Meningen med livet - samlingstråd

Eftersom "Vad är meningen med livet?" innehåller i sig vad det innebär att vara människa finns det ju en ontologisk vinkel i och med "vara". Människan är ju något som är till, som är delaktigt i att vara. Det är väl där man kan ge Heidegger en öppning, och liksom honom först rikta sig mot människans deltagande i att vara för att lägga in en kil i att förstå "att vara" i sig. Då förstår vi bättre, tror jag, den första frågan om "meningen med livet" när vi klarlagt en av dess centrala termer och just vilken av dess skiftande meningar vi talar om - och vilken som ska ha högst ställning. Jag har bara kommit så långt med Heidegger och hoppas att jag inte felrepresenterar, därför vågar jag inte säga att ens en del av innehållet i mitt inlägg var heideggerskt. Jag ser det som åtminstone inspirerat och skulle ha svårt att säga exakt vilken bok du skulle titta i. Du kan också hitta en del av de olika meningarna av vara redan hos Aristoteles. Franz Brentanos (på engelska) "On the several senses of being in Aristotle" är en intressant utläggning. Och är också den bok Heidegger ska ha läst tidigt i livet som tagit in honom på hans bana om vilken den mest fundamentala meningen av vara är. Leta på nätet och betala inget för den (i första hand), då jag inte tror att det ensamt är tillräckligt likt vad jag talar om.

Man kan inte skriva och säga att meningen med livet är meningslös,eftersom man måste leva för att upptäcka livet.
Då är det alltså inte meningslös!
Fan vad jag hatar idioter som påstår med meningslös liv!!!
Livet har alltid en mening!

Grattis. Livet är totalt meningslöst. Om man ser till Universum. För vi kommer aldrig kunna påverka något universellt. MEN livet är fantastiskt!!!

Men om det inte finns något "ultimat ändamål" med livet så borde ju allt annat som vi tycker ha mening enbart vara en illusion av mening?

Om det finns ett slut, så har ju alla saker som har hänt, överallt, någonsin, bara varit en meningslöst illusion eftersom det är totalt betydelselöst för allt och alla för evigt. Som jag skrev tidigare, det kunde lika gärna aldrig ha inträffat.

Och om det fortsätter för evigt? Ja, då drunknar vi helt enkelt i möjligheterna, eftersom även om något skulle anses ha en mening "just nu" så blir det meningslöst eftersom det kommer att inträffa ett oändligt antal gånger i ett oändligt antal kombinationer i evigheternas evigheter.

Det kanske är svårt för vissa att greppa detta, eftersom vi pratar om evigheter. Men tex att säga "resan är målet" blir ju meningslöst om det aldrig slutar? Hela ORDET eller BETYDELSEN av "mening" innebär väl att det finns ett slut, en utvärdering om det var meningsfullt/bra/dåligt osv?

Det finns inget sånt om det slutar i en evighet där ingen kan göra utvärderingen, inte går det heller göra en sådan utvärdering om det aldrig slutar.

Kan jag få vara jobbig och fråga, hur man skaffar bild här på flashback?

Folk behandlar begreppet "mening" så bisarrt. "Mening" kan endast finnas för människor, det vill säga att vi enbart har syften att fullfölja åt oss själva. Jag själv väjer att fortsätta leva eftersom jag gillar det (och eftersom min överlevnads-instinkt tvingar mig). Folk talar som att det finns någon "högre" mening åt universum. Universum är likgiltigt åt vad som händer oss. Fast även om vi skulle låtsas att universum brydde sig skulle det vara omöjligt att veta om vi fullföljde dess vilja. Det låter så udda när folk säger att de undrar vad "meningen med livet" är. Det vet väl själva varför de väljer att fortsätta leva?

Meningen med livet är att skapa sig en tillvaro som känns meningsfull. Så på det sättet håller jag med dig. Att du hatar människor för deras ställningstaganden i existentiella frågor får stå för dig.

Att livet alltid har en mening håller jag definitivt inte med dig om. Skulle jag hamna i en situation där min fortsatta tillvaro inbegriper ett ohyggligt lidande utan chans till förbättring och jag inte vill genomleva detta så skulle jag inte anse mitt liv vara meningsfullt. Därför är jag för dödshjälp bland annat.

Försök att förstå att det egentligen inte finns någon mening med livet. Livet går bara runt runt i ett hjul,solen går upp och solen går ner. Många människor undviker gärna frågan kring meningen med livet av rädsla för att finna svaret. Finna ett svar som inte finns. frågar ofta exempelviss mina arbetskamrater hur dem ser på det här med livets mening. Får allt för ofta höra, man ska väl inte gå runt och tänka på sånt då bli man ju tokig. Dem vågar inte tänka på det för då blir dem bara ledsna och bedrövade. Dem är fast i hjulet likt en liten hamster och kan inte ta sig ut. Deras vardag bara snurrar på och åren går. Allt vi männiksor gör i vår vardag fyller ingen mening. Alla följer strömmen.
en ström som rinner utan anleding och mening.

Då vägrar du alltså att acceptera livet då...???
Att människor påstår om meningslös liv beror på för att dom accepterar sitt nederlag utan att ge sig en chans.
Se bara på alkoholister!
Dom hade själva eller har oftast meningslösa liv,men detta beror på för att dom själva hade accepterat ett val.
Man har alltså ett val för att genomföra meningsfullt liv!!!
Det finns personer som upplever stopp för ett meningsrikt liv och det är sådant där det inte finns någon hjälp som en utväg än annan som dödshjälp.
Men då också haft ett rikt liv i alla fall.
Hopplösheten finns,men kan bekämpas mot detta!

Om meningen med livet är det gemensamma målet för alla människor så råder det ingen tvekan om vilket mål detta är. Det är lycka, välbefinnande (vilket inte är det samma som njutning). Välbefinnande är inte något sinnestillstånd utan snarare ett "själstillstånd" (i brist på bättre ord) som inte bara är något inre utan lika mycket en disposition till att bete sig på ett särskilt sätt. Välbefinnande uppnås genom dygden och dygden är en social praktik.

Frågan om meningen med livet är alltså inte frågan om någon esoterisk sanning utan om hur man bör leva, det är inte fråga om metafysiskt utan etik. Meningen är inte separat från livet utan det som gör livet värt att leva. Det är inte något individuellt utan något relationellt.

Det handlar helt enkelt om kärlek, dvs. att ge varandra det vi behöver.

Eller kan meningen med livet vara att leva det?


Meningen var att det var kul att bygga det medan man byggde det.


Jag tror att du har missat poängen. Du tycker att det BEHÖVS en mening i slutet av livet för att du ska kunna leva det. Du har inte fattat att hela iden är att du ska LEVA medan du lever.

Jag skulle gissa att du är en sån som när du är ute på en resa, tex med ett flygplan, så kan du inte njuta av själva resan utan du tänker bara på destinationen?

Men glöm inte att själva resan är också värd att uppleva.

Om något/någon har en mening så måste någon/något ha "startat" det för att den ska ha en mening?
Ex, nån tog upp fotbolls spelare, meningen där är ju att:


Alltså har laget, eller vdn för laget eller de som "kom på fotboll" ha startat detta och det har utvecklats och fått en mening. Därför tänker jag på folk som tror att det finns en mening, då måste ni tro på att det finns nå övre makt som en Gud eller något liknande? För nånting måste ju ha startat "meningen". Äh vad vet jag, kanske tänker helt fel...