Meningen med livet - samlingstråd

Käkar SSRI. Fyller vardagen med saker som kan distrahera mig. Tror att det kommer hinna bli bättre innan jag dör, att jag kanske kan bli lycklig och känna mig genuint älskad och kanske kunna rikitgt lita på någon, men börjar tveka.

Nu börjar snart jag deppa ihop också! Hur många dysterkvistar ryms det egentligen på ett enda forum? Varför vältrar ni er så villigt i ert eget lidande?

Människans liv är inte bara en jakt på signalsubstanser. Vi är inte bara djur. En labbråtta kanske finner meningen med sitt liv i pelletsmaskinen i buren, men vi har det inte lika enkelt. Det krävs lite mod och styrka för att orka följa sina drömmar, och göra sitt liv meningsfullt.

Mening finns inte bara där som en automat med pellets, vi måste själva skapa och erövra en mening med vår existens. Men i detta samelsurium av ynkryggar och fripassagerare talar jag för döva öron. Fortsätt ni er odyssé över självömkans stormiga hav. Ni kommer aldrig komma i land förrän ni lär er segla.

Jag lever för att det är kul att leva. Är man död känner man ingenting antagligen, så då väljer jag hellre att leva och känna något.

Du sätter ord på vad jag själv känner/tänker, och du unnar dig att göra det mer poetiskt än jag skulle göra. Gott

Jag har läst för mycket Nietzsche på sistone, därav min förkärlek för högtravande utskällningar i sturm-und-drang-stil.

Tja vad är alternativet..

Döden?

Livet är det enda vi har så det är lika bra att köra på.. Man får se dom små sakerna i livet och glädjas åt dessa..

Just nu känns all tristess som det värsta hindret...

Kan jag ta en pizza därför att jag kan dö imorgon, eller kan jag avstå en av samma anledning?


Spelar det någon roll vilken mening ditt liv har? Spelar det någon roll vidare vi kommer att kunna segla i land eller inte? Vad är land? Är land slutet? Det vore hemskt tråkigt.

Ont: Har du någon aning om vidare livet är meningslöst eller inte?

Jag förstår inte vad du säger. Var snäll och skriv mer begripligt.

Varför skulle det vara ett viktigt kriterum på ett meningsfullt liv att det lämnar ett bestående intryck? En människa kan väl ha levt ett fantastiskt roligt och spännande liv och gjort många intressanta erfarenheter utan att bli ihågkommen. Det viktiga är väl att dessa saker upplevdes som meningsfulla och givanden för den människan då. Inte att han eller hon omskrivs eller ihågkoms i all evighet.

är man en bortskämd idiot så gnäller så kan man lika gärna ta livet av sig så att en ny människa får platts i världen.

det börjar ju bli lite trångt

eller så kan kan se allt som är kul och känns bra med avd världen har att erbjuda.

Vem är det egentligen som anser vad som är meningslöst eller inte, om inte invidiven själv med andra ord. Då är det ju trots allt fel att generallisera med att alla skulle uppleva livet som meningslöst enbart för att man föds och dör till slut, men under den sträckan kan man göra väldigt mycket som den som inte får chans att födas får uppleva. Sen tror jag mycket att det beror helt och hållet på ens förhållanden till världen och levnadssätt, klart att man finner världen som dålig om man mår dåligt, men väl då man kommer ur sitt trångsynta perspektiv på livet får man en vändning trots allt.

Att livet skulle vara meningslöst känns bara som absurt, finns väldigt mycket att leva för och göra än att jobba och slita hemma med barn, familj etc... resa ut i världen, upptäcka nya platser, träffa människor och vidga sina vyer och intressen. På så vis blir inte livet alls meningslöst och kommer vara klart nöjd om mitt liv fortsätter i samma anda som nu då jag ligger på dödsbädden.

Bortskämd i jämförelse med vad? En person som inte lever?