SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

1. Är ordet äta i meningen "Ordet äta är ett verb" ett substantiv?

2. Borde jag skriva ordet äta inom citationstecken i fråga 1 och 2?

3. Borde jag ha skrivit "fråga ett och två" istället för "fråga 1 och 2"?

1. Nej, varför skulle det vara det?
2. Nej, men kursivera det.
3. Vissa omhuldar en regel som säger att man bör använda bokstäver upp till ca ett dussin så länge man inte blandar och skriver t.ex. ”från elva till 13”.

Ja, första person plural.

1. Ordet »äta« är substantiv i sin manifestation som text eller talat ljud. Ordet »äter« är till sin grammatiska funktion ett verb. Infinitivformen »att äta« pendlar mellan substantiv och verb. I ordboken står »äta« i infinitiv klassat som verb, men trycksvärtan på papperet är ett substantiv. Lite lättare blir detta om man kallar substantiv för nomen (benämning på företeelse, engelska “noun”).

Ett exempel på när infinitiv »att måla« uppför sig som substantiv är:

– Han är skicklig på att måla.

– Han är skicklig på fiol. — för jämförelsen

Det finns ingen anledning anta att en lingvist av facket skulle instämma i det ovan skrivna. Du kan möjligen använda svaret som en övning i filosofi och taxonomi. Citera mig inte i skolan.

2. Ja, eller markera med fetskrivning etc. Kursivering om man är den självutplånande typen.

3. Nej. När siffran 2 är en referens till punkt 2 så används siffran. Det är antal i löpande text som ofta skrivs med bokstäver för upp till 12 eller 20. På liknande sätt med ordningsnummer. Dock bör man inte byta konvention mitt i en mening eller ens i en krönika. Exempel: Mina systrar kom på 11:e och 23:e plats (inte elfte och 23:e).

Det kan nog vara bra att känna till standard innan man börjar experimentera med gåsögon och nästlade klamrar av diverse slag. Att kursivstil inte alltid gör sig lika bra på en skärm som på papper är en annan fråga, som möjligen på sikt kommer att ändra praxis generellt.
Väl kompletterat.

PS. Ang. punkt 1 med dess trycksvärta & Co., kolla gärna upp den semiotiska triangeln som In-Fredel hänvisade till här: https://www.flashback.org/t2149135

Det OneUp tänker sig är väl att ordet, när det omtalas metaspråkligt, blir till ett objekt, därav substantiv.

Som atitaranta- sa, kursiv stil, helt klart. Det är det enda korrekta alternativet. Om man inte har tillgång till kursiv stil kan man däremot använda citattecken. Men här finns en funktion för kursiv stil, och då används det.

Nej, verkligen inte. Man ska inte använda fetstil i stället för kursiv stil för metaspråkliga markeringar.

Ja, jag misstänkte också att det kunde vara så, men jag ser ändå ingen anledning att kalla en specifik referent för ett substantiv, oavsett om det handlar om ordet äta i en viss mening eller random kossa på ängen. Gör du?

Inte nödvändigtvis, men man skulle väl kunna se det så, vilket du uppenbarligen misstänkte. Därför tyckte jag din fråga var onödigt ifrågasättande bara.

För att uppträda i en semiotisk triangel måste rimligen rimligen konceptet äta (äta, ”äta”) vara en entitet (ett grammatiskt element, en symbol, ett koncept, ett ting, ett substantiv, ett nomen, „ein Ding”). Trycksvärtan är den manifesterade symbolen & Co kan vara flytande kristaller.

Jag ser ingen avgörande principiell skillnad mellan konstuktionerna:

Ordet äta <predikat> / Tjuren Ferdinand <predikat>

När jag åter igen är inne på boskapsskötsel som referens, tillåt en käpphäst: Varför har ordböckerna artikelbäraren i fetstil?

fetstil subst. fetstilen fetstilar

äta verb åt ätit äten ätna, pres. äter

Av möjliga svar räcker kanske därför att det är kutym och tydligt. Fetstil kan med fördel även användas i löpande text för att tydligt skilja uppslagsord från övrigt metaspråk, som då markeras på vanligt sätt med kursivstil. Se t.ex. inledningen till SO (läs: [egen förkortning]): ”Om man talar om lemmat gå, så menar man grundformen gå och böjningsformerna går, gick, gått och gående.” (s. IX)

Även uppslagsord kan dock ibland betecknas med kursivstil, t.ex. i hänvisningar från andra uppslagsord: ”schal variantform till sjal” (SAOL)

Vad kallas det när ett språkfel blir till en accepterad konvention?