SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

En bra grundregel är att använda bindestreck i sammansättningar med språkbyte. Det är ännu mer motiverat om en företeelse eller ort är relativt okänd. Dock ska språk och kulturer skrivas med gemen bokstav i svenska: quechua-indianer etc.

Det är mycket olyckligt att Wikipedia har versal i sina artikelbärare – det har inte Wiktionary eller NE.se. Grundregel: Om Wikipedia någonstans i brödtexten använder gemen första bokstav, så ska det vara gemen.

Ref. http://sv.wikipedia.org/wiki/Quechua — innehåller quechuakulturen med q men utan bindestreck

I en artikel om quechua är det kanske lite övertydligt med bindestreck, men fel är det knappast. Om dagstidningen skriver quechua-kulturen så ökar chansen att läsaren hittar texten via sökmotor. Samtidigt är leden -kultur / -språk / -indianer i praktiken de vanligaste förekommande svenska leden efter quechua. Ändå är det väl praktiskt med én och samma regel för quechua-belägg / quechua-aforismer / syd-quechua / nord-quechua. De två senare exemplen är från Wikipedia.

Personligen föredrar jag Rio-bor och Lima-bor med bindestreck framför *riobor / *limabor.

Supinum är numera »dugt«. Den så kallade även-formen »dugit« är borttagen i SAOL och SASO. Men preteritum »dugde« är kvar som även-form.

Ref. http://sok.saol.se/pages/P164_M.jpg

I talspråk används gärna supinum {dugit} / {duget} / {döget}.

– Det kunde gott ha dugt med jeans. — skriftspråk

– {de’ kunne gôtt ha döget me’ jeans} — en random dialekt

Jag kanske var lite väl oreserverad med att "acceptera" såväl avljudsrelaterad vokalväxling som böjning med bibehållet rotmorfem, vilket är möjligt för många verb [trots att det ibland låter märkligt].

Jag förstår mig inte på det SAOL skriver om "duga". Menar de att svenskar använder stark böjning i preteritum och svag böjning i supinum? Det låter lite konstigt, men som tur är SAOL inte något facit för hur man ska skriva.

SAOL är faktiskt ett rättesnöre för stavning och böjningsformer. Den mycket mer omfattande SASO (Svenska Akademiens Svensk ordbok, 2009) är i stort sett avstämd med SAOL. Dvs SASO är en bearbetning av NE Ordbok, justerad mot just SAOL.

Med hänsyn till hur mångfacetterade böjningsformer och avledningar till »duga« är, så är SAOB-artikeln från 1922 påfallande kort.

Språkbankens Korp ger underlag för närmare studier. Totalt är supinum »dugt« nästan 3 gånger vanligare än »dugit«. Kanske var det för att rädda ansiktet på SAOL-redax som SASO-redax fick stryka »dugit«.

http://spraakbanken.gu.se/korp/ — korpusar kan kombineras som man behagar

Som jag antydde så har starkt supinum *»döget« florerat i folkmun. Det är inget som Svenska Akademien kan uppmuntra. Supinumsuffix -et är alltför bygdemålsfärgat.

Fast det betyder inte att den alltid har rätt i om hur dagens språk användning ser ut. Som de skriver är deras uppgift att beskriva, förutom nya låneord där de vill vara normgivande till viss del.

Det där är en sorts falsk ödmjukhet, därför att det saknas maktmedel för korrektion av delinkventer.

I väldigt få fall har mediernas språkspecialister gått emot SAOL. I några fall har ord bojkottats, som stavningen »jos« för juice. SAOL är inte facit för hur man ska skriva, men den är facit för hur man har skrivit i förhållande till SAOL.

Du har rätt till din egen åsikt, men personligen är jag huvudsakligen motståndare till preskriptiv lingvistik.

Kan lingvistik vara preskriptiv över huvud taget? Är det ens lingvistik då? Då är det väl språkvård, inte språkvetenskap?

Preskriptiv ortografi är inte någon oxymoron i min värld. Detta gäller särskilt den gren av ortografien som handlar om ortnamn i geografien. Det är väldigt praktiskt om alla svenska medier växlar mellan Helsingborg / Hälsingborg / Helsingborg ungefär samtidigt. Eftersom Hälsingborg kommer av »hals« med omljud så kan vi vänta en återgång till det etymologiskt välgrundade ä:et i sinom tid.

Vad är den grammatikaliska beteckningen för ett adjektiv som beskriver ett annat adjektiv?

Exempel:
'Något är språkligt oantastligt.'
Vilket slags ord är 'språkligt' i denna meningen?

Adverb (äldre terminologi) / -t-form av adjektivet »språklig« (modernare terminologi).

Konflikten mellan två synonymer diskuteras i andra trådar: adverbet i »åka fort« och -t-adjektivet i »åka snabbt« . Det blir inte lättare av att »fort« slutar på -t, men lösningen är ett det saknas ett adjektiv *»for«.

Helt amatörmässigt noterat ...