Antifeminism = Accepterat / rasism = Inte accepterat?

Om vi utgår från svenska akademins ordlista så är feminism "en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen".

På vilket sätt menar du att feminismen är ett medel, och varför leder det åt helvete?
Nu utgår vi kanske ifrån olika definitioner av begreppet, men jag anser det naturligt att man eftersträvar motverka någonting som man är missnöjd med i samhället.

Jag använder inte en definition, utan syftar på 'den reellt existerande feminismen'. Se t ex mina inlägg och trådar jag startat i
https://www.flashback.org/forumdisplay.php?f=150

För att jämföra med kommunismen, så handlar det inte om den sympatiska kommunistiska utopin, utan om den frankensteinsocialism som skördat så många offer. Med feminism menar man då den starka svenska tokfeminismen, som varit statlig ideologi i flera år men som nu är på tillbakagång. Se t ex på den sjukliga genusfixeringen.

...och detta med PK kanske kunde förtjäna en filosofisk analys. I det närmaste ofrivilligt snubblar jag på PK-lögner dagarna i ända. En av de mest utmärkande egenskaperna hos den svenska politiska korrektheten är just att den är kontrafaktisk, t ex inte stämmer med den kunskap vi har från offentlig statistik.

En lustig ironi här är att de som kallas rasister ( måhända med rätta ), ofta är mycket ivriga att låta korrekt statistik bli diskuterad. PK-antirasister vill skydda folket genom att vägra diskutera statistiken eller ersätta den med falska uppgifter.

Samma falskhet finner man hos feminister, där lögn med statistik är regel snarare än undantag.

Alltså är din kritik mot feminismen snarare av praktisk- än filosofisk-karaktär?

Ur det perspektivet så har jag inga invändningar mot kritiken som förs mot den svenska feminismen, främst eftersom jag gång på gång stött på bristande argumentation, falska antaganden och således falska slutsatser vid de tillfällen när jag sett eller deltagit i debatt med feminister.

En invändning mot min distinktion mellan praktisk och teoretisk kritik är att feminismen till skillnad från tex Islam, eller andra skriftstyrda religioner, inte grundar sin teori på någon specifik bok eller skrift. Alltså skulle man kunna invända och mena att teoretisk kritik mot feminismen är omöjlig, och att det som återstår är att kritisera sättet feminism manifesterar sig på (i Sverige i det här fallet).

Dock tror jag min kunskap om feminismen som teori och rörelse är för snäv för att kunna avgöra om argumentet är giltigt. Men jag är böjd att tro att de seriösa jämlikhets- och feminism-teoretiker som skriver böcker och avhandlingar i ämnet inte samtycker med våra rabiata "tok-feminister" i Sverige som vill slakta män och kvotera in kvinnor överallt i samhället. Men vad vet jag.

Feminismen är en rörelse, en ideologi i vissa fall, som kämpar för att uppnå jämställdhet. Genom att använda sig av just feminismen (medel) så tror man att man kommer uppnå jämställdhet (mål).

Inom feminismen så försöker man förändra samhället till det bättre genom att nästan enbart fokusera på de områden där kvinnor på ett eller annat sätt är utsatta. Något som inte fungerar i längden. Många av dagens feminister använder sig även av den förhållandevis ovetenskapliga genusvetenskapen för att hitta orättvisor där orättvisor inte finns. Många många feminister har en, enligt mig, skev syn på jämställdhet dessutom.

Feminismen könshetsar på samma sätt som maskulinismen och manschauvinismen. Nej tack säger jag då. Individualist javisst!

Problemet som jag ser det, är att feminismen grundar sig i värderingar om hur man bör leva. En feminist kan gå fram till en hemmafru och säga åt henne att hon är olycklig, fastän så inte alls behöver vara fallet. Att förändra samhället till det bättre, på det sätt feminismen gör det, är fascistiskt. Man tvingar folk att göra saker dom kanske inte vill.

Vad är det för fel att det sitter män i bolagsstyrelsen egentligen. Lärarna på skolan. Författarna till böcker. Och så vidare. Feministerna ser bara könet. En massa penisar och vaginor överallt. Det är helt absurt. Dom kämpar emot sig själva.

Det kan man säga. Jag är rätt positiiv till, och tänker nostalgiskt på, det som ännu på tidigt 90-tal kallades för feminism i Sverige. Det var då förändringarna började komma, som omvandlade feminismen till en hybrid av amerikansk kristen höger och vulgär konstruktivism.