrar du ju ändå till artens fortlevnad. Idag finns det flera sätt att för sig själv (sina gener) vidare än att skaffa barn, genom ideer, intryck och så vidare. Man kan ju leva för artens fortlevnad på det viset också.

Fast jag tror inte att det är en sån mening som de religiösa försöker finna. De vill ju ha något evigt. Det är egentligen det jag tycker är så jävla freakigt med religion; att inte kunna acceptera saker som de är, utan behöva hitta bakomliggande orsaker till allt.

Jag är av samma åsikt, förutom på en punkt, och det gäller att ha sitt eget välmående som mål. Många väljer att se det så, men där föreligger alltid en risk att springa i ett hamsterhjul for all eternity ("Jag har bara detta kvar att göra, sen kommer jag uppnå största möjliga välmående!"). Ja, det finns ett värde i att sätta upp mål, det är ofta en nödvändig begränsning för att man ska få ordentlig bäring i sitt liv. Välmåendet är dock något som alltid ska finnas där, jag vill alltid kunna njuta av mitt strävande eller parallellt med att jag strävar.
Nja, det är inte riktigt samma sak, då man inte i strikt mening för sina gener vidare. Mig kvittar det dock; jag är tveksam till att skaffa ungar.

Så det är på grund av mina instinkter som jag arbetar, betalar skatt, får idéer och intryck?

Jag är inte kristen, men ser ändå inte att livet är meningslöst. Jag tror/(hoppas) att vi på något sätt drabbas av något baserat på våra handlingar i livet. Reinkarnation, Himmel/helvete osv är en ganska lockande tanke. Jag tror att det är när man anser att livet är meningslöst som man lockas att begå handlingar som skadar andra och en själv. Meningen med livet för mig är att på det hela stora försöka berika mitt och andras liv. Meningen med livet är (klysch-varning!!!) att leva och samexistera. Att få insikter och uppleva kärlek.

Livet e inte meningslöst!!

Tja, som hedonist är min njutning primär. Den ger min existens mening. Njutning på olika plan. Gott sällskap, god mat, skön natur, tillfredställse på arbetet, sex, givande samtal etc.

Det räcker utmärkt.

Låter inte helt olikt satanismens egoistiska normer. Verkar ganska sunt, men ligger det även till gagn för dina nära? vad anser de om dig? Har du många vänner? Flickvän? Är lite nyfiken

Jag skulle vilja påstå att livet varken är meningsfullt eller meningslöst. Livet bara är. Eller så kanske man skulle kunna säga att meningsfullhet och meningslöshet är en och samma.
Vi människor har ett stort behov av att sätta mening på saker och ting. Jag tror just det faktum att vi är medvetna om att vi är medvetna ligger just bakom denna reflektion över allting. Man ser inte andra varelser på denna jord ifrågasätta sin egen existens, inte sant? Vilket jag anser beror på att de inte är medvetna om sitt eget medvetande.
Jag är öppen för ifrågasättande av mina påstående. Feel free to shoot me down.

Peace

Skulle vilja säga att detta är ett I-landsproblem, att finna meningen med livet.. det finns så mycket att uppleva i livet för en person som är född i ett sånt välståndsland som Sverige, alla val och alla krav på vem man borde vara sätter grillor i huvudet på många. Det som verkligen är att leva ut sitt liv är att följa sitt hjärta och strunta i alla som dömer en utifrån våra val, skita i jantelagen helt enkelt. Många lever tragiska liv där man gett upp, jag känner mig som mest levande då jag lyckas med mina drömmar och ger mig in i nya äventyr. Man lever(antagligen) bara en gång, varför då kasta bort en massa tid.

Meningen med livet är väldigt beroende, jag tror man formas till den man är utifrån(i största del) vad man upplever i livet. Att hitta en väg som känns rätt för en själv är meningen med livet. Människan har en tendens att sträva efter vad den inte har, därför blir vi sällan nöjd, att inse detta är en befrielse, att inse att man aldrig kommer vara riktigt nöjd, då kan man vara tacksam över det man har och bygga sin egna verklighet och följa sina viktigaste mål och ambitioner i livet.

Du måste vara riktigt trög. Man tänker även då..