Meningen med livet - samlingstråd

Livet har enligt mig ingen som helst mening, men bara tanken av det får mig att må avskyvärt dåligt, därför intalar jag mig själv att det inte är så genom att göra saker. Folk gör det på olika sätt - jobbar mycket, letar efter drömmar, hjälper andra (enligt dom) behövande personer osv.

Jag, jag dricker ganska mycket och resterande tiden spenderar jag på saker som gör mig glad och inte lika eftertänksam i denna fråga. Dvs kompisar, jobb, musik etc.

Ey, jag är inte så deprimerande som jag låter, det är bara i min meningslösa hjärna

Jag tänker så här. Det finns ingen mening med livet, Det är du som person som har i uppgift att ge den en mening

Precis, och det är själva premissen med den här tråden.

Samma här. Meningen med livet för ikväll är Flashback.

Jag håller inte riktigt med dig där. Jag ser det mer som att personer utan tro och personer med stark tro inte ser helheten. Om man tänker på det på ett helt vetenskapligt plan så kommer man till en rätt så annan slutsatts.

Vi vet att sannolikheten för alla tänkbara händelser är lika med 1 eller 0. Det vill säga. Alla tänkbara händelser kan inträffa eller inte inträffa. Vi vet även om att en händelse i en dimension kan ske samtidigt i en annan dimension.

Detta tyder på en säker osäkerhet. Vi har vetskapen om att inget kan bevisas osannolikt. Alltså kan vi inte dementera att det finns eller inte finns mening med livet. Vi kan således inte med en säkerhet dra någon riktig och hållbar slutsatts om någondera alternativt. Vad detta innebär. Är att det är lika sannolikt att det finns mening med livet som att det inte finns det.

Beslutar man sig för att enbart stå bakom någondera av de alternativen, bestrider man bevisad fakta. Därav anser jag att det är dumt att ta ett parti. Då du då låser dig från att se världen ur ett holistiskt perspektiv.


Jag tror att en människa utan vilja att utvecklas och förstå är en människa som till slut inte längre ser mening med livet. En person som "per se" saknar mening med livet saknar livsglädje. Det som driver dem flesta framåt är en strävan efter mål. Om denna strävan är en del av den evolutionära utvecklingen eller guds vilja kan vi inte veta. Det enda vi vet att båda alternativen är lika sannolika.

Vad detta i sig kan tolkas som, är att meningen med livet är lärdom. Och när en lärt sig tillräckligt, så tar livet slut. Om dessa lärdomar sedan leder till något med, eller dör med din fysiska kropp, eller överförs till en annan dimension vet vi inte. Och det är det mycket av vår forskning försöker förklara.

Med livet har man häcken full som det är; en mening med alltihop skulle bara ge ännu mer att hålla reda på.

Själv tycker jag det räcker att få se vart det tar en härnäst - livet slutar aldrig att överraska en.

Det här är ett problem som de flesta kan stöta på. Det kan vara extremt svårt att se en mening ibland.

Lösningen heter medveten närvaro, enligt mig. Uppnår man ett sådant tillstånd regelbundet så ser man världen på ett annat sätt, och man känner sig dum för att ha uppfattat tillvaron som meningslös tidigare.

Upplever man inte medveten närvaro på en lång tid och bara blir en bricka i ett spel så förstår man inte hur man tidigare kan ha sett en mening med allt. Det känns som om allt bara var en illusion, och man förstår inte hur den värld man en gång kände inte verkar existera.

http://en.wikipedia.org/wiki/Mindfulness

Det här är inget som måste vara kopplat till någon form av buddhistisk eller hinduisk tro, det används inom psykologin t.ex. (Mindfulness-based stress reduction). Men det är heller ingen "uppfinning". Det är en benämning på ett naturligt tillstånd som vi alla når ibland.

Så många personer verkar ha bristfällig förmåga att leva i nuet. Jag vet att jag ofta har det, men jag har tack och lov lärt mig att göra det i alla fall under vissa aktiviteter. Vi är så vana med att vi måste motivera allt med vad det kan ge oss i framtiden. Men verkligheten existerar i nuet. Det är i nuet som vi kan leva, och det är i nuet som vi kan njuta.

Vad är meningen med idrott? Att visa sig duktig så att man får bättre självförtroende och friskare kropp, och större chans att attrahera en partner. Eller är det ett sätt att njuta av livet? Att njuta av sin kropp, och att njuta av rörelse?

Vad är meningen med god mat? Är våra kroppar programmerade för att försöka få i sig näringsämnen som är nyttiga för oss och ger oss energi? Visst är det så, men detta faktum bestämmer inte att det är meningen med mat. Det är vi som skapar en mening med det hela. Det är kul att laga maten, fint att se på den, gott att äta den, och trevligt att njuta av god mat i sällskap av vänner. Vi har så svårt för det här med frihet att vi alltid letar efter logiska orsaker till varför vi ska göra något. Och när vi har det glömmer vi bort att njuta av det. Vi tänker direkt på nästa sak.

Religiösa personer verkar inte ha detta problem. Men har det verkligen något med deras tro att göra? Är tro ens relevant?

Blir en sak mer meningsfull för att Gud bestämmer det? Guden måste väl också ha sina orsaker till detta? Vad är meningen med dessa orsaker? Att världen fortsätter rulla och utvecklas? Varför? Vad är poängen? Är njutning för så många individer som möjligt poängen? Vad är meningen med det när njutningen bara sker i stunden och sen går över? Och vad är meningen med evig njutning?

Vare sig man har en religiös tro eller inte så kan man komma fram till samma slutsats.

Men personer som verkligen är troende verkar inte ha dessa problem. Och många av dem är väldigt intelligenta personer som förstår det här problemet lika bra som vi andra.

Jag tror att det beror på det sinnestillstånd man kommer i vid t.ex. bön. Det handlar om förmågan att öppna upp sig för intryck som man känner i nuet. Det är konstigt, men lyckas man sakta ner, sluta tänka och bara känna - så ser man allt på ett annat sätt. Troende eller inte.

Man behöver inte "hantera" det, och man behöver inte en solid anledning för att leva vidare. Hedonism är anledning nog: ha kul, njuta av saker, älska, hata, uppleva så många starka sinnesstämningar som möjligt. Vi kan inte förstå döden, så det är ingen idé att försöka.

helt rätt vi kommer aldrig förstå döden så lev livet och njut

Jag lever vidare av nyfikenhet på allt som är okänt och konstigt. Varför inte prova leva när det ändå är endast en kort tid vi är här på jorden.

supa, knarka och älska folk i min omgivning...
om jag gör ett avtryck eller ej, spelar nog inte så stor roll...

Även ateister har en mening i livet, annars skulle de inte leva.

Även ateister är troende. De tror på evolutionsteorin, vilket får dom att tro att det finns ingen absolut mening, ingen absolut moral, osv.

Man behöver inte vara intelligent för att veta sanningen, man behöver bara ha mod. mod att testa allting. Mod att kasta bort sin tro, tankar, rationalitet, allting för en stund, och se verkligheten.

Mate. Kill. Eat. Repeat. Dom program instruktionerna fungerar bra för djur. Men inte för människor. För att vi är inte djur.