Åldrandet - den långsammaste saken du kan uppleva?

En tanke slog mig just. Vissa saker kommer smygande, som förkylningen som växer så långsamt att man knappt märker det. Eller timvisaren som rör sig över urtavlan.

Men den långsammaste processen man någonsin kan uppleva i livet är väl ändå sitt eget åldrande?

Diskutera.

wikipedia.se

Det finns väl även parallella processer såsom mognad, erfarenhet osv.

Sen kanske man kan uppleva en process som är längre om man ser tillbaka historiskt. Naturligtvis har man då inte upplevt processen rent fysiskt.
Exempel:
En person som i många många år jobbat för att alla länder skall skriva under FN:s barnkonvention får tillslut uppleva dagen när detta sker. Fysiskt har inte personen varit med i processen från dag 1 men han/hon upplever det nog som det.
Du har säkert hört någon säga något i stil med: Det har varit en lång process, redan på 1800-talet slogs kvinnor för lika rättigheter och nu har vi verkligen tagit ett stort kliv i rätt riktning.

Iochmed att vi är biologiska varelser kan man hävda att vi i viss mån upplever processen evolution, vilken är mycket långsammare än en individs åldrande.

Kanske process är ett olyckligt ordval.

Jag vill dock hävda att vi inte kan uppleva evolutionen långsammare än vårt eget åldrande. Detta är så klart en tankelek och inte mätbart i praktiken. Hur mäter man åldrande utan referens? Det går inte.

Hur upplever man åldrande? Jag tror det är en jämförelse av självbilder. Man har ett minne av hur man var som ung, och så jämför man den bilden med hur man tycker att man är idag, och kanske till och med jämför det med hur man tänker sig att man kommer att vara som ännu äldre. Det är hela tiden en objektifiering, till och med i nuet. Man tar sitt subjekt och gör det till objekt. Och det gör man egentligen hela tiden endast i nuet. Hela jämförelsen sker i nuet. Om man inte hade konstruktionen av ett minne av hur man var förr, så skulle man inte ha någon uppfattning om hur gammal man är idag. Innan introduceringen av vällingklockan i Sverige så hade man i princip ingen uppfattning om hur man gammal man var. Förutom säsongsskiftningar så fanns det ingen anledning att hålla reda på tiden, och säsongsskiftningar är cykliska och inte linjära. Även idag när man går till världens äldsta människor, så lever dom oftast i områden där det inte finns någon anledning att hålla reda på när man var född. Hela den tidsuppfattningen som vi har idag är en konstruktion. Så då skulle inte upplevelsen av åldrande vara universell. Jag vet att ingen hävdat det, men det känns som att poängen att upplevelsen av åldrande sker i nuet, är kopplat till att upplevelsen av åldrande i Västvärlden är baserat på konstruktionen av tid som linjär...

Och om upplevelsen av åldrande sker i nuet, hur kan man se upplevelsen som mer eller mindre långsam?

Hur menar du nu? En individ är egentligen en produkt och del av evolutionen, men evolutionen är inget som pågår just nu inuti en individ som omformar denne under sin livstid, därmed kan man inte heller uppleva evolutionen. Du upplever liksom inte när du ärver egenskaper av dina föräldrar eller när en mutation uppkommer.

Jordens åldrande skulle jag säga är ännu långsammare..

Nja vi är ju i själva åldrandet hela tiden så att det går långsamt eller fort går ju inte att säga...vi har inget givet mål i åldrandet, ingen vet hur gammal man blir.