DU-reformen

Är det någon som kan komma på lite mer konsekvenser av denna reform än att vi har sluta använda NI och titlar på samma sätt?! Grunden till detta beslut ska ju ha varit pågrund av demokratiska skäl?!

Menar man då att högt uppsatta personer med titlar ska ha kommit närmare deras arbetare som ett exempel?!

vad tror du/ni ?

Jag använder båda fortfarande, men i olika sammanhang då.
Anser att Ni är lite finare och använder det därefter.
Kommer sig av att jag serverade mycket i mina yngre dagar. Tyckte inte att det lämpa sig att DUA då , men det är jag det

A&S → Språk

/mod

Jag är av uppfattningen att man niar nedåt, eller har åtminstone gjort tidigare. När man tilltalar en överordnad använder man titel, typ ”Skulle direktörn...” och direktören niar tillbaka om det är en underordnad som tilltalat honom.

https://www.flashback.org/showthread.php?t=838781
Har för mig att det ska finnas fler trådar om samma ämne också.

Man bytte inte ett pronomen mot ett annat, utan man lade bort titlarna. Du har alltså inte ersatt ni. Dock fanns det även en "ni-reform" som innebar att man istället för titlar sade ni; dock slog den enbart igenom lokalt (och det finns lokala bruk där ni av hävd anses vara det artiga tilltalet, precis som man på sina håll i framförallt Dalarna alltid sagt du till alla).

Ni använd(e)s - som VerbalHologram mycket riktigt säger - nedåt, till tjänstehjon och liknande.

En konsekvens som jag hört äldre klaga på, är att man inte kan visa närhet på samma sätt. Du var förbehållet dem man stod nära och hade en personlig och vänskaplig relation med, medan man antingen titulerade eller niade övriga.

Tilläggas bör att man förutom att nia nedåt, även kunde vara extra nedlåtande genom att tilltala folk med hon/han. Fick man höra "kan han flytta lite på sig?", visste man att man verkligen ansågs underlägsen av motparten.

Det lokala och vördsamma tilltalet I har successivt försvunnit sen 1940-talet.
Tilltalet I / I Mor / I Far är i princip äldre än ordet »ni«. Inledande n i »ni« har
transmuterat över från pluralböjda verb, på liknande sätt som p smittade från
»upp å« till »upp på«.

— Han I fått nôt regn? (modernare riksspråk: — Ha’ ni fått något regn?)

Vad jag minns tilltalades tillfällig arbetskraft med förnamn på landet ca 1950,
lite efter samma modell som adlade engelsmän tilltalas med Sir David etc.
Om man inte vistas i en myrstack så duger förnamn.

— Nu får David vila ryggen lite och komma in på en kopp kaffe. (sagt till David)

Personligen gillar jag inte du-reformen. Trams.

Ska vi hålla på och reformera språket för att passa det politiska klimatet kan vi lika gärna göra som i boken 1984, i samband med aktuella fascistlagar, som IPRED.

Det hör till att visa främlingar och äldre en viss respekt, även om man arbetar med något som har med service att göra. Jag tycker det känns väldigt obehagligt att dua i vissa lägen, särskilt gamla gubbar. Såna med skägg.
Även äldre damer med ansiktsbehåring har jag svårt för. Att dua alltså.

Du-reformen är ett smidigt uttryck för att fånga in något mer komplicerat skifte i spårkbruket. En reform i betydelsen "härmed beslutas att" har det dock aldrig varit.

Gillade att säga Ni till äldre personer tidigare, men efter att ha fått mig två utskällningar pga det har jag slutat...

Niandet i text förekommer och då talar jag om skyltar med uppmaningar på t ex hotell, vandrarhem och andra mindre faciliteter där personalen själv skrivit texten.

Myndigheter har jag inte sett använda Ni i text, kanske för att de använder sig av professionella som formulerar deras utskick.

Men om det mer eller mindre är utbrett att man niar nedåt torde det vara ganska dumt att nia en gäst?

Tjänstefolk tilltalades med förnamn (Anna kan duka av nu etc) i princip så länge det fanns tjänstefolk i större mängder, dvs till på sextiotalet.

Och det var inte ett renodlat nedåt-tilltal heller. Min pappa tilltalade sina svärföräldrar med Karl och Aina tills de dog i början på 1980-talet.