Meningen med livet - samlingstråd

För övrigt, tänk vad mycket lättare livet skulle vara om man levde på vikingatiden - man slogs, stred för sin hövding och flådde djur. Inget jävla dravel om rock 'n rolldöden och inga jävla miserabla konstnärssjälar som flöt runt väntandes på sina 15 minutes of fame. Blod, kött, slakt, yxor och slag ute på fälten - allt som gör livet värt att leva. Dessutom hade man en hövding att följa och asagudar att frukta!

Nej men visst driver jag mitt resonemang in absurdum - men håller ni inte med om att det finns vissa fördelar med en schysst, hård men rättvis hövding som säger åt en vad man ska göra och tar de svåra besluten? Det skulle jag tycka var soft i alla fall.

Rädslan för ett Svensson-liv verkar också vara tämligen utbredd i tråden.

Är ett Svensson-liv så hemskt?
- Duscha, tvätta bilen, och vattna gräsmattan med DRICKSVATTEN (hur många kan göra det?)
- Tillhöra de 2% rikaste av jordens befolkning (98% av jordens befolkning har mindre pengar än dig).
- Aldrig, någons löpa risken att svälta ihjäl.
- Tro på vad du vill, läsa vad du vill, uttrycka vilka åsikter du vill.
- Bosatt i, enligt FN, ett land som är ett utav världens 3 bästa länder att bo i, sett till socialt skyddsnät, sjukvård etc.

Jag tror inte ett Svensson-liv är så kasst om man sätter det i perspektiv.

Jag menar inte att man skall sätta sig på arslet och vara nöjd, eller att alla vill leva så. Däremot känns det sjukt att förkasta ett Svensson-liv.

Trevliga jobbarkompisar gör väldigt mycket, Har världens skitjobb börjar 03.30 på morgonen och jobbar till 14.30 på dagarna. Men det känns inte lika jävligt att fara till jobbet när man vet att idag kanske jag har chansen att vinna det dagliga kontorsstols racet eller när man ser polarens min när han hittar sina arbetskläder fasttejpade i taket.

Jag har tänkt som TS många gånger, särskilt när jag var i hans ålder - dvs ungefär hälften så gammal som jag är nu. Det kändes fruktansvärt att ha ett vuxen/yrkesliv framför sig med bara jobba/äta/sova och det kändes i princip som att det fria livet var över.

Under mitt vuxenliv har jag haft tre olika längre fasta anställningar samt rätt många kortare vikariat. Jag har också haft tre långa perioder av arbetslöshet på ca 1 år vardera och haft full a-kassa, klarat mig ganska bra rent ekonomiskt på det. Ska jag väga dessa perioder av jobb/arbetslöshet mot varandra så tar jag TVEKLÖST jobbet. Jag känner mig mycket mer fri när jag jobbar trots att jag inte får disponera min tid på samma sätt. Det blir på nåt sätt att nu när man är ledig så känns det verkligen att "den här lediga tiden har jag förtjänat" till skillnad från när man är arbetslös.

En annan stor skillnad är den ekonomiska tryggheten. Att inte behöva oroa sig för pengar är värt hur mycket som helst, och att känna hur a-kassadagarna tickar iväg är fan inte roligt. Den som inte har upplevt det själv vet inte hur det är.

Tricket med att jobba och trivas med livet är att underlätta för sig själv så mycket att det känns ok trots att det finns tusen grejer man hellre skulle göra än att kliva upp och gå till jobbet. Det handlar dels om vilket jobb man har, men även om hur man själv hanterar situationen.

Bara ett exempel: Ta bilen, om du tjänar tid på det! Jag skulle VÄGRA stiga upp tidigare för att antingen på ut och frysa vid en busshållsplats (vinter) eller sitta på en varm buss som luktar svett (sommar) när jag ska åka och jobba när det finns ett enklare alternativ. Nu beror det så klart på hur man bor och hur kommunikationerna ser ut - jag har drygt 10 km till jobbet och åker på ca 10 minuter från dörr till dörr om jag tar bilen, men det tar mig ca 40 minuter med bussen. Dvs en hel sparad timme per dag om jag åker bil, det är LÄTT värt prisskillnaden - och bussen är bara billigare om du anser din tid vara värdelös.

Sen att äta bra mat, ha en utvecklande hobby som du spenderar tid och pengar på, planera in saker du ska göra som du kan se fram emot och så vidare. Du kommer troligen aldrig bli nån som lever för att jobba, det är jobba för att leva som gäller - så försök styra in dig på att "det här [jobbet] är inte mitt riktiga liv, det är bara nåt jag gör för att få pengar så jag kan leva och må bra på min fritid".

Det går faktiskt. Det sitter inte 5 miljoner svenskar på sina jobb och hatar sitt liv, de flesta trivs faktiskt ganska bra.

Stanna upp ibland, ställ dig själv frågan "kan jag leva så här?" Om svaret är ja så är allt ok, om svaret är nej får du förändra något.

Ja de där med semester till ställen man längtar till kommer jag göra garanterat! Men jag kan oxå förstå varför folk bli deprimerade av livet. Jag har aldrig tänkt så riktigt, ioch med att man har haft en rolig gymnasietid med fest och kul! Får helt enkelt se hur de går. Men vilket jobb är kul? ja har svårt att tänka mig att ett jobb är roligt ..

Vad är det för jobb du har ? det skulle vara intressant om ni kunde skriva vad ni jobbar med också

Jag skulle hellre bo i en grotta i skogen, jaga min egen mat, odla mitt eget gräs, fiska min fisk och njuta av den "riktiga" världen/naturen i stället för att prioritera säkerhet sjukvård, och att kunna köpa massa prylar.
Men sure, sätter man kvantitet framför kvalitet så visst.

Personligen tycker jag att vi alla lever som slavar för kronan. Allt för att kunna köpa... Jaa vad är det egentligen vi köper som är viktigt och skänker sann lycka som vi inte skulle kunna ha fått gratis ifrån naturen/varandra ?

Fan ta vårt matrealistiska konsumtionssamhälle och allt som hör till det..

Jag har gått ut gymnasiet precis, och sommarjobbar. Efter sommaren så ska man söka nytt jobb, eller jobba kvar där man är nu. Tjäna pengar, sen kanske man byter jobb fram på, för att få en bättre peng. Men det jag inte riktigt förstår mig på, är att det ända man gör är att man jobbar, kommer hem, äter mat, sen sover man, sen vaknar man och börjar jobba igen. Semester får man fan inte ofta, 3 veckor på sommaren. Vad fan är det för liv egentligen?